Fögderi

Fögderi avsåg i Sverige förr de lokala skattemyndigheternas verksamhetsområde, vilka sorterade under respektive länsstyrelse. 1 januari 1991 omorganiserades skatteväsendet och fögderierna kom att avskaffas och istället ersättas med en skattemyndighet för varje län. År 2004 kom dessa att slås samman med dåvarande Riksskatteverket (RSV) till det nya Skatteverket.

Till fögderiernas ansvarsuppgifter hörde bland annat mantalsskrivning, taxering och uppbörd av skattemedel. Ansvarig för fögderiets verksamhet var innan år 1918 fogden, eller kronofogde som denne också kallades. Vidare fanns även en häradsskrivare, vilken efter år 1918 övertog chefsverksamheten för fögderiet, liksom en eller flera kronolänsmän, vilka hade fjärdingsmän som biträden. Kronolänsmännen omvandlades år 1918 till landsfiskaler. Fögderierna hade sitt ursprung i de medeltida slottslänen, till vilka landområden fördes för att svara för en borgs underhåll. I praktiken var fögderiet från början en förläning till slottets hövitsman med rätten att uppbära skatt från traktens bönder (mestadels dock för kronans räkning).

Den 1 januari 1918 ändrades fögderierna genom att häradsskrivaren blev chef för fögderiet och ansvaret för indrivnings- och utsökningsverksamheten i riket överfördes på landsfiskalerna och stadsfogdarna. Kronofogdarna avskaffades samtidigt. I riket fanns 119 fögderier samt 70 städer som stod utanför fögderiindelningen.[1] Fögderier var underordnade länen och länsstyrelserna, och fögderierna var under perioden 1918-1965 i sin tur uppdelade i landsfiskalsdistrikt.[2] Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt upphörde 1965. Den 1 januari 1967 infördes en enhetlig indelning i fögderier i hela Sverige, och städernas egna kommunala uppbördsverk förstatligades. Benämningen lokala skattemyndigheten ersatte den tidigare använda häradsskrivaren.[1] Exempelvis hade chefen för Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi titeln fögderidirektör.[3]

Se även

Källor

Noter

  1. ^ [a b] ( PDF) Skatternas historia under 1900-talet. Riksskatteverket. sid. 300 & 302 (5 & 7 i pdf:en). https://skatteverket.se/download/18.18e1b10334ebe8bc8000112899/1359705931458/152_07_kap_14.pdf. Läst 5 augusti 2023 
  2. ^ Svensk uppslagsbok, band 28, Sverige, sida 348-349
  3. ^ ”Arkiv - Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi”. Nationella Arkivdatabasen (NAD), Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/arkiv/1yliprWAwIA0K5hK4haNP7. Läst 5 augusti 2023. 

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”