Finsk spets

Finsk spets
Rasgrupp (FCI)	Grupp 5, sektion 2 Nordliga jaktspetsar
Rasgrupp (SKK)	Grupp 5 Spetsar och urhundar
Ursprungsland	Finland
Specialklubb	Specialklubben för Skällande Fågelhundar
Andra namn	Suomenpystykorva
Rasstandard	FCI 49  PDF
Vikt
Hund	12–13 kg
Tik	7–10 kg
Mankhöjd
Hund	44–50 cm
Tik	39–45 cm

Finsk spets är en hundras från Finland. Bland de nordiska jaktspetsarna hör den till de skällande fågelhundarna.

Den finska spetsen står nära norrbottenspetsen, norsk lundehund och norsk buhund. Man tror att deras ursprung finns hos hundar som fördes till norra Fennoskandia med finsk-ugriska folk österifrån.

Arbetet med att inventera rasen började under början av 1890-talet. Man valde konsekvent ut röda exemplar och ratade de som avvek. 1891 gjordes en stor mönstring i Uleåborg. 1892 skrevs rasstandard och stambok började föras under namnet finsk skällande fågelhund. Finska Kennelklubben erkände rasen 1897 under namnet finsk spets. På 1930-talet började man föda upp finnspetsar i södra Sverige, samtidigt fanns de oregistrerade hundar i norra Sverige som enbart användes till jakt. 1979 utnämndes rasen officiellt till Finlands nationalras.

Den finska spetsen är en mycket livlig och pigg hund som har massor av energi och kräver aktivering hela året. Denpratar (fil) gärna med ett karaktäristiskt läte som är ett mellanting mellan skall och morrning. Finnspetsen är mycket vaken och skäller gärna på allt den upptäcker.

Den finska spetsen används främst till jakt på tjäder och orre, och även till mård. I Finland är det mer vanligt att jaga älg med finnspetsar. För att erhålla utställningschampionat måste finsk spets först ha meriter från jaktprov för skällande fågelhund.

Finsk spets är under medelstorlek. Den är nästan kvadratiskt byggd med alert resning. Muskulaturen är smidig och fast. Huvudet är kilformat med mandelformade, mörka ögon. Svansen bärs rullad över ryggen. Färgen är djupt gulröd eller rödgul.

De vanligaste förekommande sjukdomar hos finnspetsen, som annars är en relativt frisk ras, är epilepsi, patellaluxation (knäledsurhakning) och tandförluster.

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
• Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
• Ivan Swedrup: Våra hundar i färg, Stockholm 1974, ISBN 91-20-03355-9
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
• Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932
• M. (Til) Niquidet: ”Finnish Spitz: Relatively unchanged”. Dogs in Canada juli 2005, Canadian Kennel Club (CKC). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20111109053718/http://www.dogsincanada.com/finnish-spitz-relatively-unchanged.  (engelska)
• Den internationella standarden: ”Finsk spets”. Fédération Cynologique Internationale (FCI). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20160304211634/http://www.skk.se/Global/Dokument/Rasstandarder/standard-finsk-spets-fci49.pdf?epslanguage=sv.   PDF
• ”Finsk spets”. Svenska Kennelklubben (SKK). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20240719143757/https://www.skk.se/hundraser/finsk-spets/. 
• ”Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) för finsk spets”. Specialklubben för Skällande Fågelhundar. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250101141439/https://www.skk.se/contentassets/ddc3cbd68424490989f127b8b95697cd/ras-finsk-spets.pdf?timestamp=20231102092458.   PDF

Wikimedia Commons har media relaterad till Finsk spets.

• Suomen Pystykorvajärjestö ry / Finska Spetsklubben, Finland