Filip II August av Frankrike

Filip II August av Frankrike
Född21 augusti 1165[1]
Paris
Död14 juli 1223[1] (57 år)
Mantes-la-Jolie, Frankrike
BegravdKlosterkyrkan Saint-Denis
Medborgare iFrankrike
SysselsättningRegent
Befattning
Kung av Frankrike (1180–1223)
MakaIsabella av Hainaut
(g. 1180–1190)[2][3]
Ingeborg av Danmark
(g. 1193–1193)[3]
Agnes av Meran
(g. 1196–1201)[2][3]
BarnLudvig VIII av Frankrike (f. 1187)[2]
Marie av Brabant (f. 1198)[2]
Filip, hertug av Clermont (f. 1201)
Pierre Charlot (f. 1209 och 1205)
FöräldrarLudvig VII av Frankrike[2]
Alix av Champagne[2]
SläktingarMarie av Frankrike (syskon)
Alice av Frankrike (syskon)
Margareta av Frankrike, drottning av Ungern (syskon)
Alice av Frankrike (syskon)
Agnes av Frankrike (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Filip II August, franska Philippe II Auguste, född 21 augusti 1165 i Paris, död 14 juli 1223 i Mantes-la-Jolie, begravd i klosterkyrkan Saint-Denis, var kung av Frankrike 1180–1223. Han var son till Ludvig VII av Frankrike och Alix av Champagne.

Biografi

Filip blev vid sitt trontillträde 1180 utsatt för ett stort angrepp från de nordfranska vasallerna. Han lyckades dock besegra dem och tillförde härigenom kronan betydande områden som Vermandois, Amiens och Valois, vartill sedan genom arv kom Artois. Filips inrikespolitik utmärktes i övrigt av ett kraftigt hävdande av kungamakten gentemot adeln. Den kungliga domänen utvidgades av honom i betydande grad, och hans fogdar utrustades med vidsträckt myndighet över vasallerna. Han var en stor gynnare av borgerskapet i städerna och främjade kraftigt det franska stadsväsendets utveckling liksom handeln.

I sin utrikespolitik upptogs Filip främst av förhållandet till England, med vars kungar av huset Plantagenet han låg i ständig fejd. År 1190 deltog han i tredje korståget men råkade efter Akkos fall i tvist med Rickard Lejonhjärta och återvände 1191. Då den sistnämnde hamnade i fångenskap, begagnade sig Filip tillfället att bemäktiga sig de engelska fastlandsbesittningarna. Efter Rickards frigivning utbröt därför ett krig dem emellan, i vilket Filip låg under. Rickard förstod sig dock inte att begagna sig av sin seger, och slutligen medlade påve Innocentius III ett stillestånd dem emellan.

Johan utan land bestigit den engelska tronen, understödde Filip hans brorson, Artur I av Bretagne, och satte sig 1203–1206 i besittning av Normandie, Anjou, Poitou samt Maine och Touraine. År 1212 bannlyste Innocentius III Johan och överlämnade hans land till Filip. Johan försonade sig dock med påven och ingick förbund med kejsar Otto IV mot Filip. I slaget vid Bouvines 1214 besegrade dock Filip i grund de förbundna. Samtidigt pågick i Filips namn under ledning av Simon de Montfort ett krig mot grevarna av Toulouse och albigenserna, vars resultat kom Filips son till godo.

Familj

Gift
  1. 1180 med Isabella av Hainaut (1170–1190)
  2. 1193 med Ingeborg av Danmark (1174–1237), som försköts, men senare återgavs sin ställning som drottning
  3. 1196 med Agnes av Meran (död 1201)
Barn i första äktenskapet
  1. Ludvig VIII, gift med Blanka av Kastilien
Barn i tredje äktenskapet
  1. Marie (1198–1224)
  2. Philip Hurepel (1200–1235)

Anfäder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip I av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ludvig VI av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bertha av Holland
 
 
 
 
 
 
 
 
Ludvig VII av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Humbert II av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adelheid av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gisela av Burgund
 
 
 
Filip II August av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stefan II av Blois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Teobald II av Champagne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adela av Normandie
 
 
 
 
 
 
 
 
Alix av Champagne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Engelbert II av Kärnten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Matilda av Kärnten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Uta av Passau
 
 
 


Källor

Noter

  1. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Philippe Ii Auguste Capet, Roi de France, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats