FC Bayern München

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

FC Bayern München
Fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad	27 februari 1900
Fullständigt namn	Fußball-Club Bayern München
Smeknamn	Der FCB, Die Bayern, Stern des Südens, Die Roten
Serie	Bundesliga
Ort	München, Tyskland
Hemmaarena	Allianz Arena (kapacitet: 75 000)
Nyckelpersoner
Ordförande	Oliver Kahn
VD	Herbert Hainer
Sportchef	Hasan Salihamidžić
Tränare	Vincent Kompany[1]
Ass. tränare	Xaver Zenbrod Dino Toppmöller
Lagkapten	Manuel Neuer
Ass. lagkapten	Thomas Müller
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Tyska ligamästare	33 (1932, 1969, 1972, 1973, 1974, 1980, 1981, 1985, 1986, 1987, 1989, 1990, 1994, 1997, 1999, 2000, 2001, 2003, 2005, 2006, 2008, 2010, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023)
Tyska cupen	20 (1957, 1966, 1967, 1969, 1971, 1982, 1984, 1986, 1998, 2000, 2003, 2005, 2006, 2008, 2010, 2013, 2014, 2016, 2019, 2020)
Tyska ligacupen	5 (1982, 1987, 1990, 2010, 2012)
Cupvinnarcupen	1 (1967)
Uefa Champions League	6 (1974, 1975, 1976, 2001, 2013, 2020)
Europa League	1 (1996)
Uefa Super Cup	2 (2013, 2020)
VM för klubblag	4 (1976, 2001, 2013, 2020)
Totalt	69
Övrigt
Webbplats	FCBayern.de

FC Bayern München är en fotbollsklubb i München i Bayern i Tyskland, grundad den 27 februari 1900.

Bayern München är Tysklands mest framgångsrika klubb genom tiderna. Efter att 1965 ha tagit klivet upp i Bundesliga har Bayern München dominerat tysk fotboll de senaste decennierna med ligatitlar, cuptitlar och stora framgångar i Europacuperna.

FC Bayern München grundades den 27 februari 1900 men har sitt ursprung i MTV 1879 München. Det var efter en kontrovers med klubbledningen i MTV 1879 som fotbollsspelarna i klubben valde att starta en egen förening. Det var svårt att få ekonomin att gå ihop och klubben valde därför att gå med i klubben Münchner SC 1906.^[2] Efter första världskriget fanns ingen verksamhet i Münchner SC kvar och Bayern München-spelare gick istället med i TV Jahn München som blev TSV Jahn München. Fotbollslaget spelade dock under namnet FC Bayern München och 1923 blev klubben en självständig förening.

1932 vann Bayern München sitt första tyska mästerskap efter finalseger mot Eintracht Frankfurt. Det första mästarlaget bestod av Josef Lechler, Sigmund Haringer, Conrad Heidkamp, Robert Breindl, Ludwig Goldbrunner, Ernst Nagelschmitz, Josef Bergmaier, Franz Krumm, Oskar Rohr, Hans Schmidt och Hans Welkerd. I Bayern var dock 1. FC Nürnberg och SpVgg Fürth de dominerande fotbollsklubbarna under 1920- och 1930-talen.

(c) Bundesarchiv, B 145 Bild-F025342-0009 / Gräfingholt, Detlef / CC-BY-SA 3.0

Den första stora framgången sedan mästerskapet 1932 kom när klubben vann DFB-Pokal 1957 efter finalseger mot Fortuna Düsseldorf.^[3] Bayern spelade i den regionala högsta-ligan Oberliga Süd och hade landslagsspelare som Hans Bauer och Herbert Erhardt i laget. På 1950-talet var TSV 1860 München storlaget i München-området. Bayern München kvalificerade sig för Bundesliga våren 1965 som mästare i Regionalliga Süd.^[3] Under de första åren där var TSV 1860 München och 1. FC Nürnberg de ledande lagen i Bayern, men efter Bayern Münchens ligaguld 1969 ändrade sig detta.

Med en rad unga talanger som skulle växa ut till världsspelare kunde Bayern München i slutet av 1960-talet fira flera liga- och cupguld. De stora namnen var Franz Beckenbauer, Gerd Müller, Sepp Maier och Hans-Georg Schwarzenbeck som även blev firade landslagsstjärnor.^[4] 1965 gick laget upp i Bundesliga och kunde direkt etablera sig i toppen via en tredjeplats under den första säsongen, och blev samma säsong tyska cupmästare under tränaren Cajkovski. Beckenbauer var en av stjärnorna under VM i England 1966 där Västtyskland tog silver.

1967 följdes detta upp med den historiska segern i Cupvinnarcupen efter finalseger mot Glasgow Rangers i Nürnberg. 1969 vann klubben för första gången ligan och blev tyska mästare för andra gången sedan 1932. I Mexiko-VM 1970 spelade Bayerns spelare Sepp Maier, Franz Beckenbauer och Gerd Müller nyckelroller i Västtysklands lag som tog brons.

Under 1970-talet nådde Bayern München nya triumfer i Europa. De största segrarna var de tre raka segrarna i Europacupen för mästarlag 1974–1976. Bayern var det första tyska laget som vann Europacupen. Den första segern kom efter omspel mot Atletico Madrid där Bayern vann med 4–0. Tränaren Udo Lattek var arkitekten bakom de stora framgångarna. När Lattek lämnade Bayern tog Dettmar Cramer över och ledde laget till segern i Europacupen 1976 och den påföljande finalsegern i Världscupen. I laget spelade bland andra Beckenbauer, Gerd Müller, Hans-Georg Schwarzenbeck, och bland de yngre spelarna fanns Paul Breitner och Uli Hoeness.^[4]

Laget dominerade tillsammans med Borussia Mönchengladbach Bundesliga under 1970-talet. I VM-finalen 1974 var hela sex spelare i det västtyska laget från Bayern München. Matcherna som spelades mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München med några av tysk fotbolls allra största spelare ses idag som klassiska. Efter 1976 försvann flera av de mest tongivande spelarna, bland dem Beckenbauer, vilket gjorde att klubben inte längre kunde dominera på samma sätt. Hamburger SV blev den stora utmanaren och erövrade bland annat ligatiteln 1979.

Redan 1980 blev dock Bayern München tyska mästare igen. Paul Breitner, som återvänt efter en tid i Real Madrid och Eintracht Braunschweig var tillsammans med Karl-Heinz Rummenigge ledargestalterna i laget. 1982 tog sig Bayern på nytt till final i Europacupen för mästarlag men förlorade mot engelska Aston Villa. Under den gamle storspelaren Uli Hoeness ledarskap befäste klubben sin ställning som ledande inom tysk fotboll. I mitten av 1980-talet markerade klubben sin önskan om en dominerade position genom värvningen 1984 av Lothar Matthäus från konkurrenten Borussia Mönchengladbach. 1985, 1986 och 1987 vann Bayern åter ligan och vid samma tid tog SV Werder Bremen över som "Bayern-utmanaren" men Bayern drog ofta det längsta strået. Dominansen på hemmaplan kunde emellertid inte omsättas internationellt. 1987 nådde klubben som storfavorit finalen i Europacupen för mästarlag men förlorade mot sensationen Porto i Wien.

(c) Bundesarchiv, Bild 183-1990-1126-024 / Kluge, Wolfgang / CC-BY-SA 3.0

I början av 1990-talet missade klubben ligatiteln tre år i rad, och en tiondeplats 1992 blev en större flopp. 1991 nådde Bayern semifinal i Europacupen för mästarlag men förlorade mot de blivande mästarna Röda stjärnan. 1994, 1997 och 1999 däremot blev laget tyska mästare igen och kunde på allvar även hävda sig internationellt. 1996 vann Bayern München Uefacupen vilket var lagets första turneringsseger i europacuperna på 20 år. I laget fanns den från Inter återbördade stjärnan Lothar Matthäus tillsammans med en rad landslagsmän som samma år vann EM-guld för Tyskland: Jürgen Klinsmann, Thomas Helmer, Christian Ziege, Mehmet Scholl och Oliver Kahn. Under samma tid blev laget känt under öknamnet FC Hollywood för den hätska stämningen i laget mellan de många stjärnorna.

Bayern bytte ofta tränare och hade bland andra meriterade tränare som Otto Rehhagel och Giovanni Trapattoni. Den gamla storstjärnan Franz Beckenbauer hoppade in som tränare 1994 och 1996. Borussia Dortmund dominerande vid den här tiden genom sina dubbla ligasegrar och seger i Champions League 1997, men 1998 kom en avgörande förändring när Bayern värvade Ottmar Hitzfeld som tränare och klubben blev på nytt dominanta i Tyskland. 1999 nådde Bayern finalen i Champions League och var ytterst nära att vinna; en tidig ledning förbyttes i förlust och Manchester United vann finalen efter två mål på övertid. I ligan kunde laget dominera och vann ligan överlägset. I laget fanns som vanligt stjärnor där mittfältarna Stefan Effenberg och Mario Basler utmärkte sig liksom den målfarlige anfallaren Giovane Elber.

2001 tog klubben för första gången på 25 år en Champions League-titel, efter straffseger mot Valencia där målvakten Oliver Kahn spelade en avgörande roll, och samma år vann klubben även ligan. Bayern München följde andra europeiska fotbollsklubbar och valde 2002 att bolagisera. Klubbens proffsfotboll hamnade i aktiebolaget FC Bayern München AG. I bolaget var, precis som i föreningen, Franz Beckenbauer, Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeness de ledande personerna.

2003 vann Bayern München både ligan och cupen. En följd av den missade titeln 2004 blev att Ottmar Hitzfeld lämnade tränarposten och ersattes av VfB Stuttgarts succétränare Felix Magath. Magath ledde tillbaka klubben på framgångsspåret med dubbla titlar (ligan och cupen) 2005 och 2006. Bayern München blev den första klubben att försvara både cupen och titeln under samma säsong. Bland spelarna märktes Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski. 2007 lämnade Felix Magath posten som tränare efter svaga resultat i ligan. I Uefacupen 2007/2008 var Bayern tippat att vinna hela turneringen men mötte oväntat hårt motstånd av Zenit Sankt Petersburg i semifinalen, som ryssarna också vann med hela 4–0 (vilka senare vann hela turneringen).

Säsongen 2009/2010 kom laget till final i Champions League, med Louis van Gaal som tränare och Arjen Robben och Franck Ribery i spetsen, men förlorade med 0–2 mot italienska Inter. Klubben vann däremot Bundesliga för 22:a gången, och även tyska cupen för 15:e gången. Säsongen 2011/2012 vann klubben ingen titel, men kom tvåa i både ligan och cupen. I Champions League gick Bayern vidare till finalen på hemmaplan mot Chelsea, men förlorade efter straffsparksavgörande (1–1 vid full tid) där Chelseas Didier Drogba hamnade i centrum.

Säsongen 2012/2013 säkrade laget ligatiteln tidigt i april, och i maj slog Bayern ut Barcelona ur Champions League med totalt 7–0 (4–0 hemma och 3–0 borta) vilket var en rekordmarginal i semifinalerna. I den heltyska finalen på Wembley den 25 maj vann Bayern med 2–1 mot Borussia Dortmund efter att Arjen Robben gjort matchens sista mål i den 89:e minuten. Det var Bayerns tredje final på fyra år och den första Champions League-finalen som spelades mellan två tyska lag. Dessutom vann Bayern München tyska cupen efter att ha vunnit mot VfB Stuttgart med 3–2, och detta innebar att Bayern tog trippeln säsongen 2012/2013 som första tyska lag någonsin.

Efter säsongens slut meddelade Jupp Heynckes att han slutade som tränare och gick i pension. Han ersattes av Pep Guardiola som tidigare varit tränare för Barcelona. Klubben hade chansen att vinna tyska supercupen, men Borussia Dortmund vann detta inbördesmöte med 4–2. I supercup-finalen mötte Bayern München Chelsea, men vann denna gång straffsparksläggningen och tog därmed den fjärde titeln för året. Detta var Bayern Münchens första Uefa supercup-titel och även första gången ett tyskt lag vann titeln. I och med finalsegern i VM för klubblag 2013 lyckades Bayern vinna 5 av 6 möjliga titlar år 2013.

Laget kunde redan i mars 2014 säkra ligatiteln för säsongen 2013/2014. I semifinalen i Champions League mot Real Madrid åkte laget ut med totalt 0–5; 0–4 på hemmaplan var Bayern sämsta resultat någonsin på hemmaplan i Europacup-spelet. Säsongen därefter säkrade klubben dock ligatiteln för tredje säsongen i rad. Bayern fick en del tunga skador som gjorde det svårt i slutet av säsongen. Det bidrog bland annat till att de blev utslagna av Borussia Dortmund på straffsparkar i semifinalen i tyska cupen.

En viktig satsning för Bayern München var byggandet av Allianz Arena tillsammans med TSV 1860 München. Klubben hade under många år fört diskussioner med Münchens stad om att utveckla Olympiastadion som för Bayern Münchens ändamål blivit otidsenlig. Parterna kom inte överens och Bayern och 1860 valde att gå sin egen väg och bygga nytt, där Allianz Arena stod klar 2005. När Bayern spelar på arenan lyser den i rött, när 1860 München spelar lyser den blått och om landslaget spelar lyser den vit.

Bayern Münchens spelade 1972–2005 på Münchens Olympiastadion, och innan dess spelade laget på Stadion an der Grünwalder Strasse.^[5][6][7]

Bayern Münchens största rivaler anses vara Schalke 04 och Borussia Dortmund. Lagens fans har inte mycket till övers för varandra och matcherna tillhör de mest upphaussade i Bundesliga. Anledningen är framförallt skillnaderna i bakgrund och att lagen ofta tävlat i toppen av Bundesliga. I München finns också en rivalitet mellan TSV 1860 München och Bayern München men lagen samarbetar ofta och många spelare har gått mellan klubbarna.

Bayern München har genom åren haft flera olika matchställ som skiftat i färger och utseende. Vid debuten i Bundesliga hade laget en vit matchtröja men gick senare över till en helröd variant. Den helröda matchtröjan tillsammans med röda byxor är det matchställ Bayern München använt sig mest av genom åren. Från början av 1970-talet har klubben en huvudsponsor på tröjan, den första var Adidas.

Bayern München har även haft en randig tröja med blå och röda ränder. 2000 var klubbtröjan röd med mörkblå ärmar. Under senare år har laget också haft speciella tröjor för Europacupspelet; bland annat en silverfärgad tröja med vinröda inslag och en svart med röda inslag.

Tröjsponsorer genom åren har bland andra varit Magirus-Deutz, Commodore och Opel. 2015 är Deutsche Telekom tröjsponsor.

Uppdaterad per den 15 augusti 2021^[8]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Manuel Neuer	27 mars 1986	Schalke 04 (-11)
26		Sven Ulreich	3 augusti 1988	Hamburg (-21)
35		Johannes Schenk	13 januari 2003	FC Bayern München

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Dayot Upamecano	27 oktober 1998	RB Leipzig (-21)
4		Matthijs de Ligt	12 augusti 1999	Juventus (-22)
5		Benjamin Pavard	23 mars 1996	Stuttgart (-19)
19		Alphonso Davies	2 november 2000	Vancouver Whitecaps (-18)
20		Bouna Sarr	31 januari 1992	Marseille (-20)
21		Lucas Hernandez	14 februari 1996	Atlético Madrid (-19)
23		Tanguy Kouassi	7 juni 2002	Paris Saint-Germain (-20)
40		Noussair Mazraoui	14 november 1997	Ajax (-22)
44		Josip Stanišić	2 april 2000	Fürstenfeldbruck (-17)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
6		Joshua Kimmich	8 februari 1995	RB Leipzig (-15)
8		Leon Goretzka	6 februari 1995	Schalke 04 (-18)
14		Paul Wanner	23 december 2005	FC Bayern München
18		Marcel Sabitzer	17 mars 1994	RB Leipzig (-21)
28		Gabriel Vidović	1 december 2003	FC Bayern München
38		Ryan Gravenberch	16 maj 2002	Ajax (-22)

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
7		Serge Gnabry	14 juli 1995	Werder Bremen (-17)
10		Leroy Sané	11 januari 1996	Manchester City (-20)
11		Kingsley Coman	13 juni 1996	Juventus (-15)
13		Eric Maxim Choupo-Moting	23 mars 1989	Paris Saint-Germain (-20)
17		Sadio Mané	10 april 1992	Liverpool (-22)
25		Thomas Müller	13 september 1989	FC Bayern München
32		Joshua Zirkzee	22 maj 2001	Feyenoord (-17)
39		Mathys Tel	27 april 2005	Rennes (-22)
42		Jamal Musiala	26 februari 2003	Chelsea (-19)

Nr Land Pos Namn   MV Alexander Nübel (i Monaco till 30 juni 2023)   F Bright Arrey-Mbi (i Köln till 30 juni 2023)

Nr Land Pos Namn   MF Malik Tillman (i Rangers till 31 maj 2023)

• Nils-Eric Johansson
• Björn Andersson
• Patrik Andersson
• Jeffrey Aubynn
• Conny Torstensson
• Johnny Ekström
• Oscar Lewicki

TRÄNARE
Ålder	Land	Tränare	Kom ifrån	ROLL
24 februari 1965		Hans-Dieter Flick	TSG Hoffenheim - 1 juli 2019	Huvudtränare
28 april 1989		Danny Röhl	Southampton - 6 augusti 2019	Assisterande tränare
4 juni 1954		Hermann Gerland	FC Bayern München II	Assisterande tränare
10 augusti 1980		Toni Tapalovic	- kom 1 juli 2011	Målvaktstränare
		Holger Broich		Konditionstränare
		Simon Martinello		Fitness tränare
		Egon Coordes		Chef analytiker
		Peter Schlösser		Rehabilitering tränare
		Thomas Wilhelmi		Rehab tränare
		Klaus Augenthaler		Ungdomstränare
		Michael Cuper		Match analtyiker
		Michael Niemeyer		Match analytiker
		Vitus Angerer		Match analytiker
		Maximillian Schwab		Match analytiker

Management
Ålder	Land	Tränare	Kom ifrån	ROLL
		Hasan Salihamidzic	-	Sportchef
		Kathleen Krüger	-	Lagledare

• Franz Beckenbauer

Fotbollen är vad Bayern München är känt för men klubben har också andra sektioner.

• Bayern Münchens basketsektion grundades 1946. Klubben blev tyska mästare 1954, 1955 och 2014. 1968 vann klubben den tyska basketcupen. Basketsektionen har ca 250 medlemmar och 16 lag.
• Handbollssektionen grundades 1945 och har 250 medlemmar.
• Bayern München hade en ishockeysektion åren 1966–1969. Laget deltog i Bundesliga 19671969.
• Schacksektionen tillkom 1980 då schackklubben Anderssen Bavaria blev en del av Bayern München. Klubben har tagit nio tyska mästartitlar (1983, 1985, 1986, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993 och 1995).

• Borussia Dortmund
• Werder Bremen
• FC Schalke 04
• TSV 1860 München
• Bayer 04 Leverkusen

• Wikimedia Commons har media som rör FC Bayern München.
  Bilder & media
• Officiell webbplats
• FC Bayern München damfotboll (tyska)
• FC Bayern München basket (tyska)
• FC Bayern München Schack (tyska)
• Allianz Arena (tyska)

Medlemmar i G-14 Ajax • Arsenal • Barcelona • Bayer Leverkusen • Bayern München • Borussia Dortmund Inter • Juventus • Liverpool • Lyon • Manchester United • Marseille Milan • Paris Saint-Germain • Porto • PSV Eindhoven • Real Madrid • Valencia

Världsmästare i fotboll för klubblag 2000-talet 2000: Corinthians (1) · 2005: São Paulo (1) · 2006: Internacional (1) · 2007: AC Milan (1) · 2008: Manchester United (1) · 2009: Barcelona (1) 2010-talet 2010: Inter (1) · 2011: Barcelona (2) · 2012: Corinthians (2) · 2013: Bayern München (1) · 2014: Real Madrid (1) · 2015: Barcelona (3) · 2016: Real Madrid (2) · 2017: Real Madrid (3) · 2018: Real Madrid (4) · 2019: Liverpool (1) 2020-talet 2020: Bayern München (2) · 2021: Chelsea (1) · 2022: Real Madrid (5)

Vinnare av Europeiska supercupen i fotboll och Uefa Super Cup Europacupen/Uefa Champions League mot Cupvinnarcupen (1972–1999) 1972: Ajax (1) 1973: Ajax (2) 1974: Spelades ej 1975: Dynamo Kiev (1) 1976: Anderlecht (1) 1977: Liverpool (1) 1978: Anderlecht (2) 1979: Nottingham Forest (1) 1980: Valencia (1) 1981: Spelades ej 1982: Aston Villa (1) 1983: Aberdeen (1) 1984: Juventus (1) 1985: Spelades ej 1986: Steaua Bukarest (1) 1987: Porto (1) 1988: Mechelen (1) 1989: Milan (1) 1990: Milan (2) 1991: Manchester United (1) 1992: Barcelona (1) 1993: Parma (1) 1994: Milan (3) 1995: Ajax (3) 1996: Juventus (2) 1997: Barcelona (2) 1998: Chelsea (1) 1999: Lazio (1) Uefa Champions League mot Uefacupen/Uefa Europa League (2000–) 2000: Galatasaray (1) 2001: Liverpool (2) 2002: Real Madrid (1) 2003: Milan (4) 2004: Valencia (2) 2005: Liverpool (3) 2006: Sevilla (1) 2007: Milan (5) 2008: Zenit S:t Petersburg (1) 2009: Barcelona (3) 2010: Atlético Madrid (1) 2011: Barcelona (4) 2012: Atlético Madrid (2) 2013: Bayern München (1) 2014: Real Madrid (2) 2015: Barcelona (5) 2016: Real Madrid (3) 2017: Real Madrid (4) 2018: Atlético Madrid (3) 2019: Liverpool (4) 2020: Bayern München (2) 2021: Chelsea (2) 2022: Real Madrid (5)

Vinnare av Europacupen och Uefa Champions League Europacupen (1955–1992) 1955/56: Real Madrid (1) 1956/57: Real Madrid (2) 1957/58: Real Madrid (3) 1958/59: Real Madrid (4) 1959/60: Real Madrid (5) 1960/61: Benfica (1) 1961/62: Benfica (2) 1962/63: Milan (1) 1963/64: Inter (1) 1964/65: Inter (2) 1965/66: Real Madrid (6) 1966/67: Celtic (1) 1967/68: Manchester United (1) 1968/69: Milan (2) 1969/70: Feyenoord (1) 1970/71: Ajax (1) 1971/72: Ajax (2) 1972/73: Ajax (3) 1973/74: Bayern München (1) 1974/75: Bayern München (2) 1975/76: Bayern München (3) 1976/77: Liverpool (1) 1977/78: Liverpool (2) 1978/79: Nottingham Forest (1) 1979/80: Nottingham Forest (2) 1980/81: Liverpool (3) 1981/82: Aston Villa (1) 1982/83: Hamburg (1) 1983/84: Liverpool (4) 1984/85: Juventus (1) 1985/86: Steaua Bukarest (1) 1986/87: Porto (1) 1987/88: PSV (1) 1988/89: Milan (3) 1989/90: Milan (4) 1990/91: Röda stjärnan (1) 1991/92: Barcelona (1) Uefa Champions League (1992–) 1992/93: Marseille (1) 1993/94: Milan (5) 1994/95: Ajax (4) 1995/96: Juventus (2) 1996/97: Borussia Dortmund (1) 1997/98: Real Madrid (7) 1998/99: Manchester United (2) 1999/00: Real Madrid (8) 2000/01: Bayern München (4) 2001/02: Real Madrid (9) 2002/03: Milan (6) 2003/04: Porto (2) 2004/05: Liverpool (5) 2005/06: Barcelona (2) 2006/07: Milan (7) 2007/08: Manchester United (3) 2008/09: Barcelona (3) 2009/10: Inter (3) 2010/11: Barcelona (4) 2011/12: Chelsea (1) 2012/13: Bayern München (5) 2013/14: Real Madrid (10) 2014/15: Barcelona (5) 2015/16: Real Madrid (11) 2016/17: Real Madrid (12) 2017/18: Real Madrid (13) 2018/19: Liverpool (6) 2019/20: Bayern München (6) 2020/21: Chelsea (2) 2021/22: Real Madrid (14) 2022/23: Manchester City (1) 2023/24: Real Madrid (15) 2024/25:

Vinnare av Uefacupen och Uefa Europa League Uefacupen (1971–2009) 1971/72: Tottenham Hotspur (1) 1972/73: Liverpool (1) 1973/74: Feyenoord (1) 1974/75: Borussia M'gladbach (1) 1975/76: Liverpool (2) 1976/77: Juventus (1) 1977/78: PSV (1) 1978/79: Borussia M'gladbach (2) 1979/80: Eintracht Frankfurt (1) 1980/81: Ipswich Town (1) 1981/82: IFK Göteborg (1) 1982/83: Anderlecht (1) 1983/84: Tottenham Hotspur (2) 1984/85: Real Madrid (1) 1985/86: Real Madrid (2) 1986/87: IFK Göteborg (2) 1987/88: Bayer Leverkusen (1) 1988/89: Napoli (1) 1989/90: Juventus (2) 1990/91: Inter (1) 1991/92: Ajax (1) 1992/93: Juventus (3) 1993/94: Inter (2) 1994/95: Parma (1) 1995/96: Bayern München (1) 1996/97: Schalke 04 (1) 1997/98: Inter (3) 1998/99: Parma (2) 1999/00: Galatasaray (1) 2000/01: Liverpool (3) 2001/02: Feyenoord (2) 2002/03: Porto (1) 2003/04: Valencia (1) 2004/05: CSKA Moskva (1) 2005/06: Sevilla (1) 2006/07: Sevilla (2) 2007/08: Zenit S:t Petersburg (1) 2008/09: Sjachtar Donetsk (1) Uefa Europa League (2009–) 2009/10: Atlético Madrid (1) 2010/11: Porto (2) 2011/12: Atlético Madrid (2) 2012/13: Chelsea (1) 2013/14: Sevilla (3) 2014/15: Sevilla (4) 2015/16: Sevilla (5) 2016/17: Manchester United (1) 2017/18: Atlético Madrid (3) 2018/19: Chelsea (2) 2019/20: Sevilla (6) 2020/21: Villarreal (1) 2021/22: Eintracht Frankfurt (2) 2022/23: Sevilla (7) 2023/24: Atalanta (1) 2024/25:

Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll 1960/61: Fiorentina (1) 1961/62: Atlético Madrid (1) 1962/63: Tottenham Hotspur (1) 1963/64: Sporting Lissabon (1) 1964/65: West Ham United (1) 1965/66: Borussia Dortmund (1) 1966/67: Bayern München (1) 1967/68: Milan (1) 1968/69: Slovan Bratislava (1) 1969/70: Manchester City (1) 1970/71: Chelsea (1) 1971/72: Rangers (1) 1972/73: Milan (2) 1973/74: Magdeburg (1) 1974/75: Dynamo Kiev (1) 1975/76: Anderlecht (1) 1976/77: Hamburg (1) 1977/78: Anderlecht (2) 1978/79: Barcelona (1) 1979/80: Valencia (1) 1980/81: Dinamo Tbilisi (1) 1981/82: Barcelona (2) 1982/83: Aberdeen (1) 1983/84: Juventus (1) 1984/85: Everton (1) 1985/86: Dynamo Kiev (2) 1986/87: Ajax (1) 1987/88: Mechelen (1) 1988/89: Barcelona (3) 1989/90: Sampdoria (1) 1990/91: Manchester United (1) 1991/92: Werder Bremen (1) 1992/93: Parma (1) 1993/94: Arsenal (1) 1994/95: Real Zaragoza (1) 1995/96: Paris Saint-Germain (1) 1996/97: Barcelona (4) 1997/98: Chelsea (2) 1998/99: Lazio (1)