Förhydning
Förhyda en träbåt eller ett träskepp har varit en gängse metod, för att med en tunn plåt täcka bordläggningen under vattenlinjen för gång i is eller som skydd mot skeppsmask. Metoden är känd från medelhavets skepp innan vår tidräknings början, där en del av dessa skepp har haft en täckande blyplåt samt att träet var bestruket med vax och tjära [1]. På 1700- talet började plåtar av koppar användas för att förhyda skeppen, den effekt som uppstår vid elektrolyt var ej känd. De äldre träskeppens bordläggning var fäst med spik av järn, dessa spikar korroderade bort snabbare vid skepp som var förhydade med kopparplåt. Ett förhydat skepp med bly eller kopparplåt behöver ej målas med bottenfärg mot beväxning eftersom plåten i sig själv är giftig.
En träbåt eller ett träskepp som ej är förhydat kan skadas vid gång i mycket tunn is. En plastbåt klarar sig väsentligt bättre vid gång i is, men det förekommer att även sådana förstärks med metallplåt på samma sätt.
Källor
- ^ Björn Landström (1969). Seglande skepp (Första upplagan). Bokförlaget Forum. sid. 29
- Förhyda i Nordisk familjebok (första upplagan, 1882)
Se även
Externa länkar
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
ABOUT THE COVER
The bow of an early 19th-Century copper clad vessel found in ultra-deep waters of the Gulf of Mexico during oil and gas surveys. At the request of BOEM, NOAA‘s Office of Ocean Exploration and Research subsequently investigated the site in 2012. While most of the ship's wood has long since disintegrated, copper that sheathed the hull beneath the waterline as a protection against marine-boring organisms remains, leaving a copper shell retaining the form of the ship. The copper has turned green due to oxidation and chemical processes over more than a century on the seafloor. Oxidized copper sheathing and possible draft marks are visible on the
bow of the ship. (Photo Credit: NOAA Okeanos Explorer Program)