Fanny Lewald
Fanny Lewald | |
Född | 21 mars 1811 eller 24 mars 1811[1] Königsberg |
---|---|
Död | 5 augusti 1889 eller 4 augusti 1889[2] Dresden |
Medborgare i | Konungariket Preussen |
Sysselsättning | Författare[3] |
Släktingar | Louis Gurlitt Cornelius Gurlitt |
Redigera Wikidata |
Fanny Lewald, född den 21 mars 1811 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), Preussen, död den 5 augusti 1889, var en tysk-judisk författarinna, som också engagerade sig i tidens feministiska debatt. Hon var kusin till Ludmilla Assing, och gift med författaren Adolf Stahr.
Lewald debuterade anonymt i tidskriften Europa 1841 och utgav 1843–1884 en mängd romaner och reseböcker, utmärkta för skarp iakttagelseförmåga och realistisk stil. Hon drev tidens "ungtyska" framstegsidéer, bland annat kvinnoemancipationer, och har betraktats som Tysklands motsvarighet till George Sand.[4]
Romaner (ej fullständig lista)
- Klementine (1842)
- Jenny. Stockholm. 1945. Libris n3rfzg7kl39qvnwz. http://hdl.handle.net/2077/70617
- Prinz Louis Ferdinand (1849; 2nd ed., 1859)
- Das Mädchen von Hela (1860)
- Von Geschlecht zu Geschlecht (8 vols, 1863–1865)
- Nella (1870)
- Die Erlöserin (1873)
- Benvenuto (1875)
- Stella (1883; English trans. by B. Marshall, 1884)
Bland hennes feministiska böcker kan nämnas Osterbriefe für die Frauen (1863) och Für und wider die Frauen (1870). Ett antal av hennes texter gavs ut under titeln Gesammelte Schriften i 12 volymer (1870–1874).
Källor
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 57
- K. Frenzel, Erinnerungen und Strömungen (1890)
Media som används på denna webbplats
Fanny Lewald (1811-1889). Aus: Illustrirte Geschichte des deutschen Schriftthums in volksthümlicher Darstellung. 1881. S. 429