Eva Bonnier

För andra betydelser, se Eva Bonnier (olika betydelser).
Eva Bonnier
FödelsenamnEva Fredrika Bonnier
Född17 november 1857
Stockholm, Sverige
Död15 januari 1909 (51 år)
Köpenhamn, Danmark
BegravningsplatsMosaiska kyrkogården[1][2][3]
NationalitetSvenska
FöräldrarAlbert Bonnier[4]
Betty Bonnier[4]
Konstnärskap
FältMåleri
MotivPorträtt
UtbildningKungliga Konsthögskolan, Stockholm
Rörelseimpressionism
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Eva Fredrika Bonnier, född 17 november 1857 i Stockholm, död 15 januari 1909 i Köpenhamn, var en svensk porträttmålare och en av de främsta svenska kvinnliga konstnärerna under 1800-talets senare del.[5][6] Eva Bonnier var dotter till bokförläggaren Albert Bonnier och hans maka Betty Rubenson.

Eva Bonnier var medlem av Konstnärsförbundet och är representerad på Nationalmuseum,[7] Blekinge museum och i Bonnierska porträttsamlingen och hennes verk har även ställts ut på bland annat Parissalongen[5] 1889, Världsutställningen i Chicago 1893, Liljevalchs konsthall, Millesgården, Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde.[8]

Biografi

Eva Bonnier började sina första konststudier hos Arvid Gottfrid Virgin, och påbörjade 1875 som 18-åring August Malmströms målarskola.[9] År 1878 antogs hon till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och därefter flyttade hon till Paris 1883 i sällskap med väninnan Hanna Hirsch.[10] I Paris studerade Bonnier vid Académie Colarossi för bland andra Gustave Courtois.[11] Åren i Paris blev bland hennes mest produktiva,[12] med flera koloristiskt betydande verk.[13] Hon antogs till Parissalongen 1887 och vid Världsutställningen 1889 belönades hon med mention honorable (hedersomnämnande) för Musik.[5][9]

Eva Bonnier var även medlem av Konstnärsförbundet och under en tid ledamot av dess styrelse,[6] och hon engagerade sig i Opponentrörelsen.[11] Bonnier återvände till Sverige 1889, och ägnade sig åt porträttmåleri till ca 1906,[12] däribland porträtt av Lisen Bonnier, Hjalmar Lundbohm, Moritz Rubenson, Carl Jonas Meijerberg och Oscar Levertin.[10] Bonnier finns representerad vid Nationalmuseum[7] i Stockholm.

Under åren i Paris mötte Bonnier skulptören Per Hasselberg, de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts 1892. Då Hasselberg plötsligt dog 1894 adopterade Bonnier hans nyfödda utomäktenskapliga dotter Julia.[12] År 1904 uppförde Eva Bonnier en liggtimrad sommarvilla på Dalarö, ritad av Ragnar Östberg, numera byggnadsminne. Bonnier dog av de skador hon ådrog sig då hon föll ut genom ett fönster från Hotel Cosmopolite i Köpenhamn, 51 år gammal.[14]

Eva Bonnier testamenterade 385 000 kronor till Stockholms stad för "konstnärliga ändamål", numer Eva Bonniers donationsnämnd.[14] Eva Bonniers gata i Hägersten är uppkallad efter henne.[15]

Bilder

Verk i urval

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 14 december 2016.[källa från Wikidata]
  2. ^ Karl-Axel Björnberg, Kungliga och Norra begravningsplatserna : vandringar bland berömda personers gravar, Andra upplagan utgåvan, Bäckströms förlag, 1998, s. 187, ISBN 978-91-88016-69-0, läst: 5 mars 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Eva Bonnier (1857-1909 mosaiska kv E grav 1082), Norra begravningsplatsen.se, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Eva Fredrika Bonnier 1857-11-17 — 1909-01-13 Konstnär, mecenat, läst: 19 februari 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Svenskt biografiskt lexikon
  6. ^ [a b] Thorsell 2004
  7. ^ [a b] Nationalmuseum
  8. ^ Se under rubriken Utställningar
  9. ^ [a b] Medelius 2000
  10. ^ [a b] ”Eva Bonnier” (på engelska). saciol.com. Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427212310/http://www.saciol.com/people/Eva_Bonnier. Läst 10 februari 2013. 
  11. ^ [a b] Pauli 1909
  12. ^ [a b c] Giornale Nuovo Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/prins-eugens-waldemarsudde/pressrelease/view/vaarens-utstaellningar-paa-waldemarsudde-811839
  14. ^ [a b] Lindorm 1979
  15. ^ http://www.hitta.se/karta?ref=start#var=eva%20bonnier&from=1&pageCount=20&level=1&sm=6&center=6575873:1622867&type=map&zl=9&bounds=6575538:1622543,6576013:1623116&rlm=1
  16. ^ Donerad 2013 av Eva Bonniers brors barnbarn professor Yngve Larsson.

Tryckta källor

Utställningar

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

JuliaHasselberg by EvaBonnier 1906.jpg
Julia Hasselberg, daughter of Swedish sculptor Per Hasselberg
Eva Bonnier Självporträtt 1886.jpg
Eva Bonnier, Self-portrait
Konstnärinnan Eva Bonnier (Richard Bergh) - Nationalmuseum - 18510.tif
I artikeln Anteckningar om porträttmåleri (1889) betonade Richard Bergh miljöns betydelse. Samma år målades porträttet av kollegan Eva Bonnier. De diskuterade hur målningen skulle utformas och Bonnier avslog Berghs förslag att avbilda henne i sin yrkesroll med konstnärsattribut. Istället valdes en borgerlig hemmiljö.
Albert och Betty med barnen Jenny.jpg
Albert Bonnier och_Betty_med_barnen
Reflection in Blue (Eva Bonnier) - Nationalmuseum - 18706.tif
I Eva Bonniers sjukdomsbilder möter vi avskalade vardagsskildringar av kvinnor. Motiv där konstnären ifrågasätter tidens stereotypa kvinnlighetsideal. Kvinnorna är skildrade som subjekt med stark integritet och inte som bräckliga objekt. I Reflex i blått, som är från 1887, är figurerna gestaltade utifrån ett realistiskt perspektiv där vi som betraktare befinner oss i samma rum som den sjuke.

Kring sekelskiftet 1900 var bilder av kvinnliga konvalescenter ett ofta förekommande motiv. Bilderna bör sättas i samband med konstruerandet av tidens syn på kvinnlighet och därmed med normeringen av kvinnokroppen. Under 1800-talet formades två viktiga bilder av kvinnan, den svaga, ömtåliga och sjukliga överklasskvinnan och den starka, farliga och smittsamma underklasskvinnan. Konvalescenten blir ett tecken för kvinnokönets bräcklighet och därmed ett bevis för kvinnans oförmåga att delta i det offentliga livet. Bilderna kan ses som en reaktion mot tidens kvinnofrigörelse och ett försök att återföra kvinnorna till hemmet och den privata sfären.

Vid den här tiden fanns det enbart i Norden, tack vare den gryende kvinnofrigörelsen, många hundra kvinnliga konstnärer och författare. De kvinnliga konstnärerna i Sverige var privilegierade jämfört med sina europeiska systrar, eftersom de hade tillgång till akademiundervisning . Den Qvinliga afdelningen på Konstakademien i Stockholm öppnades redan 1864. De yrkesverksamma kvinnorna tog och fick mycket utrymme i det offentliga konstlivet. De förändrade tidens syn på både konstnärsrollen och det borgerliga familjelivet. De rubbade därmed den manliga konstnärsnormen som kom i gungning. På 1890-talet kom det en motreaktion, en backlash.
Interior of a Studio in Paris (Eva Bonnier) - Nationalmuseum - 20563.tif
Eva Bonnier har i bilden på ett förunderligt sätt lyckats gestalta det blåskimrande ljuset som sprider sig in i rummet och över skulpturen av den unga pojken. I flera av hennes målningar från Paris har hon som här skildrat den egna ateljén på Rue Humboldt i Montparnasse. Bonnier bodde i Paris mellan 1883-1889. Hon studerade vid Académie Colarossi och ställde ut både 1887 och 1888 på Paris-salongen.

Bilden är en av Eva Bonniers mest fria kompositioner, i breven hem framgår det att hon betraktade arbetet med skulpturen som omväxling från det tidskrävande målandet, något som hon kunde förhålla sig fritt till utan sina egna och bokförläggarfamiljen Bonniers högt ställda ambitioner. I de andra bilderna osynliggör hon det egna konstnärskapet, alla dukar är vända in mot väggen, det finns inga antydningar om att det är just hennes arbetsplats. I hennes konstnärliga produktion finns det överlag ett förnekande av det egna konstnärskapet vilket till slut ledde till att hon upphörde att måla. Eva Bonnier och många av hennes kvinnliga kollegor hade problem med sin yrkesidentitet. Viljan att skapa konst uppfattas som faderlig under ett patriarkat och så länge patriarkatet betraktas som natur är det ”onaturligt” och ”okvinnligt” för en kvinna att vara konstnär. Men redan 1864 öppnade Qvinliga afdelningen på Konstakademien i Stockholm. Bonnier hade själv först fått sin utbildning på August Malmströms konstskola och sedan på Konstakademien 1878 – 1883. De kvinnliga konstnärerna i Sverige var därmed privilegierade jämfört med sina europeiska systrar, som var helt utestängda från konstakademierna och förbjudna att arbeta med nakenmodeller.

Kring 1880 fanns det enbart i Norden, tack vare den gryende kvinnofrigörelsen, flera hundra kvinnliga konstnärer och författare. De yrkesverksamma kvinnorna tog och fick mycket utrymme i det offentliga konstlivet. De förändrade tidens syn på både konstnärsrollen och det borgerliga familjelivet. De rubbade därmed tidens syn på kön och den manliga konstnärsnormen kom i gungning. På 1890-talet kom det en motreaktion, en backlash.
Eva Bonnier 1880.png
Bildtexten i tidningen Dagny anger att Eva Bonnier är 23 år på porträttfotot.
Evabonnierphotoca1905.jpg
Eva Bonnier, most probably in her summer villa in en:Dalarö