Försvarsbeslutet 1958

Försvarsbeslutet 1958 eller FB 58 kom att fattas av Sveriges riksdag den 4 februari 1958 med Pragkuppen, Koreakriget och Ungernrevolten som bakgrund, där även kärnvapenhotet och handlingsfrihet för utveckling och anskaffning av ett svenskt kärnvapen spelade in.

Bakgrund

För Krigsmakten kom försvarsbeslutet att innebära en satsning på kvalitet framför kvantitet, vilket innebar en mindre reducering av armén medan det skedde en kraftig omfördelning av resurser från flottan till flygvapnet, där attackflyget skulle överta de större fartygens uppgifter. Samtidigt skulle försvarsanslaget inför varje år räknas upp automatiskt med 2,5 procent[1].

Försvarsbeslutet var en överenskommelse med bred politisk majoritet, då samtliga borgerliga partier och Socialdemokraterna ställde sig bakom beslutet. Bedömningar som låg bakom beslutet var inte helt dominerade av försvarspolitiska överväganden, utan motiverades också med sakskäl som samhällsekonomisk utveckling och det statsfinansiella läget.

Försvarsbeslutet innebar även en prioritering av den initiala effekten framför uthålligheten. Utvecklingen av sovjetiska kärnvapen och införandet av taktiska kärnvapen i Nato och Warszawapakten ledde under början av 1960-talet till en omfattande omplanering. Det ökade kärnvapenhotet medförde krav på ökad utspridning, rörlighet och skydd. Ett kärnvapenkrig bedömdes leda till ett ytkrig utan tydliga fronter och ett högre stridstempo.

Armén

För armén innebar försvarsbeslutet att man skulle tillföras en ny modern stridsvagn. Inför försvarsbeslutet togs det fram tre olika alternativ för vidare studier.[2]:

  • Alternativ A – Anglo-amerikansk utveckling (M60 Patton)
  • Alternativ T – Tysk-fransk utveckling (Leopard 1)
  • Alternativ S – Svenskt förslag. Ett förslag som påbörjades att utvecklas redan 1956, en vagn i 30-tonsklassen med liten silhuett, starkt skydd och god rörlighet.

Alternativ S var det förslag som gick vinnande ur upphandlingen, detta på grund av den svenska neutralitetspolitiken och i viss mån även arbetsmarknadspolitiken. För att verka trovärdig som neutral stat, valde man att ta fram en egen vagn. Detta medförde även att det skapades arbetstillfällen inom försvarsindustrin. De första prototyperna på S-vagnen kom att beställas för leverans 1961. Åren 1967–1971 kom 290 vagnar av Stridsvagn S (som inom armén fick benämning Stridsvagn 103) att levereras och fördelas inom pansartrupperna.

Inom armén beslutades vidare att fem infanteribrigader av typförbandet IB 49 skulle avvecklas 1958 och att en pansarbrigad omorganiserades till infanteribrigad.

Åren 1957–1963 kom även tre regementen att organiseras som pansarinfanteri.

Södermanlands regemente (P 3) kom 1957 att motta personal från det avvecklade Upplands regemente (I 8), vilket fick som resultat att regementet med brigad omorganiserades till pansarinfanteri under namnet Södermanlands regemente (I 10). År 1963 återfördes regementet till pansartrupperna, då under namnet Södermanlands regemente (P 10).

Förändringar inom armén

Med försvarsbeslutet kom en större omlokalisering att göras av fredstida förband. En del av denna omorganisation kom att kallas mälarkarusellen, vilken kom att snurra på fram till 1982.

RegementsnrRegementeGarnisonsortKommentar
A 1Svea artilleriregementeSundbybergOmlokaliserades 1963 till Linköping
A 2Göta artilleriregementeGöteborg/KvibergAvvecklades 1962 och personal överfördes till Göta luftvärnsregemente (Lv 6)
I 8Upplands regementeUppsalaAvvecklades 1957 och personal överfördes till Södermanlands regemente (P 3).
K 3Livregementets husarerSkövdeBeslut om avveckling revs upp 1959
K 4Norrlands dragonregementeUmeåUppgick 1958 som bataljon i Västerbottens regemente (I 20).
InfKSInfanteriets kadettskolaStockholm/BagartorpOmlokaliserades 1962 till Halmstad
InfSSInfanteriskjutskolanStockholm/RoserbergOmlokaliserades 1961 till Linköping
Lv 1Karlsborgs luftvärnsregementeKarlsborgBeslut om avveckling togs efter försvarsbeslutet. Avvecklades 1961.
Lv 2Östgöta luftvärnsregementeLinköpingAvvecklades 1962.
Lv 6Göteborgs luftvärnskårGöteborg/HögsboOmorganiserades till regemente samt med det även omlokaliserades 1962 till Kviberg i Göteborg.
Lv 5Sundsvalls luftvärnskårSundsvallBeslut om avveckling ändrades 1959 till Karlsborgs luftvärnsregemente.
P 3Södermanlands regementeSträngnäsOmorganiseras 1957 till pansarinfanteri och beteckningsbyte till I 10
S 1SignalregementetSolnaOmlokaliserades 1957 till Uppsala.
S 2Signalbataljonen i SkövdeSkövdeOmlokaliserades 1961 till Karlsborg.

Under försvarsbeslutsperioden (1958–1963) kom totalt sju stycken brigader att påverkas av försvarsbeslutet. Fem stycken infanteribrigader utgick helt och hållet ur krigsorganisationen 1958. En pansarbrigad omorganiserades till infanteri och en infanteribrigad överfördes till Svea livgarde (I 1).

BrigadnrBrigadGarnisonsortKommentar
IB 16HallandsbrigadenHalmstadAvvecklades 1958
IB 25FältjägarbrigadenÖstersundOmorganiserades 1958 till tre stycken självständiga fjällbataljoner
IB 28UpplandsbrigadenUppsalaÖverfördes 1957 till Svea livgarde (I 1) under namnet Upplandsbrigaden (IB 38)
IB 34ÖstgötabrigadenLinköpingAvvecklades 1958
IB 38VästmanlandsbrigadenUppsalaAvvecklades 1957, personalen överfördes till Södermanlands regemente (P 3)
PB 10SödermanlandsbrigadenSträngnäsOmorganiseras 1957 till infanteribrigad

Flygvapnet

För flygvapnet innebar försvarsbeslutet en mindre avveckling av flottiljer, men genom denna nedskärning tillkom ett utrymme för moderniserades och förbättring av de kvarvarande delarna, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Tanken med försvarsbeslutet var att få möjligheten att möta en angripare på längre avstånd och därigenom kom flygvapnet att prioriteras på grund av sin operativa rörlighet. Denna prioritering skedde på bekostnad av både armén och marinen.

De flygslag som fanns i landet var jakt-, attack- och spaningsflyg och bestod av flygplanstyperna:

  • J 29 Tunnan (jaktflygplan och senare även spaningsflygplan)
  • A 32 Lansen (attackflygplan och senare även spaningsflygplan och jaktflygplan)
  • J 34 Hawker (120 stycken anskaffades för att öka jaktkapaciteten i väntan på J 35 Draken)
  • J 35 Draken (jaktflygplan avsedd för snabba och högtflygande mål, senare även som spaningsflygplan)

Utöver satsning på nya flygplan beslutades det även att flygvapnet skulle tillföras ytterligare 31 baser om en kostnad på totalt 250 miljoner och att det totala antalet flygbaser skulle uppgå till 70 stycken inom Bas 60-systemet. Baserna skulle vara av tre olika typer[3]

  • Bas A - användas ständigt under året och dygnet
  • Bas B - tillfälligt i fred och ständigt i krig
  • Bas C - endast användning i krig

Flygflottiljer

FlottiljnrFlygflottiljOrtFlygslagFlygplanstyperKommentar
F 1Västmanlands flygflottiljVästeråsJaktflottiljJ 32B
F 2Roslagens flygkårHägernäsSkolförband för strilutbildning. (Flygvapnets radarskola)
F 3Östgöta flygflottiljMalmenJaktflottiljJ 35
F 4Jämtlands flygflottiljÖstersundJaktflottiljJ 29
F 5KrigsflygskolanLjungbyhedSkolförband för flygförarutbildning
F 6Västgöta flygflottiljKarlsborgAttackflottiljA 32
F 7Skaraborgs flygflottiljSåtenäsAttackflottiljA 32
F 8Svea flygflottiljBarkarbyFlygräddning och transportflygFrån 1962 organiserad som Svea flygkår.
F 9Göta flygflottiljSäveJaktflottiljJ 34
F 10Skånska flygflottiljenÄngelholmJaktflottiljJ 29, J 34
F 11Södermanlands flygflottiljNyköpingSpaningsflottiljS 32, S 29, S 35
F 12Kalmar flygflottiljKalmarJaktflottiljJ 32B
F 13Bråvalla flygflottiljNorrköpingJaktflottiljJ 35
F 14Hallands flygflottiljHalmstadSkolförband för markpersonalFrån 1961 organiserad som Hallands flygkår
F 15Hälsinge flygflottiljSöderhamnAttackflottiljA 32
F 16Upplands flygflottiljUppsalaJaktflottiljJ 35
F 17Blekinge flygflottiljRonnebyAttackflottiljA 32
F 18Södertörns flygflottiljTullingeJaktflottiljJ 34
F 20Flygvapnets krigsskolaUppsalaSkolförband
F 21Norrbottens flygbaskårLuleåJakt/SpaningsflottiljJ 32B, S 29Ombildad 1963 till Norrbottens flygflottilj

Marinen

För marinen innebar beslutet att andelen av försvarsbudgeten minskades från 18 till 12 procent. Detta planerades att genomföras genom att de stora övervattensfartygen med ubåtsjaktsförmåga successivt skulle ersättas av ett större antal mindre attackfartyg. Samtidigt skulle undervattensfartygen få ett större ansvarsområde och ökad effektivitet Med andra ord: en övergång till en lätt flotta. Storleken på dessa nya attackfartyg medgav inte att de också utrustades med system för att lokalisera och bekämpa ubåtar.

Genom försvarsbeslutet tillkom Marinplan 60. En marinplan som kom att styra utveckling inom marinen under hela 1960-talet. Projekt som tillkom genom försvarsbeslutet var bland annat ubåtsklassen Sjöormen[4].

Militärmusiken

En viktig förändring var att befattningen som högste konstnärligt sakkunnig - musikinspektör - nu ej längre tillika var kombinerad med befattning musikdirektör vid Svea Livgardes musikkår utan blev självständig. Musikinspektören placerades på arméstaben sektion III (Personal). C Sekt III blev tillika personalkårschef för alla musiker som nu ej längre tillhörde förbandens organisation.

I försvarsbeslutet fördes rent konstnärliga resonemang om musikkårernas besättning (instrumentsammansättning) och repertoar. Dessutom gjordes omfattande förändringar av utbildningen till musikunderofficer som var den tidens uttryck för fullständigt utbildad professionell musiker. Musikeleverna fick inte längre räknas som en del av respektive musikkårs besättning. Musikaspiranter infördes som begrepp och deras roll var vikariens i lämpliga fall men ej eget ansvar för en stämma. Musikfurirerna ansågs grundutbildade men statsrådet anger uttryckligen att deras furirtid skall ägnas åt fortbildning och att utbildning till musikunderofficer skulle påbörjas vid senast 25 års ålder. Musikunderofficersutbildningen förlades till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och omfattade 2 år för underofficerare jämte ytterligare 4 års utbildning för underofficerare lämpade som musikdirektörer.

ÖB motsätter sig bestämt den betydande minskningen av musikkårer som propositionen förebådar utan förordar en viss minskning av antalet kårer en förstärkning av de resterande.

RäjongFörbandOrtFörbandFörsvarsgrenTyp
BodenI 19, A 8, Lv 7, Ing 3, S 1 B, JS, F 21BodenI 19ArménIÖB ALT II
UmeåI 20, K 4UmeåI 20ArménIIÖB ALT II
ÖstersundI 5, A 4, F 4ArménIIÖB ALT II
SollefteåI 21, T 3, Lv 5, KA 5SollefteåI 21ArménIIÖB ALT II
Gävle-DalaI 13, I 14, F 15FalunI 13ArménIIÖB ALT II
BergslagenI 2, I 3, A 9, ArtSSKarlstadI 2ArménIIÖB ALT II
Skövde-KarlsborgK 3, P 4, Lv 1, S 1 Sk, T 2, F 6SkövdeP 4ArménIIÖB ALT II
Uddevalla-SåtenäsI 17, F 7UddevallaI 17ArménIIÖB ALT II
GöteborgA 2, Lv 6, ösg, KA 4, F 9GöteborgÖSG EL. KA 4MarinenIÖB ALT II
Borås-JönköpingI 15, A 6BoråsI 15ArménIIÖB ALT II
HalmstadI 16, F 5, F 10, F 14HalmstadF 14FlygvapnetIIÖB ALT II
Norra SkåneI 6, P 2, A 3, T 4KristianstadI 6ArménIIÖB ALT II
Södra SkåneI 7, Lv 4YstadI 7ArménIIÖB ALT II
KarlskronaFSK, KA 2, F 12, F 17KarlskronaFSKMarinenIIÖB ALT II
SmålandI 11, I 12, Ing 2EksjöI 12ArménIIÖB ALT II
GotlandI 18, A 7, KA 3VibyI 18ArménIIÖB ALT II
ÖstergötlandI 4, Lv 2, T 1, F 3, F 13LinköpingI 4ArménIIÖB ALT II
MälardalenP 1, P 3, F 1, F 11, FCSSträngnäsP 3ArménIIÖB ALT II
UpplandI 8, Lv 3, InfSS, LvSS, F 16, F 20, AUS, FLUppsalaF 16FlygvapnetIIÖB ALT II
StorstockholmI 1, K 1, A 1, Ing 1, S 1StockholmÖSSMarinenIIÖB ALT II
KS, INFKS, TYGSSolnaI 1ArménIÖB ALT II
ÖSS, KA 1, KSS, BERGA S, F 2, F 8, F 18BarkarbyF 8FlygvapnetIIÖB ALT II
VästeråsVästeråsF 1FlygvapnetIIFöreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
ÖrebroÖrebroI 3ArménIIFöreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
JönköpingJönköpingA 6ArménIIFöreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
VäxjöVäxjöI 11ArménIIFöreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv

Referenser

Noter

Tryckta källor

Vidare läsning

  • Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
  • Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
  • Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)