Finlays komet
| Finlays komet | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | W. H. Finlay |
| Upptäcktsplats | Godahoppsudden |
| Upptäcktsdatum | 26 september 1886 |
| Beteckningar | |
| Officiell beteckning | 15P/Finley |
| Alternativnamn | 15P/1886 S1, 1886 VII, 1886e, 15P/1893 K1, 1893 III, 1893a, 1906 V, 1906d, 1919 II, 1919d, 1926 V, 1926d mfl. |
| Kometkategori | Jupiter-typ, Kortperiodiska |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: 10 januari 2009 | |
| Aphelium | 5,9945289 AU 896 768 760 km |
| Perihelium | 0,970012 AU 145 112 000 km |
| Halv storaxel | 3,4822703 AU 520 940 220 km |
| Excentricitet | 0,7214427 |
| Siderisk omloppstid | 2 373,5159 d (6,50 år) |
| Medelanomali | 30,55171° |
| Inklination | 6,81683° |
| Longitud för uppstigande nod | 13,8066° |
| Periheliumargument | 347,4960° |
| Förra perihelium | 13 juli 2021[3] |
| Nästa perihelium | 9 februari 2028[4] |
| Fysikaliska data | |
| Spektraltyp | 11[1] vid upptäckt |
| Absolut magnitud (H) | 15,9[2] |
Finlays komet eller 15P/Finlay är en periodisk komet i Jupiterfamiljen. Den upptäcktes 1886 av William Henry Finlay vid Godahoppsudden, Sydafrika. Den visade inte upp någon svans vid upptäckten men var synlig även i Europa, USA och Australien redan under september. I november var den som störst (3 bågminuter) och observerades sista gången i april.
Beräkningar visade att den skulle återkomma 1893. Finlay fick åter syn på kometen i maj 1893 och den gick att följa fram till november. Dess framträdande 1899 var det ingen som observerade men 1906 års framträdande var mer fördelaktigt. Under 1910 passerade kometen bara 0,45 AU från Jupiter vilket förlängde omloppsbanan.
1919 återupptäcktes kometen som nu var mycket svårare att observera. 1926 var kometen mycket ljussvag och gick inte att observera igen förrän 1953. 2004 kom åter kometen nära Jupiter vilket fick kometen in i en omloppsbana som nu gör att den är mycket lättare att observera.[1] Jordens och kometens omloppsbanor ligger idag varandra så nära som 1,9 miljoner kilometer.[2]
Referenser
- ^ [a b c] ”15P at Kronk's cometography”. http://cometography.com/pcomets/015p.html. Läst 15 mars 2009.
- ^ [a b c] NASA JPL Small-Body Database Browser on Finlays komet Läst 14 mars 2009
- ^ ”15P/Finlay Orbit” (på engelska). Minor Planet Center. http://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=15P. Läst 5 januari 2022.
- ^ ”15P/Finlay (2015) (K213/13)” (på engelska). JPL Horizons. https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons.cgi?find_body=1&body_group=sb&sstr=15P. Läst 5 januari 2022.
Se även
- Diagram över omloppsbanan för Finlays komet från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| ||||||||