Ewine van Dishoeck

Ewine van Dishoeck
Ewine van Dishoeck, 19 september 2014.
Född13 juni 1955[1] (69 år)
Leidens kommun
Medborgare iKonungariket Nederländerna[1]
Utbildad vidUniversitetet i Leiden[2]
SysselsättningAstronom, astrofysiker, kemist, universitetslärare[1]
Befattning
Ordförande, Internationella astronomiska unionen (2018–2021)
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden (1995–)[1]
MakeTim de Zeeuw
FöräldrarHendrik Adrianus Ewout van Dishoeck
Utmärkelser
Pastoor Schmeitsprijs (1986)
Maria Goeppert-Mayer Award (1993)[3]
Gouden KNCV-Medaille (1994)
Spinozapriset (2000)
Bourke Award (2001)[4]
Petrie Prize Lecture (2007)
Akademiehoogleraren (2012)
Albert Einstein världsutmärkelse inom vetenskap (2015)[5]
Kavlipriset i astrofysik (2018)
James Craig Watson-medaljen (2018)
Karl Schwarzschild-medaljen (2019)[6]
Fritz Zwicky Prize for Astrophysics and Cosmology (2022)[7]
Niels Bohr-medaljen
Webbplatshome.strw.leidenuniv.nl/~ewine/
Redigera Wikidata

Ewine Fleur van Dishoeck, född 13 juni 1955 i Leiden, är en nederländsk astronom och kemist.[8] Hon är professor i molekylär astrofysik vid Leiden Observatory,[8][9] och tjänstgjorde som ordförande för Internationella astronomiska unionen (2018–2021) och medredaktör för Annual Review of Astronomy and Astrophysics (2012– ).[10] Hon är en av pionjärerna inom astrokemi och hennes forskning handlar bland annat om hur molekyler i tunna gaser och mikroskopiska stoftpartiklar kan fogas samman till stjärnor och planeter.[11][12]

Asteroiden 10971 van Dishoeck är uppkallad efter henne.[13]

Biografi

Ewine Fleur van Dishoecks far var professor i öron-, näs- och halsmedicin. Genom honom inspirerades hon av naturvetenskap och hennes första naturvetenskapliga började vid San Diego Public School i Kalifornien. När hon åkte tillbaka till Nederländerna var hon motiverad att göra en karriär inom kemi, med universitetet i Leiden som start för hennes forskning.[14]

Om van Dishoeck ville stanna i Leiden för sitt examensarbete behövde hon hitta ett annat studieområde. På den tiden studerade van Dishoecks pojkvän och blivande make, Tim de Zeeuw, astronomi och avslutade en kurs om upptäckter av interstellära molekyler. Från de Zeeuw fick hon veta att experten på det interstellära mediet var Alexander Dalgarno vid Harvard University.[15] Medan hon studerade med Dalgarno 1980 bytte hon sin huvudämne till astrokemi och avslutade sin doktorsexamen om excitation och brytning av molekyler i interstellära gasmoln. Hon återvände sedan till Cambridge, MA, för att få en position i Harvards Society of Fellows för att fortsätta sin enastående forskning om det interstellära mediet. Hon har varit vetenskaplig chef för den nederländska forskarskolan för astronomi (NOVA) sedan 2007.[16]

Van Dishoeck är gift med Tim de Zeeuw,[9] professor i astronomi vid Leidens universitet, som var generaldirektör för European Southern Observatory från september 2007 till 2017.[17]

Forskning

Van Dishoeck arbetar med interstellära molekyler, fysisk och kemisk utveckling under stjärnbildning och planetbildning, submillimeter och medelinfraröd astronomi, grundläggande molekylära processer, och strålningsöverföringen av linje- och kontinuumstrålning.[8] År 2021 tilldelades hon ett ERC Advanced Grant för att studera kemi och fysik i de planetbildande skivorna runt andra stjärnor än solen.[18] Hon är den mest citerade forskaren inom molekylär astrofysik i världen.[19][20]

Ewine van Dishoecks arbete med astrokemi var avgörande för att svara på hur interstellär gas och stoft kan omvandlas till levande organismer. Livet är beroende av kol, och rymden har ett överflöd av detta i form av kolmonoxid. Men kolmonoxid kan brytas upp av ultraviolett strålning. På grund av stjärnor i galaxen var UV-ljus rikligt för att bryta upp kolmonoxiden. Vid hennes doktorandstudier var ingen medveten om hur vissa kolmonoxidmolekyler kunde förbli vid liv i rymden. I sin labbforskning satte van Dishoeck upp interstellära molnmodeller; hon jämförde sina tester med faktiska observationer.[21] Hon drog genom sina försök slutsatsen att kolmonoxid inte är känsligt för allt UV-ljus. Den är bara känslig för de våglängder som den kan absorbera. Som slutletts av henne och John Black kan stoft och andra molekyler blockera UV-ljus, vilket leder till kolmonoxidskydd. Hennes upptäckter visade varför vissa kolmonoxidmolekyler kunde överleva tillräckligt länge för att bidra till levande organismer.[22]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ewine van Dishoeck, 22 mars 2024.

Noter

  1. ^ [a b c d] Leidse Hoogleraren, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.aps.org .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  5. ^ Prof. Dr. Ewine Fleur van Dishoeck (på engelska), Consejo Cultural Mundial, 10 juni 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Astronomische Gesellschaft gibt Preisträgerinnen und Preisträger 2019 bekannt, Astronomische Gesellschaft, Informationsdienst Wissenschaft, 10 september 2019, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 23 september 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, eas.unige.ch .[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] ”Curriculum Vitae”. Curriculum Vitae. http://www.strw.leidenuniv.nl/~ewine/cv.html. 
  9. ^ [a b] Zagorski, N. (2006). ”Profile of Ewine F. Van Dishoeck”. Proceedings of the National Academy of Sciences 103 (33): sid. 12229–12231. doi:10.1073/pnas.0604740103. PMID 16894155. Bibcode: 2006PNAS..10312229Z. 
  10. ^ ”Annual Review of Astronomy and Astrophysics, Planning Editorial Committee – Volume 50, 2012”. Annual Reviews Directory. https://www.annualreviews.org/db/directory?2012,astro. 
  11. ^ etenskap/maria-gunther-antligen-dags-for-gensaxen/ ”Maria Gunther: Äntligen dags för gensaxen”. DN.SE. 6 oktober 2019. https://www.dn.se/nyheter/v etenskap/maria-gunther-antligen-dags-for-gensaxen/. Läst 7 oktober 2019. 
  12. ^ ”Nine Nobel Prize Predictions for 2019” (på engelska). Inside Science. 2 oktober 2019. https://www.insidescience.org/news/nine-nobel-prize-predictions-2019. Läst 7 oktober 2019. 
  13. ^ ”Minor Planet Center 10971 van Dishoeck” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10971. Läst 22 augusti 2021. 
  14. ^ Zagorski, Nick (2006-08-15). ”Profile of Ewine F. van Dishoeck” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 103 (33): sid. 12229–12231. doi:10.1073/pnas.0604740103. ISSN 0027-8424. PMID 16894155. Bibcode: 2006PNAS..10312229Z. 
  15. ^ ”Ewine van Dishoeck” (på engelska). www.kavliprize.org. 2018-05-22. https://kavliprize.org/prizes-and-laureates/laureates/ewine-van-dishoeck. 
  16. ^ Ewine F. van Dishoeck, Biosketch, National Academy of Sciences.
  17. ^ ”ESO – Director General”. ESO – Director General. http://www.eso.org/public/about-eso/dg-office/index.html. 
  18. ^ ”Ewine van Dishoeck receives ERC Advanced Grant for research into the chemistry of new worlds” (på engelska). Leiden University. 22 April 2021. https://www.universiteitleiden.nl/en/news/2021/04/ewine-van-dishoeck-receives-erc-advanced-grant-for-research-into-the-chemistry-of-new-worlds. 
  19. ^ ”Building stars, planets and the ingredients for life in space”. Building stars, planets and the ingredients for life in space. 30 October 2018. https://www.uva.nl/en/shared-content/faculteiten/en/faculteit-der-natuurwetenschappen-wiskunde-en-informatica/news/2018/10/building-stars-planets-and-the-ingredients-for-life-in-space.html?cb. 
  20. ^ ”Ewine van Dishoeck”. scholar.google.com. https://scholar.google.com/citations?user=ZguyNSsAAAAJ&hl=en. 
  21. ^ Black, John H.; van Dishoeck, Ewine F. (1987-11-01). ”Fluorescent Excitation of Interstellar H 2”. The Astrophysical Journal 322: sid. 412. doi:10.1086/165740. ISSN 0004-637X. Bibcode: 1987ApJ...322..412B. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1987ApJ...322..412B. 
  22. ^ van Dishoeck, E. F.; Black, J. H. (1986-09-01). ”Comprehensive Models of Diffuse Interstellar Clouds: Physical Conditions and Molecular Abundances”. The Astrophysical Journal Supplement Series 62: sid. 109. doi:10.1086/191135. ISSN 0067-0049. Bibcode: 1986ApJS...62..109V. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1986ApJS...62..109V. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Ewine van Dishoeck.tif
Författare/Upphovsman: Henrik Sandsjö, Licens: CC BY 4.0
Professor Ewine F. van Dishoeck, recipient of the 2018 Kavli Prize for astrophysics.