Eustace Chapuys
| Eustace Chapuys | |
| Född | (cirka)[1] Annecy[2], Frankrike |
|---|---|
| Död | 21 januari 1556[3][4] Leuven |
| Medborgare i | Hertigdömet Savojen |
| Utbildad vid | Universitetet i Turin |
| Sysselsättning | Diplomat[5], domare, judicial vicar |
| Befattning | |
| Ambassadör, Karl V (1529–1545) | |
| Redigera Wikidata | |
Eustace Chapuys född år 1489, död år 1556, tjänstgjorde som kejserlig ambassadör i England från år 1529 till år 1545, och han är mest känd för sin extensiva och uttömmande korrespondens som fungerat som källmaterial för otaliga historiker.
Biografi
Han föddes i Annecy i Savojen. Han studerade vid universitetet i Turin från år 1507, och han stannade där i åtminstone 8 år. År 1517 blev han anställd som tjänsteman vid hertighovet i Genève, varpå han även kom att tjäna under Karl III, hertig av Savojen och Karl III, hertig av Bourbon. År 1527 slutligen trädde han i tjänst hos kejsaren, Karl V.
Efter att först ha tjänstgjort som ambassadör i Savojen skickades Chapuys till England i september 1529 för att ta över posten som ambassadör där från Iñigo López de Mendoza y Zúñiga. Denna tjänst hade av och till varit otillsatt efter att en tidigare ambassadör, Louis de Praet förklarats vara persona non grata av Henrik VIII år 1525. Chapuys bakgrund som jurist gjorde att han var perfekt lämpad att agera som försvarare åt Henriks hustru, Katarina av Aragonien, som var Karl V:s moster, under de förhandlingar om att upplösa äktenskapet som Henrik VIII hade inlett. (Det var dessa förhandlingar som i sinom tid kom att leda till att Henrik VIII bröt med påvens auktoritet, och genomförde den engelska reformationen.) [6] Chapuys försök att besegra den engelske kungens åtgärder mot äktenskapet och Katarina misslyckades till slut, och Henrik gifte om sig med Anne Boleyn. Chapuys negativa kommentarer om Anne har legat till grund för många beskrivningar av henne genom historien.[7] Katarina av Aragonien dog år 1536.
Chapuys blev kvar som kejserlig ambassadör i England fram till år 1545, med ett kort avbrott år 1539 då han utförde ett uppdrag åt kejsaren i Antwerpen. Slutligen bad han dock om att få bli entledigad från sin tjänst på grund av tilltagande sjukdom. Han fick dock inte kejsarens tillåtelse att resa hem förrän han introducerat sin efterträdare, François van der Delft. Efter sin hemkomst slog sig Chapuys ner i Leuven i Nederländerna, och där startade han en förberedande skola, Collège de Savoie, för lovande elever från hans hemstad Savojen
Chapuys finns med som en karaktär i William Shakespeares pjäs Henrik VIII under namnet Capucius. Han är också en av huvudkaraktärerna i Robert Bolts pjäs A Man for All Seasons, även om han tagits bort ur filmversionen. Chapuys spelas av Anthony Brophy i serien The Tudors.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eustace Chapuys, 30 januari 2010.
Noter
- ^ läs online, books.google.fr, läst: 28 september 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, gallica.bnf.fr.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, gallica.bnf.fr, läst: 28 september 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 29 mars 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Weir, Alison The Six Wives of Henry VIII, s. 113 Pimlico, 1997
- ^ Starkey, David Six Wives: The Queens of Henry VIII, s. 182-225, Vintage 2003
Litteratur
- Richard Lundell, "The Mask of Dissimulation: Eustace Chapuys and Early Modern Diplomatic Technique: 1536-1545" (Ph.D. Thesis, University of Illinois, Urbana-Champaign, 2001).
- Martin Lunitz, Diplomatie und Diplomaten im 16. Jahrhundert (Hartung-Gorre Verlag, Konstanz, 1988)
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Jean de Dinteville, French Ambassador to the court of Henry VIII of England, and Georges de Selve, Bishop of Lavaur. The painting is famous for containing, in the foreground, at the bottom, a spectacular anamorphic, which, from an oblique point of view, is revealed to be a human skull. An Armenian carpet, a vishapagorg rug from Central Anatolia, is on the table.