Fengäddor

Fengäddor
Polypterus senegalus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningBichirer
Polypteriformes
Bleeker, 1859
FamiljFengäddor
Polypteridae
Vetenskapligt namn
§ Polypteridae
AuktorBonaparte, 1838
Släkten
Synonymer
Brachiopterygii (för infraklassen)
Hitta fler artiklar om djur med

Fengäddor (Polypteridae) är en familj i underklassen strålfeniga fiskar och den enda recenta (nu levande) djurgruppen i infraklassen Cladistia. Trots trivialnamnet är de inte närmare släkt med gäddor. De vetenskapliga namnen för familjen och ordningen, Polypteridae respektive Polypteriformes, är sammansatt av de grekiska orden poly (många) och pteron (fena).

För den västerländska vetenskapen blev familjen känd genom Étienne Geoffroy Saint-Hilaire, som var naturforskare under Napoleons expedition till Egypten.[1]

Utbredning

Fengäddor lever i tropiska delar av Afrika och förekommer nästan uteslutande i sötvatten. Bara öronålen (Erpetoichthys calabaricus) vistas ibland i bräckt vatten. Allmänt ligger utbredningsområdet söder om Sahara, bara arten Polypterus bichir förekommer i Nilen upp till Egypten. I syd begränsas utbredningsområdet av Kongoflodens slättland, i Zambesi finns däremot inga fengäddor. I östra Afrika förekommer fengäddor i Victoriasjön, i Turkanasjön, i Tanganyikasjön och i Rukwasjön men inte i Malawisjön och inte heller i floder som mynnar i Indiska oceanen.

Kännetecken

Arterna har ett ål- eller ormliknande utseende och når en kroppslängd mellan 23,5 cm och en meter. På ryggen har de 5-18, från varandra skilda, ryggfenor. Vid framkanten av varje ryggfena sitter en tagg som ger fenan stöd. Kroppen är täckt av rombformiga fjäll som bildar ett slutet pansar. Liksom läppfiskar (Labridae) rör sig fengäddor främst med hjälp av bröstfenorna.[2]

Levnadssätt

Fengäddor lever främst i stillastående eller långsamrinnande vattenansamlingar och vistas där främst nära strandlinjen där det finns mycket vattenväxter. De är främst aktiva under skymning och gryning medan de på dagen vilar nära vattendragets botten. Fengäddor smyger sig långsamt fram till bytet och fångar födan med en hastig rörelse. Födan som utgörs av insektslarver, maskar, kräftdjur, mindre fiskar och små groddjur slukas helt.[3] Fengäddor uthärdar även syrefattiga vattendrag och de överlever en tid i leran om vattnet skulle torka ut.[1]

Systematik

Yttre systematik

Teckning som föreställer arten Polypterus bichir.

Familjen fengäddor är den enda systematiska gruppen i ordningen Polypteriformes. De utgör mycket ursprungliga benfiskar. Ordningens position i systematiken var länge omstridd och är det delvis även idag. På grund av vissa likheter i bröstfenornas konstruktion räknades fengäddor tidigare till underklassen lobfeniga fiskar (Sarcopterygii) eller till den parafyletiska underklassen Crossopterygii som numera är inordnad i Sarcopterygii.[1] Ett italienskt forskarlag kom 2004 fram till slutsatsen att fengäddorna tillhör de lobfeniga fiskarna och att de där utgör systergruppen till lungfiskarna (Dipnoi).[4] Studien undersökte DNA från mitokondrier och cellkärnor men slutsatsen har inte nått en bredare acceptans.

En annan teori kring deras systematik förekommer i mera konservativa redovisningar. Där fengäddorna placeras, tillsammans med de störartade fiskarna (Acipenseriformes) och flera andra utdöda benfiskar som levde mellan devon och äldre jura, i underklassen broskganoider (Chondrostei).[5][6]

Efter uppkomsten av den kladistiska systematiken räknas fengäddorna främst till underklassen strålfeniga fiskar (Actinopterygii). Där bildar de tillsammans med den utdöda familjen Guildayichthyidae en egen infraklass med namnet Cladistia, som utgör systergruppen till alla övriga strålfeniga fiskar.[1][7][8][9] Familjen Guildayichthyidae är bara känd från två fossila arter, Guildayichthys carnegiei och Discoserra pectinodon, som levde för cirka 330 miljoner år.[10]

Följande kladogram förtydligar den aktuella teorin:

Benfiskar (Osteichthyes)
 |
 |--- Lobfeniga fiskar (Sarcopterygii) och landryggradsdjur (Tetrapoda)
 |
 |--- Strålfeniga fiskar (Actinopterygii)
              |
              |--- Alla övriga strålfeniga fiskar
              |
              |--- Cladistia
                       |
                       |--- † Guildayichthyidae
                       |--- Fengäddor (Polypteridae)

Även den nyaste teorin avfärdas av några biologer. Den dansk-svenska paleontologen Hans Bjerring bestrider den gängse uppfattningen att fengäddorna hör till gruppen strålfeniga fiskar, han framhåller bland annat att den påstådda homologin mellan kraniets täckben hos fengäddor och andra strålfeniga fiskar är felaktig.[11][12]

Inre systematik

Öronålen (Erpetoichthys calabaricus) utgör ett eget släkte.

I familjen beskrevs 12 arter, av dessa tillhör 11 släktet Polypterus och öronålen bildar det monotypiska släktet Erpetoichthys. I motsats till andra fengäddor saknar öronålen bröstfenor och den är dessutom i jämförelse till kroppslängden smalare än andra fengäddor.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 11 februari 2011.

Noter

  1. ^ [a b c d] Lecointre & Guyader (2005), sidor 443-444.
  2. ^ Peter Bartsch (2004), sid. 230.
  3. ^ Sterba (1990), sidor 22-23.
  4. ^ Rocco, Lucia, Costagliola, Domenico, Morescalchi, Maria Alessandra and Stingo, Vincenzo(2004) A olecular approach to systematics of Polypteriformes among Osteichthyes, Italian Journal of Zoology, 71: 4, 347 — 351 doi:10.1080/11250000409356594
  5. ^ Integrated Taxonomic Information System: Chondrostei
  6. ^ Myers, P., R. Espinosa, C. S. Parr, T. Jones, G. S. Hammond & T. A. Dewey. 2008: The Animal Diversity Web: Order Polypteriformes
  7. ^ Peter Ax: Das System der Metazoa III. Ein Lehrbuch der phylogenetischen Systematik. Seite 181-183, Spektrum Akademischer Verlag Heidelberg • Berlin, 2001, ISBN 3-8274-1179-3.
  8. ^ Nelson (2006), sid. 88.
  9. ^ Peter Bartsch (2004), sid. 228.
  10. ^ Richard Lund (2000): The new Actinopterygian order Guildayichthyiformes from the Lower Carboniferous of Montana (USA). Geodiversitas 22 (2) :171-206. PDF Arkiverad 1 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Bjerring H. C. (1985). The question of a presupracleithrum in brachiopterygian fishes. Acta Zoologica, 66, 171-174.
  12. ^ Bjerring, H. C. (1986). The question of a dermohyal in brachiopterygian fishes. Acta Zoologica, 67, 1-4.

Tryckta källor

  • Peter Bartsch: Cladistia, (Polypteriformes, Brachyopterygii), Flösselhechte und Flösselaal Seite 228-232 in Wilfried Westheide & Reinhard Rieger: Spezielle Zoologie Teil 2: Wirbel und Schädeltiere, 1. Auflage, Spektrum Akademischer Verlag Heidelberg • Berlin, 2004, ISBN 3-8274-0307-3
  • Kurt Fiedler: Lehrbuch der Speziellen Zoologie, Band II, Teil 2: Fische. Gustav Fischer Verlag, Jena 1991, ISBN 3-334-00339-6
  • Guillaume Lecointre, Hervé Le Guyader: Biosystematik: Alle Organismen im Überblick. Springer, Berlin, 2005, ISBN 3-540-24037-3
  • Joseph S. Nelson: Fishes of the World. John Wiley & Sons, 2006, ISBN 0-471-25031-7
  • Günther Sterba: Süsswasserfische der Welt. Urania-Verlag, 1990, ISBN 3-332-00109-4

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 15457​​ • EoL: 5165​ • GBIF: 5087​​​ • Inaturalist: 86003​ • ITIS: 161054​​ • NCBI: 8289​ • Fossilworks: 131419​ • WoRMS: 154639​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Plazi: 6B752745-FFC1-441A-FECA-07A6FD54FBC4​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Polyterus Senegalus 2.jpg
Författare/Upphovsman: Elma, Licens: CC BY 2.0
Polyterus senegalus
Polypterus -- Finny Pike (1878) - TIMEA.jpg
Författare/Upphovsman: Ramsthal, August, Licens: CC BY-SA 2.5
Finny pike, a fish found in Egypt.