Fjällglim
| Fjällglim Status i Finland: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
| Familj | Nejlikväxter Caryophyllaceae |
| Släkte | Glimmar Silene |
| Art | Fjällglim S. acaulis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Silene acaulis | |
| Auktor | Linné, 1762 |
| Hitta fler artiklar om växter med Växtindex | |
Fjällglim (Silene acaulis) är en flerårig ört med röda blommor. Kronbladen är vanligen rosa, men sällsynt kan även vita kronblad förekomma, och något kluvna i spetsen. Den blir upp till 8 centimeter hög och växer i vintergröna, täta tuvor i fjälltrakter i både Nordamerika och Europa, från Pyreneerna i söder till arktis i norr[2]. Blomningstiden är från juni till augusti.
Fjällglimmen har oftast skilda hermafrodit-, han- och honblommor [3]. Hanblommorna känns igen på att dess ståndare har vita ståndarknappar som sticker ut ur blommynningen. Honblommor blir vanliga med högre höjder och är oftare mindre än han och hermafroditblommor [4]. Honblommorna kännetecknas av tre långa vita stift. Honblommor producerar frön av bättre kvalitet än hermafroditer [5] och hanblommor producerar pollen av bättre kvalitet än hermafroditer [6] Varje enskild blomma sitter på ett eget kort skaft, som utgår från växtens korta och greniga stjälkar. Bladen är mycket smala och spetsiga och inte mer än en centimeter långa, samt försedda med korta hår längs kanterna.
Forskning har visat att sydliga populationer av fjällglim är mer känsliga för klimatförändringar än nordliga populationer [7]. Samtidigt kan enstaka varma somrar vara positiva då de kan öka fröproduktionen [8] och vegetativ tillväxt [9]. Lägre perioder över flera år av ökad näringstillgång och värme är däremot negativt för fjällglim [9].
Referenser
- ^ Arto Kurtto (2019). ”Finsk rödlistning av fjällglim – Silene acaulis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.38125. Läst 22 mars 2022.
- ^ Warming, E. 1920. The structure and biology of arctic flowering plants 11, 13, Caryophyllaceae. - Meddl. om Gronland 37: 229-342.
- ^ Alatalo, J.M. (1997). ”Gender lability in trioecious Silene acaulis (Caryophyllaceae).”. Nordic Journal of Botany 17: sid. 181-183.
- ^ Alatalo, J.M. and Molau, U. (1995). ”Effect of altitude on the sex ratio in populations of Silene acaulis.”. Nordic Journal of Botany 15: sid. 251-256.
- ^ Shykoff, J. A (1988). ”Maintenance of gynodioecy in Silene acau- lis (Caryophyllaceae): Stage specific fecundity and viability selection.”. Am. J. Bot. 75: sid. 844-850..
- ^ Alatalo, J.M. and Molau, U (2001). ”Pollen viability and limitation of seed production in a population of the circumpolar cushion plant, Silene acaulis”. Nordic Journal of Botany 21: sid. 365-372..
- ^ Doak DF, Morris WF (2010) Demographic compensation and tipping points in climate-induced range shifts. Nature 467:959–62, doi:10.1038/nature09439
- ^ Alatalo JM, Totland Ø (1997) Response to simulated climatic change in an alpine and subarctic pollen‐risk strategist, Silene acaulis. Glob Chang Biol 3:74–79, doi:10.1111/j.1365-2486.1997.gcb133.x
- ^ [a b] Alatalo, J.M. and Little, C.J. 2014. Simulated global change: contrasting short and medium term growth and reproductive responses of a common alpine/Arctic cushion plant to experimental warming and nutrient enhancement. – SpringerPlus, 3:157.
Externa länkar
- Den virtuella floran
- IPNI • International Plant Names Index
Wikimedia Commons har media som rör Fjällglim.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User:Tigerente, Licens: CC BY-SA 3.0
Silene acaulis subsp. aucaulis in Grabnerstein, Styria, Austria