Filip (kung)

Filip
Kung Filip är omnämnd på denna gravsten från 1500-talet i Vreta
Regeringstidca 1100–1118
FöreträdareInge den äldre
EfterträdareInge den yngre
GemålIngegerd Haraldsdotter
ÄttStenkilska ätten
FarHalsten
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död1118

Filip Halstensson (även Filippus), död 1118, var kung av Sverige cirka 11001118. Son till kung Halsten, brorson till Inge den äldre. Enligt Hervarsagans kungalängd och Lanfedgatal skall han ha samregerat med sin bror Inge den yngre, en uppgift som inte bekräftas av svenska källor.[1]

Ytterst få uppgifter är annars kända om honom, och Västgötalagens kungalängd säger bara att han följde lagen. Enligt en enda svensk källa skall han ha samregerat med Ragvald Ingesson, men inga andra källor uppger ens att denne skall ha varit kung. Hans dödsår är känt genom Are Frodes Islendingabok.[1]

Filip är troligen begravd med sin bror Inge den yngre i Vreta klosters kyrka,[2] där man funnit skeletten av två mycket långväxta personer, närmare bestämt 1,98 och 2,02 meter långa. Om detta är korrekt, stämmer det väl överens med uppgiften om att personer ur Stenkilsätten var långväxta.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Bolin, Sture: konung Filip i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5

Källor

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Ingold the Younger of Sweden & Philip of Sweden (1110s) grave detail 2009.jpg
Erroneous 16th century gravestone on the false tomb of 12th century King Ingi the Younger and his [sic] Queen Helen (he is actually buried in a different part of the church, she was probably a somewhat later Swedish princess who married King Canute V of Denmark and from there retired to Vreta)
Place: Vreta Church, Linköping, Sweden