Första jagarflottiljen

Första jagarflottiljen
(1. jaflj)
Information
Officiellt namn1. jagarflottiljen
Datum1956–1976
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypJagarflottilj
RollKrigs- och utbildningsförband
Del avKustflottan [a]
FöregångareFörsta eskadern
Efterföljare1. ytstridsflottiljen
StorlekFlottilj
HögkvarterHaninge garnison
FörläggningsortBerga örlogsbas, Saxarfjärdsbasen
Befälhavare
FlottiljchefKommendör Lennart Jedeur-Palmgren [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Första jagarflottiljen (1. jaflj) eller 1. jagarflottiljen var ett ytstridsstridsförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1956–1976. Förbandsledningen var förlagd i Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.

Historik

Första jagarflottiljen sattes upp 1956 som ett krigsförband inom Kustflottan. Flottiljen utformades med erfarenheterna från kryssareskadern som grund. Marinens alltmer ansträngda ekonomi medgav inte att kryssarna kunde bibehållas efter 1950-talet. I stället prövades om landskapsjagare typ Halland bestyckade med sjömålsrobot till del kunde överta kryssarnas uppgift. Jagarflottiljen sattes upp som krigsförbandet 1958, och skulle bestå av tre-fyra landskapsjagare och sex torpedbåtar. Flottiljen skulle tillsammans med Andra jagarflottiljen utgöra Kustflottans operativa anfallsförband, och ersätta de tidigare eskadrarna som huvudstridsförband.

Efter avbeställningen 1958 av två nya landskapsjagare typ Halland, kom två landskapsjagare typ Hallandsklass och fyra landskapsjagare typ Östergötland tillsammans med tolv torpedbåtar typ Plejad att utgöra basen för två jagarflottiljer.

Med början av 1956 utprovades den nya flottiljtaktiken. Under 1950- och 1960-talen moderniserades successivt landskapsjagarna med förbättrade sensorer och vapensystem. Nya förbättrade yt- och luftspaningsradaranläggningar ersatte äldre och radarsignalspaningsmateriel infördes. Luftvärnsrobot 07 och sjömålsroboten 08 blev operativ under andra halvan av 60-talet. Till artilleripjäser av alla kalibrar infördes ammunition med så kallad zonrörsfunktion med förbättrad verkan mot luftmål. Slutligen infördes trådstyrda torpeder av ny typ.

Som ersättning för befintliga torpedbåtar typ Plejad projekterades och levererades 1966-68 den så kallade Spicaklassens torpedbåtar dimensionerade för operationer i NBC-kontaminerad stridsmiljö. Marinens ansträngda ekonomi begränsade dock serien till sex enheter.

I början av 1970-talet blev frågan om ersättning av Plejadklassens torpedbåtar akut. Vid Karlskronavarvet projekterades på grundval av den tidigare Spicaklassen den så kallade Norrköpingsklassens (Soica II) torpedbåtar vilka levererades i 12 exemplar 1972-76.

Till följd av försvarsbesluten 1958, 1968 och 1972 upphörde helt möjligheten att ersätta jagarna antingen med nya jagare, fregatter eller korvetter. Detta medförde att jagarflottiljerna under 1970-talet utgick av åldersskäl. I stället togs den nya förbandstypen ytattackflottilj fram som ersättare till jagarflottiljen.

Inför försvarsbeslutet 1972 föreslog regeringen att Ytattackförbandens slagkraftigaste enheter — jagare och fregatter, samt alla kvarvarande motortorpedbåtar skulle utgå under 1970-talet och i början av 1980-talet. Istället skulle en handlingsfrihet skapas genom att ersätta jagarna med flottiljledarfartyg. Med utrangeringen av jagare skulle jagarflottiljerna organiseras till ytattackflottiljer.[1] Till följd av försvarsbesluten avvecklades såväl grundutbildnings- som krigsförbandet. Grundutbildningsförbandet avvecklades den 31 december 1976, och krigsförbandet den 31 december 1982. Från den 1 januari 1977 uppsattes i stället ytattackflottiljen, där Första ytattackflottiljen blev efterföljare till Första jagarflottiljen.

Verksamhet

Jagarflottiljen ingick i Kustflottan. Flottiljstaben bestod av flottiljchef, flottiljadjutanter, flottiljingenjör. Staben var i fredsorganisationen till del sjögående normalt på HMS Halland eller HMS Småland och till del landbaserad först på Skeppsholmen och därefter i den så kallade Gula Villan vid Berga örlogsskolor. I krig till del sjögående på HMS Halland och till del landbaserad i anslutning till Marinkommando/Örlogsbas. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Mälardalen och Sydsverige. Jagarlottiljen kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

  • Anfallsföretag
  • Ubåtsjaktföretag
  • Mineringsföretag
  • Eskortföretag
  • Spaningsföretag

Ingående enheter

Grundorganisationen

1956-1961

1961–1976

Krigsorganisationen

Första jagarflottiljen var i krigsorganisationen baserad i Saxarfjärdsbasen (SaxB), Roslagens örlogsbasavdelning (ÖrlBavd Ro) som del i Kustflottan.

1954–1968

1968–1974

1974–1982

Materiel vid förbandet

Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt (12 cm) och lätt (40 och 57 mm) allmålsartilleri, antiubåtsraketer och anitubåtsgranater, sjunkbomber samt minor. Efter 1963 Luftvärnsrobot 07 och från 1967 sjömålsroboten 08.

Förbandschefer

I grundorganisationen. Normalt var kustflottans flaggkapten krigsplacerad som chef för den ena jagarflottiljen.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
1. jagarflottiljen1956-??-??–1976-12-31
Beteckning(ar)
1. jaflj1956-??-??–1976-12-31
Stabsplats
Haninge garnison/Berga örlogsbas1956-??-??–1977-12-31

Galleri

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1956–1976 var flottiljen underställd chefen för Kustflottan
  2. ^ Lennart Jedeur-Palmgren blev sista chefen för flottiljen.

Noter

  1. ^ ”Kungl. Maj.ts proposition 1972:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-forsvarets_FV0375. Läst 1 september 2018. 

Tryckta källor

  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Motortorpedbåt: En krönika i ord och bild om "Havets flygande brigad", CB Marinlitteratur, Vimmerby 1981, ISBN 91-8622402-6
  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Attack till sjöss: Med svenska flottans torpedbåtar i 100 år", CB Marinlitteratur, Karlskrona 1985, ISBN 91-970700-0-9
  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil: "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
  • Braunstein, Christian; Birke, Sune: "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
  • Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt: "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
  • Hafström, Georg,(redaktör: "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
  • Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer: "Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
  • Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
  • Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
  • Nilsson, Stefan: "Patrullbåtsboken", Stockholm, 2013, ISBN 978-91-978923-2-2
  • Rosenius, Frank, von Hofsten (red): Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
  • von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan: "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
  • Wallerfelt, Bengt: ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
HMS Gästrikland.jpg
Jagaren HMS Gästrikland.
R131Norrkoping.jpg
Författare/Upphovsman: Patrik Nylin, Licens: CC BY-SA 4.0
R131 Norrköping tillsammans med R142 Ystad i Karlskrona 2006-07-14
HMS Hälsingland (J23).jpg
Jagaren HMS Hälsingland.
Swedish Torpedo Boat T133.jpg
The Swedish torpedo boat (later missile boat) HMS Norrtälje (T133/R133).
Halland 79.jpg
Författare/Upphovsman: MagnusO, Licens: CC BY 3.0
Bild på den svenska Jagaren HMS Halland (J18) sommaren 1980.