Första slaget vid Panipat
| Första slaget vid Panipat | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Slaget vid Panipat och sultan Ibrahims död. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 Mogulriket | Lodhidynastin | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
 Babur Chin Timur Khan Ustad Ali Quli Mustafa Rumi Asad Malik Hast Raja Sanghar Ali Khan | Ibrahim Lodhi † Raja Hasan Khan Mewattpati | ||||||||
| Styrka | |||||||||
| 13 000-15 000 Mughals[1] fältartilleri | 30 000-40 000 100-1 000 stridselefanter[1] | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| Få | 15 000-20 000[1] | ||||||||
| |||||
Första slaget vid Panipat stod 21 april 1526 vid byn Panipat i nordvästra Indien mellan Baburs trupper och Delhisultanatets armé. Babur vann och därmed föll Delhisultanatet.
Stridande parter
Den turkmongoliske härföraren Babur, en ättling till Timur Lenk, slog då den indoafghanske delhisultanen Ibrahim Lodhi. Delhisultanatets trupper om mellan 50 000 och 100 000 man stod mot Baburs 12 000 man, men Babur hade också 15-20 kanoner, medan de indiska trupper inte alls höll artilleri.
Slagets förlopp
Slaget inleddes vid klockan sex på morgonen genom att Ibrahim Lodhi hastigt ryckte framåt. På ett avstånd av 400 meter öppnade så Baburs kanoner eld, vilket fick det indoafghanska anfallet att stanna av. Babur tog detta tillfälle i akt, och angrep samtidigt på både höger- och vänsterflanken med sitt infanteri, som besköt den indoafghanska hären med sina särpräglade turkmongoliska pilbågar. Ibrahim Lodhi befann sig under denna tid, tillsammans med 6 000 av sina trupper, i strid beskjutna från tre håll, medan större delen av hans väldig armé, till följd av undermålig taktik och befälsföring, befann sig ända upp till halvannan kilometer från slagplatsen. Efter tre timmars strid föll härföraren Ibrahim Lodhi och hans armé gav upp.
Förluster och utgång
Medan indoafghanerna förlorade 20 000 man på slagfältet var de turkmongoliska förlusterna 4 000 man. Hade Ibrahim Lodhi överlevt ytterligare en timme hade han sannolikt vunnit, eftersom Baburs armé sakta förblödde i brist på reserver. Nu föll delhisultanatet till följd av slaget, och Stora moguls rike trädde i dess ställe på den indiska halvön. Första slaget vid Panipat var i militärhistoriskt hänseende viktigt genom att vara det sista stora slag på indiska halvön som inte avgjordes av eldvapen.
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c] (Davis 1999, ss. 181, 183, 184 183)
Tryckta källor
- Davis, Paul K. (1999) (på engelska), 100 Decisive Battles: From Ancient Times to the Present, Oxford University Press, ISBN 1-57607-075-1
Media som används på denna webbplats
.svg)
Författare/Upphovsman: Den här SVG Det Vapen innehåller delar som har tagits eller omarbetats från den här Det Vapen:, Licens: CC BY-SA 3.0
Reconstructed design of the Mughal alam, or banner. Sketch is Eget arbete baserat på: One of six figures from the Mughal emperor's ceremonial procession on the occasion of the Id..jpg och Historical image from c. 1840, from 1843, and from 1648.
Illustrations from the Manuscript of Baburnama (Memoirs of Babur) - Late 16th Century
Bāburnāma is the memoirs of Ẓahīr ud-Dīn Muḥammad Bābur (1483-1530), founder of the Mughal Empire and a great-great-great-grandson of Timur. It is an autobiographical work, originally written in the Chagatai language, known to Babur as "Turki" (meaning Turkic), the spoken language of the Andijan-Timurids. Because of Babur's cultural origin, his prose is highly Persianized in its sentence structure, morphology, and vocabulary,and also contains many phrases and smaller poems in Persian. During Emperor Akbar's reign, the work was completely translated to Persian by a Mughal courtier, Abdul Rahīm, in AH (Hijri) 998 (1589-90).
These Paintings, being a fragment of a dispersed copy, was executed most probably in the late 10th AH /16th CE century. It contains 30 mostly full-page miniatures in fine Mughal style by at least two different artists. Another major fragment of this work (57 folios) is in the State Museum of Eastern Cultures, Moscow.