Fant (släkt)

Fant är ett svenskt efternamn, som bärs av en svensk släkt, ursprungligen stammande från Finland och känd sedan 1500-talet. Den 31 december 2012 var det 260 personer i Sverige med efternamnet Fant.^[1]

Släktnamnet antogs av rådmannen i Vasa Mikael Fant, efter Fantas gård i Österbotten. Under Stora nordiska kriget överflyttade dennes sonsons son Michael Fant den äldre (1676–1746) till Sverige, där han blev prost i Alfta.

Dennes söner var hovpredikanten och kyrkoherde i Eskilstuna Michael Fant den yngre och riksdagsmannen, teologie doktorn och kyrkoherden i Leksands socken Johan Michael Fant.

Personer med efternamnet Fant

• Andreas Michael Fant (1763–1813), pedagog och teolog
• Carl Johan Fant (1798–1875), biblioteksman
• Carl Johan Michael Fant (1851–1915), pedagog och filologisk författare
• Christer Fant (född 1953), skådespelare
• Claes-Göran Fant (född 1951), generallöjtnant
• Eric Michael Fant (1754–1817), historiker och teolog
• Erik Fant (1889–1954), arkitekt
• Fred Fant (1907–1999), jurist och direktör
• Fredrik Fant (1852–1921), fångvårdsman och pedagog
• Georg Fredric Fant (1768–1823), historiker och teolog
• George Fant (1916–1998), skådespelare
• Gunnar Fant, förgreningssida
  • Gunnar Fant (1879–1967), jurist och borgmästare
  • Gunnar Fant (1919–2009), lingvist, ingenjör och professor
• Göran Fant (1939–2017), författare, musik- och litteraturvetare
• Johan Eric Fant (1815–1869), kyrkoherde och författare
• Johan Michael Fant (1735–1813), präst
• Kenne Fant (1923–2016), skådespelare, regissör och författare
• Maj Fant, född Lindberg (1930–1995), socionom, författare och journalist
• Mikael Fant, förgreningssida
  • Michael Fant (1718–1754), präst
  • Michael Fant (1928–1967) skådespelare
  • Mikael Fant (född 1971), författare
• Stina Fant, född Nordwall (1898–1992), konstnär

Källor

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.