Försvarsområden

Karta över indelning av försvarsområden år 1943.

Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområde och kallades försvarsområde. Inom varje försvarsområde ingick ett antal försvarsområdesgrupper (Fogrupp), vilka var en sammansatt stridsgrupp som i styrka var något under en brigad, det vill säga gruppen bestod av mellan en och fyra stridande bataljoner. Ett försvarsområde leddes av försvarsområdesbefälhavaren, som i regel även var chef för ett försvarsområdesregemente.

Historik

Försvarsområden 1914-1918

Med anledning av första världskrigets utbrott och mobiliseringen 1914 upprättades samma år fyra särskilda försvarsområden: Norrbottens, Gävleborgs, Norra Upplands och Norrköpings försvarsområden. Områdena gränsade till Ryssland eller låg längs ostkusten. Försvarsområdeschefen var högste ansvarig inom området för landstormens mobiliserade enheter hösten 1914 samt för skyddstruppsförbanden november 1914 till december 1918. Efter neutralitetsvaktens upphörande i december 1918 fungerade försvarsområdena som en avvecklingsorganisation när det gällde anläggningar, förråd och etablissemang som nyttjats av skyddstrupper och landstorm. Avvecklingen var avslutad i april 1919. Norrbottens försvarsområde hade också som uppdrag att bygga värn och andra fasta anläggningar, införskaffa förläggningslokaler och upphandla förråd för gränsförsvarets räkning. Försvarsområdet fick även ansvar för interneringen av rysk militär personal som kom över gränsen från Finland innan de fördes vidare söderut.[1]

Försvarsområden 1942-2000

Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena tillkom ursprungligen med syftet att underlätta territorialförsvarets samordning med civilförsvaret. Försvarsområdena motsvarades tidigare av inskrivningsområdena från 1885.

Åren 1973–1975 reformerades försvarsområdena, genom organisation i lägre regional och lokal instans (OLLI). Tanken med omorganisationen var att minska antalet mobiliseringsmyndigheter, då varje regemente inom ett försvarsområde före reformen ansvarat för sin mobilisering. Med OLLI-reformen knöts merparten av försvarsområdena samman med ett utbildningsregemente som därigenom bildade ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet blev ett så kallat A-förband, medan övriga förband inom försvarsområdet blev så kallat B-förband. A-förbandet ansvarade därför för hela mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Till exempel hade Värmlands regemente (I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9), som båda tillhörde Värmlands försvarsområde (Fo 52), före reformen sitt eget mobiliseringsansvar. Genom reformen slogs Värmlands regemente (I 2) samman med Värmlands försvarsområde (Fo 52) och bildade Värmlands regemente (I 2/Fo 52). Det blev därigenom ett A-förband och övertog mobiliseringsansvaret från Bergslagens artilleriregemente (A 9). Bergslagens artilleriregemente blev ett B-förband.

Reformen innebar även att regementschefen i egenskap av försvarsområdesbefälhavare (Fobef) kunde samordna mobiliseringen av brigaderna och försvarsområdesförbanden (Fo-grupper), vilket gav bättre förutsättningar för samordnad krigsplanering inom försvarsområdet.[2]

Antalet mobiliseringsmyndigheter reducerades genom OLLI-reformen. Fyra nya myndigheter inrättades: försvarsområdesregemente, utbildningsregemente (inom samma ort som försvarsområdesregementet), utbildningsregemente (inom samma försvarsområde fast på annan ort) och Norrbottens gränsjägare (saknade utbildningsregemente).

Förbanden som organiserades inom respektive försvarsområde var i regel "utmönstrade" fältförband. 8-10 år efter grundutbildning av förbanden till brigaderna, överfördes personalen till försvarsområdesförband (Fo-grupper). Fo-grupperna ledde i regel i strid förband av bataljons storlek. I vissa fall förekom även förband av brigads storlek. Ett exempel är 6. pansargruppen, som avvecklades som brigad, men där pansarbataljonerna kvarstod i organisationen.

Genom försvarsutredning 1988, försvarsbeslutet 1992 och försvarsbeslutet 1996 återkom försvarsområdena som självständiga staber. Samtliga försvarsområden avvecklades i samband med Försvarsbeslutet 2000. Försvarsområdenas uppgifter övertogs till viss del av de nybildade Militärdistriktsgrupperna, till exempel Västerbottensgruppen och Livregementets grenadjärgrupp. Genom försvarsbeslutet 2004 avvecklades militärdistriktsgrupperna, och ersattes av utbildningsgrupper. Dessa grupper är endast en stödjande funktion för Hemvärnet. Den 1 januari 2013 upprättas fyra stycken militärregioner, vilka kommer organiseras på liknande sätt som de tidigare försvarsområdena. Det vill säga i den formen att de kommer att vara underställda och knutna till ett regemente.

Fo 1–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 11Malmö försvarsområde
Malmö försvarsområde
1942–1976
1976–1997

Södra skånska regementet
Fick 1976 gemensam administration med Södra skånska regementet
Uppgick 1998 i Skånes försvarsområde
Fo 12Ystads försvarsområde1942–1946Uppgick 1947 i Malmö försvarsområde
Fo 13Helsingborgs försvarsområde1942–1946Uppgick 1947 i Malmö och Kristianstads försvarsområden
Fo 14Kristianstads försvarsområde
Kristianstads försvarsområde
Kristianstads försvarsområde
Skånes försvarsområde
1942–1975
1975–1994
1994–1997
1998–2000

Norra skånska regementet
Skånska dragonregementet
Skånska dragonregementet
Fick 1975 gemensam administration med Norra skånska regementet.
Överfördes 1994 till Skånska dragonregementet.
Namnändrat 1998 till Skånes försvarsområde
Fo 15Blekinge försvarsområde1942–1946
Fo 15Karlskrona försvarsområde1947–1990Blekinge kustartilleriförsvar
Fo 16Växjö försvarsområde
Kronobergs försvarsområde
1942–1974
1990–1997

Kronobergs regemente
Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde
Fo 16/18Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde1974–1990Kronobergs regemente
Fo 17Jönköpings försvarsområde
Jönköpings försvarsområde
Smålands försvarsområde
1942–1946
1974–1997
1998–2000

Norra Smålands regemente
Smålands regemente
Fo 18Kalmar försvarsområde
Kalmar försvarsområde
Kalmar försvarsområde
1942–1974
1990–1994
1994–1997


Kalmar regemente
Uppgick 1974 i Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde.
Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde

Fo 2–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 21Gävleborgs försvarsområde
Gävleborgs försvarsområde
1942–1966
1982–1997

Hälsinge regemente
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 22Östersunds försvarsområde
Jämtlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997

Jämtlands fältjägarregemente

Uppgick 1998 i Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
Fo 23Härnösands försvarsområde
Västernorrlands försvarsområde
Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997
1998–2000

Västernorrlands regemente
Västernorrlands regemente


Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 24Hemsö försvarsområde1942–1957Uppgick 1957 i Härnösands försvarsområde
Fo 25Sundsvalls försvarsområde1947–1955Upplöstes 1955 och fördelades geografiskt på Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde

Fo 3–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 31Halmstads försvarsområde
Hallands försvarsområde
Hallands försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–2000


Hallands regemente


Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 32Göteborgs försvarsområde
Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde
Göteborgs och Bohus försvarsområde
Västra Götalands försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–1997
1998–2000

Göteborgs kustartilleriförsvar
Västkustens militärkommando
Västkustens marinkommando



Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 33Göteborgs skärgårds försvarsområde1942–1958Uppgick 1958 i Göteborgs försvarsområde
Fo 34Uddevalla försvarsområde
Älvsborgs försvarsområde
Älvsborgs försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–1998


Älvsborgs regemente


Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde
Fo 35Skövde försvarsområde
Skaraborgs försvarsområde
1942–1974
1974–1997

Skaraborgs regemente

Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde

Fo 4–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 41Linköpings försvarsområde
Östergötlands försvarsområde
1942–1975
1975–1997

Livgrenadjärregementet

Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 42Norrköpings försvarsområde1942–1953Uppgick 1953 i Linköpings försvarsområde
Fo 42Gotlands försvarsområde1983–2000Gotlands militärkommando
Fo 43Strängnäs försvarsområde
Södermanlands försvarsområde
Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
1942–1973
1973–1997
1998–2000

Södermanlands regemente
Södermanlands regemente


Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 44Stockholms försvarsområde
Stockholms försvarsområde
Stockholms försvarsområde
1942–1975
1975–1984
1984–2000

Livgardets dragoner
Svea livgarde
Fo 45Norrtälje försvarsområde1942–1946Fördelades 1947 på Stockholms försvarsområde och Uppsala försvarsområde
Fo 46Stockholms skärgårds försvarsområde
Vaxholms försvarsområde
1942–1946
1947–1975


Uppgick 1975 i Stockholms kustartilleriförsvar
Fo 47Uppsala försvarsområde
Uppsala försvarsområde
Uppsala och Västmanlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997
1998–2000

Upplands regemente
Upplands regemente
Fo 48Västerås försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
1942–1974
1974–1990
1990–1994
1994–1997

Upplands regemente

Västmanlands regemente



Uppgick 1998 i Uppsala och Västmanlands försvarsområde
Fo 49Gävle försvarsområde
Gävleborgs försvarsområde
1966–1973
1973–1982

Hälsinge regemente

Beteckningsbyte 1982 till Fo 21 på grund av överflyttning till Nedre Norrlands militärområde

Fo 5–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 51Örebro försvarsområde
Örebro försvarsområde
1942–1975
1975–2000

Livregementets grenadjärer
Fo 52Karlstads försvarsområde
Värmlands försvarsområde
1942–1973
1973–2000

Värmlands regemente
Fo 53Falu försvarsområde
Kopparbergs försvarsområde
Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
1942–1973
1973–1997
1998–2000

Dalregementet
Dalregementet
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 54Mora försvarsområde1942–1953Uppgick 1953 i Falu försvarsområde

Fo 6–

BeteckningNamnAktivFörsvarsområdesregementeAnmärkning
Fo 61Umeå försvarsområde
Västerbottens försvarsområde
1942–1973
1973–2000

Västerbottens regemente
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 62Storumans försvarsområde1942–1966Uppgick 1966 i Umeå försvarsområde
Fo 63Bodens försvarsområde
Bodens försvarsområde
Bodens försvarsområde
Norrbottens försvarsområde
1942–1975
1975–1994
1994–1997
1998–2000

Bodens artilleriregemente

Fo 64Luleå försvarsområde1942–1946Uppgick 1947 i Bodens försvarsområde
Fo 65Jokkmokks försvarsområde1942–1975Uppgick 1975 i Bodens försvarsområde
Fo 66Kiruna försvarsområde
Kiruna försvarsområde
1942–1975
1975–1997

Lapplands jägarregemente

Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde
Fo 67Morjärvs försvarsområde
Kalix försvarsområde
1942–1946
1947–1997


Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde

Se även

Referenser

Noter

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011

Webbkällor

Media som används på denna webbplats

Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Fo 1943.svg
Författare/Upphovsman: Edaen, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish Defence Areas 1943 (Fo). Source map from SVAR.