Försvarsområden
Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområde och kallades försvarsområde. Inom varje försvarsområde ingick ett antal försvarsområdesgrupper (Fogrupp), vilka var en sammansatt stridsgrupp som i styrka var något under en brigad, det vill säga gruppen bestod av mellan en och fyra stridande bataljoner. Ett försvarsområde leddes av försvarsområdesbefälhavaren, som i regel även var chef för ett försvarsområdesregemente.
Historik
Försvarsområden 1914-1918
Med anledning av första världskrigets utbrott och mobiliseringen 1914 upprättades samma år fyra särskilda försvarsområden: Norrbottens, Gävleborgs, Norra Upplands och Norrköpings försvarsområden. Områdena gränsade till Ryssland eller låg längs ostkusten. Försvarsområdeschefen var högste ansvarig inom området för landstormens mobiliserade enheter hösten 1914 samt för skyddstruppsförbanden november 1914 till december 1918. Efter neutralitetsvaktens upphörande i december 1918 fungerade försvarsområdena som en avvecklingsorganisation när det gällde anläggningar, förråd och etablissemang som nyttjats av skyddstrupper och landstorm. Avvecklingen var avslutad i april 1919. Norrbottens försvarsområde hade också som uppdrag att bygga värn och andra fasta anläggningar, införskaffa förläggningslokaler och upphandla förråd för gränsförsvarets räkning. Försvarsområdet fick även ansvar för interneringen av rysk militär personal som kom över gränsen från Finland innan de fördes vidare söderut.[1]
Försvarsområden 1942-2000
Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena tillkom ursprungligen med syftet att underlätta territorialförsvarets samordning med civilförsvaret. Försvarsområdena motsvarades tidigare av inskrivningsområdena från 1885.
Åren 1973–1975 reformerades försvarsområdena, genom organisation i lägre regional och lokal instans (OLLI). Tanken med omorganisationen var att minska antalet mobiliseringsmyndigheter, då varje regemente inom ett försvarsområde före reformen ansvarat för sin mobilisering. Med OLLI-reformen knöts merparten av försvarsområdena samman med ett utbildningsregemente som därigenom bildade ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet blev ett så kallat A-förband, medan övriga förband inom försvarsområdet blev så kallat B-förband. A-förbandet ansvarade därför för hela mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Till exempel hade Värmlands regemente (I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9), som båda tillhörde Värmlands försvarsområde (Fo 52), före reformen sitt eget mobiliseringsansvar. Genom reformen slogs Värmlands regemente (I 2) samman med Värmlands försvarsområde (Fo 52) och bildade Värmlands regemente (I 2/Fo 52). Det blev därigenom ett A-förband och övertog mobiliseringsansvaret från Bergslagens artilleriregemente (A 9). Bergslagens artilleriregemente blev ett B-förband.
Reformen innebar även att regementschefen i egenskap av försvarsområdesbefälhavare (Fobef) kunde samordna mobiliseringen av brigaderna och försvarsområdesförbanden (Fo-grupper), vilket gav bättre förutsättningar för samordnad krigsplanering inom försvarsområdet.[2]
Antalet mobiliseringsmyndigheter reducerades genom OLLI-reformen. Fyra nya myndigheter inrättades: försvarsområdesregemente, utbildningsregemente (inom samma ort som försvarsområdesregementet), utbildningsregemente (inom samma försvarsområde fast på annan ort) och Norrbottens gränsjägare (saknade utbildningsregemente).
Förbanden som organiserades inom respektive försvarsområde var i regel "utmönstrade" fältförband. 8-10 år efter grundutbildning av förbanden till brigaderna, överfördes personalen till försvarsområdesförband (Fo-grupper). Fo-grupperna ledde i regel i strid förband av bataljons storlek. I vissa fall förekom även förband av brigads storlek. Ett exempel är 6. pansargruppen, som avvecklades som brigad, men där pansarbataljonerna kvarstod i organisationen.
Genom försvarsutredning 1988, försvarsbeslutet 1992 och försvarsbeslutet 1996 återkom försvarsområdena som självständiga staber. Samtliga försvarsområden avvecklades i samband med Försvarsbeslutet 2000. Försvarsområdenas uppgifter övertogs till viss del av de nybildade Militärdistriktsgrupperna, till exempel Västerbottensgruppen och Livregementets grenadjärgrupp. Genom försvarsbeslutet 2004 avvecklades militärdistriktsgrupperna, och ersattes av utbildningsgrupper. Dessa grupper är endast en stödjande funktion för Hemvärnet. Den 1 januari 2013 upprättas fyra stycken militärregioner, vilka kommer organiseras på liknande sätt som de tidigare försvarsområdena. Det vill säga i den formen att de kommer att vara underställda och knutna till ett regemente.
Fo 1–
Beteckning | Namn | Aktiv | Försvarsområdesregemente | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Fo 11 | Malmö försvarsområde Malmö försvarsområde | 1942–1976 1976–1997 | – Södra skånska regementet | Fick 1976 gemensam administration med Södra skånska regementet Uppgick 1998 i Skånes försvarsområde |
Fo 12 | Ystads försvarsområde | 1942–1946 | Uppgick 1947 i Malmö försvarsområde | |
Fo 13 | Helsingborgs försvarsområde | 1942–1946 | Uppgick 1947 i Malmö och Kristianstads försvarsområden | |
Fo 14 | Kristianstads försvarsområde Kristianstads försvarsområde Kristianstads försvarsområde Skånes försvarsområde | 1942–1975 1975–1994 1994–1997 1998–2000 | – Norra skånska regementet Skånska dragonregementet Skånska dragonregementet | Fick 1975 gemensam administration med Norra skånska regementet. Överfördes 1994 till Skånska dragonregementet. Namnändrat 1998 till Skånes försvarsområde |
Fo 15 | Blekinge försvarsområde | 1942–1946 | ||
Fo 15 | Karlskrona försvarsområde | 1947–1990 | Blekinge kustartilleriförsvar | |
Fo 16 | Växjö försvarsområde Kronobergs försvarsområde | 1942–1974 1990–1997 | – Kronobergs regemente | Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde |
Fo 16/18 | Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde | 1974–1990 | Kronobergs regemente | |
Fo 17 | Jönköpings försvarsområde Jönköpings försvarsområde Smålands försvarsområde | 1942–1946 1974–1997 1998–2000 | – Norra Smålands regemente Smålands regemente | |
Fo 18 | Kalmar försvarsområde Kalmar försvarsområde Kalmar försvarsområde | 1942–1974 1990–1994 1994–1997 | – – Kalmar regemente | Uppgick 1974 i Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde. Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde |
Fo 2–
Beteckning | Namn | Aktiv | Försvarsområdesregemente | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Fo 21 | Gävleborgs försvarsområde Gävleborgs försvarsområde | 1942–1966 1982–1997 | – Hälsinge regemente | Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde |
Fo 22 | Östersunds försvarsområde Jämtlands försvarsområde | 1942–1974 1974–1997 | – Jämtlands fältjägarregemente | – Uppgick 1998 i Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde |
Fo 23 | Härnösands försvarsområde Västernorrlands försvarsområde Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde | 1942–1974 1974–1997 1998–2000 | – Västernorrlands regemente Västernorrlands regemente | – – Avvecklades och upplöstes 2000 |
Fo 24 | Hemsö försvarsområde | 1942–1957 | – | Uppgick 1957 i Härnösands försvarsområde |
Fo 25 | Sundsvalls försvarsområde | 1947–1955 | – | Upplöstes 1955 och fördelades geografiskt på Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde |
Fo 3–
Beteckning | Namn | Aktiv | Försvarsområdesregemente | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Fo 31 | Halmstads försvarsområde Hallands försvarsområde Hallands försvarsområde | 1942–1958 1958–1975 1975–2000 | – – Hallands regemente | Avvecklades och upplöstes 2000 |
Fo 32 | Göteborgs försvarsområde Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde Göteborgs och Bohus försvarsområde Västra Götalands försvarsområde | 1942–1958 1958–1975 1975–1997 1998–2000 | – Göteborgs kustartilleriförsvar Västkustens militärkommando Västkustens marinkommando | Avvecklades och upplöstes 2000 |
Fo 33 | Göteborgs skärgårds försvarsområde | 1942–1958 | – | Uppgick 1958 i Göteborgs försvarsområde |
Fo 34 | Uddevalla försvarsområde Älvsborgs försvarsområde Älvsborgs försvarsområde | 1942–1958 1958–1975 1975–1998 | – – Älvsborgs regemente | Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde |
Fo 35 | Skövde försvarsområde Skaraborgs försvarsområde | 1942–1974 1974–1997 | – Skaraborgs regemente | Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde |
Fo 4–
Fo 5–
Beteckning | Namn | Aktiv | Försvarsområdesregemente | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Fo 51 | Örebro försvarsområde Örebro försvarsområde | 1942–1975 1975–2000 | – Livregementets grenadjärer | |
Fo 52 | Karlstads försvarsområde Värmlands försvarsområde | 1942–1973 1973–2000 | – Värmlands regemente | |
Fo 53 | Falu försvarsområde Kopparbergs försvarsområde Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde | 1942–1973 1973–1997 1998–2000 | – Dalregementet Dalregementet | Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde |
Fo 54 | Mora försvarsområde | 1942–1953 | – | Uppgick 1953 i Falu försvarsområde |
Fo 6–
Beteckning | Namn | Aktiv | Försvarsområdesregemente | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
Fo 61 | Umeå försvarsområde Västerbottens försvarsområde | 1942–1973 1973–2000 | – Västerbottens regemente | Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet. Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde |
Fo 62 | Storumans försvarsområde | 1942–1966 | – | Uppgick 1966 i Umeå försvarsområde |
Fo 63 | Bodens försvarsområde Bodens försvarsområde Bodens försvarsområde Norrbottens försvarsområde | 1942–1975 1975–1994 1994–1997 1998–2000 | – Bodens artilleriregemente – – | |
Fo 64 | Luleå försvarsområde | 1942–1946 | – | Uppgick 1947 i Bodens försvarsområde |
Fo 65 | Jokkmokks försvarsområde | 1942–1975 | – | Uppgick 1975 i Bodens försvarsområde |
Fo 66 | Kiruna försvarsområde Kiruna försvarsområde | 1942–1975 1975–1997 | – Lapplands jägarregemente | – Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde |
Fo 67 | Morjärvs försvarsområde Kalix försvarsområde | 1942–1946 1947–1997 | – – | – Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde |
Se även
Referenser
Noter
- ^ Krigsarkivets beståndsöversikt del 3. 1994. sid. 269-277
- ^ Riksdagen.se Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1973 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret; given Stockholms slott den 16 februari 1973 Läst 6 augusti 2011
Tryckta källor
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011
Webbkällor
|
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Stora riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |
Författare/Upphovsman: Edaen, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish Defence Areas 1943 (Fo). Source map from SVAR.