Finngrundet (fyrskepp)

Finngrundet
Fyrskeppet Finngrundet vid Vasamuseets brygga.
Allmänt
Typklass/Konstruktion	fyrskepp
Anropssignal	7S0SFJ
Historik
Byggnadsvarv	Gefle Mekaniska Verkstad AB
Sjösatt	1903
I tjänst	1903 – 1969
Utrangerad	1970
Öde	museifartyg
Tekniska data
Längd	31 meter
Bredd	6,85 meter
Djupgående	3,1 meter
Deplacement	350 ton
Maskin	Tändkulemotor, Bolinders, 4 cylindrar 400 hästkrafter
Besättning	8 man

Finngrundet är ett fyrskepp byggt 1903 vid Brodins varv i Gävle. Tidigare låg hon under den isfria delen av året för ankar i södra Bottenhavet, för att markera just Finngrundet. År 1969 togs fartyget ur tjänst och ägs numera av Statens maritima museer som museifartyg. Fyrskeppet kan ses vid Jagarpiren utanför Vasamuseet i Stockholm, där hon ligger förtöjd tillsammans med isbrytaren S/S Sankt Erik.

Finngrundet var, och är, rödmålat och har sitt namn målat med stora vita bokstäver längs sidorna, en internationell överenskommelse för fyrskepp, samt fyrskeppsnummer nr. 25 målat i aktern.

Den ursprungliga fyren ombord på fartyget drevs av fotogen, med ett system av speglar, 1927 byggdes hon om och fick en AGA-fyr inmonterad. Även en tyfon och en nautofon installerades vid detta tillfälle. Finngrundet fick också en radioutrustning, ett stort framsteg för besättningen. Kontakten med omvärlden hade tidigare endast kunnat upprätthållas genom det fartyg som kom varannan vecka med post och förnödenheter.

År 1940 var det dags för nästa ombyggnad, denna gång elektrifierades AGA-fyren och Finngrundet fick även en radiofyr installerad.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Finngrundet (fyrskepp).
  Bilder & media
• Finngrundet Feuerschiffe (engelska)
• Finngrundet Sjöhistoriska museet
• Fyrskeppet Finngrundet hos Digitaltmuseum skapat av Sjöhistoriska museet