Filippinuv

Filippinuv
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteKetupa
ArtFilippinuv
K. philippensis
Vetenskapligt namn
§ Ketupa philippensis
Auktor(Kaup, 1851)
Synonymer
  • Filippinsk uv
  • Bubo philippensis

Filippinuv[2] (Ketupa philippensis) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Utseende och läte

Filippinuven är en rätt stor (40 ) uggla med små örontofsar och gula öron. Ansiktet är rostbeige, ovansidan och hjässan något gular med tydliga mörkbruna spolstreck. Vingarna är mörkbruna, stjärten lika så, med beigefärgad tvärbandning. Undersidan är vitaktig med kraftig mörk längssträckning, framför allt på bröstet med roströd anstrykning. Den sydligare underarten (mindandensis, se utbredning nedan) är generellt mörkare i fjäderdräkten. Bland lätena hörs långa borttynande serier med "bububububub" samt gälla skrin.[1]

Utbredning och underarter

Filippinuv delas in i två underarter ned följande utbredning:[3]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i Bubo, men flera genetiska studier visar arterna i släktet inte står varandra närmast.[4][5][6] Filippinuven med släktingar förs därför allt oftare, som här, till fiskuvarna i släktet Ketupa.[3]

Status och hot

Filippinuven har en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 2 500–10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust och möjligen även jakt. Den är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Bubo philippensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Wink M. 2016. Molekulare taxonomie und systematik der eulen (Strigiformes). Kauzbrief 28:36–43.
  5. ^ Salter, J.F., C.H. Oliveros, P.A. Hosner, J.D. Manthey, M.B. Robbins, R.G. Moyle, R.T. Brumfield, and B.C. Faircloth (2019), Extensive paraphyly in thetypical owl family (Strigidae), Auk 137, 1-15. DOI: 10.1093/auk/ukz070
  6. ^ Wink M & H Hedi Sauer-Gürth. 2021. Molecular taxonomy and systematics of owls (Strigiformes) - An update. AIRO 29: 487-500.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Bubo philippensis -Malagos Garden Resort, Davao City, Philippines-8a.jpg
Författare/Upphovsman: Raymund James Bare, Licens: CC BY 2.0
A Philippine Eagle-Owl at Malagos Garden Resort, Davao City, Philippines.