Exillitteratur
Exillitteratur syftar på litteratur av författare som inte kan verka i hemlandet och därför lever i exil för att kunna verka fritt.
Ibland talas det om en författares "inre exil", som innebär att författaren stannat i hemlandet men inte tillåts eller inte vill publicera sina verk. Det finns ett flertal historiska exempel, inte minst de författare som under den tyska naziregimens existens istället för landsflykt eller politiskt motstånd valde att behålla sina ord för sig själva och inte skriva för offentligheten.[1] Begreppet "inre exil", eller "inre emigration", har vidare använts för att studera författare som levt under svåra politiska omständigheter.[2]
Estnisk exillitteratur
I Sverige fanns det under åren 1950–1994 ett förlag i Lund, Eesti Kirjanike Kooperatiiv, som gav ut estnisk exillitteratur, bland annat:
- Bernard Kangro(en)
- Arvo Mägi(de)
- Karl Ristikivi
- Valev Uibopuu
Referenser
- exillitteratur i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 17 mars 2023.
- Pedersen, Daniel (2022). Exillitteratur i Sverige 1969 till 2019 - Delmi Kunskapsöversikt 2022:1. Delegationen för migrationsstudier (Ju 2013:17). Libris wb0hrn0ktvmb6wzk. ISBN 9789188021922. https://www.delmi.se/media/03aldyrv/delmi-kunskaps%C3%B6versikt-2022_1-sv-webb.pdf
Noter
- ^ Pedersen 2022, s. 74.
- ^ Donahue, Neil H.; Kirchner, Doris, red (2003) (på engelska). Flight of Fantasy: New Perspectives on Inner Emigration in German Literature, 1933–1945. New York: Berghahn Books. Libris 9340598. ISBN 1-57181-001-3
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Exillitteratur.
