Ferrari 275

Ferrari 275
Ferrari 275 GTB.
Grundinformation
Märke	Ferrari
Tillverkning	1964-1968
Designer	Pininfarina
Konstruktion
Klass	Sportbil
Karosseri	2-d coupé 2-d roadster
Liknande	Aston Martin DB5 Lamborghini 350 GT/400 GT Maserati Mistral
Drivlina
Motor	12-cyl V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	5-växlad manuell
Bränslekap.	94 l
Dimensioner
Hjulbas	240 cm
Vikt	1 100 kg
Kronologi
Föregångare	Ferrari 250
Efterträdare	Ferrari 330

Ferrari 275 är en sportbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1964 och 1968.

Ferrari 275 presenterades på Bilsalongen i Paris 1964 och ersatte 250:n. Den nya bilen var en betydligt mer avancerad konstruktion. Som första landsvägsvagn från Ferrari hade den individuell bakhjulsupphängning. Den var också försedd med transaxel, det vill säga växellådan (nu femväxlad) var monterad bak vid differentialen.

275:an tillverkades i två sinsemellan ganska olika versioner. Den öppna GTS var en traditionellt stillsam gran turismo-vagn. Dess täckta syskonvagn GTB var en seriös sportbil, mer i stil med 250 Berlinetta.

Liksom sin föregångare var 275:an försedd med Colombo-motorn. Ferrari ökade återigen på cylindervolymen genom att borra upp cylinderdiametern, nu till 77 mm, samtidigt som slaglängden låg kvar på de ursprungliga 58,5 mm.

Från 1966 tillverkades enbart den sportiga Berlinettan. För att göra motorn än mer konkurrenskraftig uppdaterades den med dubbla överliggande kamaxlar, sex förgasare och torrsumpsmörjning.

Den öppna versionen inspirerades av California Spyder, men var mer avsedd för landsvägstrafik än tävlingsbanan.

Produktionen uppgick till 203 exemplar.

Den täckta coupén var en värdig efterträdare till 250 Berlinetta och gjorde bra ifrån sig i sportvagnsracing. Karossen, som byggdes av Scaglietti, visade tydliga likheter med GTO:n, och dess avancerade chassi gav 275:an än bättre vägegenskaper. Den som var ute efter en seriös tävlingsvagn, kunde beställa en lättare kaross helt i aluminium. 1965 modifierades karossen något för bättre aerodynamik; dessa kan identifieras genom sin längre nos. Dessa "Serie II"-bilar fick också ett kardanrör, som innebar bättre grepp och stabilitet. De sista tolv bilarna i serien, kallade 275 GTB/C, var avsedda för tävlingsbruk och hade extra lätt aluminiumkaross och motorn hade, liksom på den efterföljande GTB/4, sex förgasare och torrsumpsmörjning.

Produktionen uppgick till 448 exemplar.

1966 uppdaterades GTB-motorn med fyra kamaxlar, för ännu bättre prestanda. Därav beteckningen "/4". Denna var än mer inriktad för tävlingsbruk och landsvägsvagnarna ersattes av 330-serien.

Produktionen uppgick till 330 exemplar.

Detta är ingen officiell Ferrari, men nog så intressant ändå. Bakgrunden är den att Luigi Chinetti, Ferraris generalagent på amerikanska ostkusten och chef för racingstallet North American Racing Team (NART), sökte en öppen 275:a som tävlingsbil. När den nya GTB/4 introducerades, beställde Chinetti tio öppna vagnar från Scaglietti, baserade på den nya modellen. Scaglietti kapade helt sonika av taket på coupékarossen och försåg bilarna med en primitiv sufflett.

• 
  275 GTS
• 
  275 GTB/C
• 
  GTB/4-S NART

• Ferrari, av Hans Tanner och Doug Nye, 1984. ISBN 0-85429-350-7