Eurydome
Eurydome | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | S Sheppard, D Jewitt, J Kleyna[1] |
Upptäcktsdatum | 9 december 2001[1] |
Beteckningar | |
Alternativnamn | S/2001 J 4 |
Uppkallad efter | Eurydome |
Omloppsbana | |
Banmedelradie | 22 865 000 |
Excentricitet | 0,276 |
Siderisk omloppstid | 717,3 d |
Inklination | 150,3 |
Måne till | Jupiter |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 3 |
Area | ca 28 |
Massa | ca 4,5·1013 |
Medeldensitet | ca 2 600 |
Ytgravitation (ekvatorn) | ca 0,0011 |
Albedo | 0,04 |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
Eurydome (JXXXII, S/2001 J4) är en av Jupiters mindre yttre månar. Den upptäcktes 9 december 2001 av Scott S. Sheppard, David C Jewitt och Jan Kleyna.[1] Eurydome är ett annat namn på Eurynome som genom Zeus blev moder till chariterna i den grekiska mytologin.
Omloppsbanans egenskaper
Eurydome kretsar ett varv kring Jupiter på 717 dagar 7 timmar och 55 minuter på ett genomsnittligt avstånd av 22 865 000 km. Banan har en excentricitet på 0,2759 och en lutning på 150,274° i förhållande till Jupiters ekvatorialplan. Eurydome rör sig i en retrograd bana och ingår därför i Pasiphae gruppen. Eurydome är den innersta månen i gruppen.
Fysiska egenskaper
Eurydome har uppskattningsvis en diameter på cirka 3 km och man har uppskattat densiteten till 2600 kg/m3. Den är troligtvis till största delen uppbyggd av silikater och har en mörk yta med en albedo på 0,04 dvs. 4 procent av det ljuset som träffar månen reflekteras. Magnituden är cirka 22,7.
Referenser
- ^ [a b c] ”Eurydome” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/eurydome/in-depth/. Läst 14 augusti 2019.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User:Eurocommuter, Licens: CC-BY-SA-3.0
Groups of irregular satellites of Jupiter
This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.
The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.
North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.
The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.
Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.