Europeiska radio- och TV-unionen

Europeiska radio- och TV-unionen European Broadcasting Union Union européenne de radio-télévision
Medlemsländer i mörkblått. Associerade medlemmar i ljusblått
Förkortning	EBU, UER
Bildad	12 februari 1950
Säte	Genève, Schweiz
Medlemmar	68 medlemmar
Officiella språk	Engelska Franska
President	Delphine Ernotte(en)[1]
Webbplats	http://www.ebu.ch/

Europeiska radio- och TV-unionen (engelska European Broadcasting Union, franska Union Européenne de Radio-Télévision, förkortat EBU eller UER) är världens största sammanslutning för nationella TV- och radiobolag. Unionen är framför allt känd för TV-samarbetet, den så kallade Eurovisionen.

Organisationen, då kallad Europeiska radiounionen, grundades den 12 februari 1950 i Torquay, Storbritannien av 22 medlemsföretag från lika många länder.^[2]

EBU bildades som ett resultat av att länderna i Efterkrigseuropa hade svårt att ena sig kring hur en gemensam organisation skulle byggas upp och styras. Föregångaren till EBU, International Broadcasting Union (IBU), ansågs alltför inblandad i kriget på Tysklands sida, för att BBC skulle återinträda i den organisationen efter kriget. På sovjetiskt initiativ, med uppbackning av bland andra Frankrike, startades en ny organisation, Organisation Internationale de Radiodiffusion (OIR), 1946. Storbritannien vägrade att bli medlem även i den organisationen då reglerna för medlemskap och röstinflytande gav Sovjetunionen och östländerna ett mycket stort inflytande. Under 1949 inleddes sonderingar för att skapa en ny organisation med regler för medlemskap och inflytande som Storbritannien och BBC kunde acceptera och med medlemmar från samtliga länder utanför den sovjetiska intressesfären. I slutet av 1949 bjöd därför BBC:s generaldirektör in till en konferens på den engelska sydkusten i februari 1950 i syfte att bilda en ny europeisk samarbetsorganisation för Europas radioföretag. Som ett resultat av EBU:s bildande, avvecklades IBU och de västeuropeiska medlemmarna i OIR lämnade organisationen. Kvar blev bara de östeuropeiska länderna, och OIR (sedermera OIRT) flyttade sitt säte från Bryssel till Prag. I många år verkade dessa två organisationer parallellt i Europa. Den finska radion Oy Yleisradio Ab (YLE) intog en särställning då den aldrig lämnade sitt medlemskap i OIR innan man inträdde i EBU. Från 1951 och fram till sammanslagningen var YLE den enda radio- och tv-organisationen som var aktiv medlem i båda organisationerna. Först efter Berlinmurens fall och när avspänningen i Europa kommit igång på allvar inleddes förhandlingarna för att slå samman de båda organisationerna.

Den 1 januari 1993 slogs EBU samman med OIRT. I samband med sammanslagningen byttes EBU:s namn på franska till Union européenne de radio-télévision (UER).

Sedan den 1 juli 2021 har unionen 68 aktiva medlemmar i 56 länder inom det av Internationella Teleunionen (ITU) definierade europeiska sändningsområdet: European Broadcasting Area det vill säga Europa samt delar av Mellanöstern och Nordafrika. Utöver detta har unionen sedan den 1 januari 2014 35 associerade medlemmar från hela världen. Enligt EBU:s ursprungliga stadgar fick endast nationella radio- och tv-bolag inom det europeiska rundradioområdet bli aktiva medlemmar. Från och med år 2007 utökades dessa kriterier till att även omfatta nationella radio- och tv-bolag i länder som ligger utanför det europeiska sändningsområdet, men som är medlemmar i Europarådet. Därmed kunde även de nationella radio- och tv-bolagen i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien beviljas medlemskap. Om och när Kazakstan beviljas inträde i Europarådet kommer även dess nationella radio- och tv-företag att kunna beviljas aktivt medlemskap i EBU.

Från början tilläts bara två aktiva medlemsorganisationer per land. Då den franska statliga radio- och tv-koncernen ORTF splittrades upp 1975 införde EBU under några år kompletterande aktivt medlemskap utan rösträtt. Detta slopades 1981 och sedan dess får varje medlemsland ha fler än två aktiva medlemsorganisationer. I länder med flera public-service-företag har dessa ofta valt att dela på medlemskapet och rösträtten i en medlemsgrupp. Exempel på detta är Armenien (PTVR), Frankrike (GRF), Monaco (GRMC), Polen (PRT), Sverige (STR) och Tunisien (RTTT).

Under senare år har flera kommersiella TV-bolag med allmän programkaraktär, valt att lämna sitt EBU-medlemskap. Det gäller franska TF1 och Canal+ som lämnade vid utgången av 2017 och svenska TV4 och finska MTV3 som båda lämnade vid utgången av 2018. I de senare fallen är det oklart om ut utträdena hängde samman med Telias förvärv av kanalerna från Bonnier Broadcasting. Även den privata spanska radiokanalen COPE lämnade EBU 2019 och monegaskiska TMC samt den franska radiokanalen Europe 1 lämnade båda organisation 2021.

Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

EBU består av 68 sändningsföretag från 56 olika länder:

Land	Sändningsföretag	Förkortning	År
Albanien	Radio Televizioni Shqiptar	RTSH	1999
Algeriet	Établissement Public de Télévision	EPTV	1970
	Entreprise Nationale de Radiodiffusion Sonore	ENRS
	Télédiffusion d'Algérie	TDA
Andorra	Ràdio i Televisió d'Andorra	RTVA	2002
Armenien	Hajastani hanrajin herrustajnkerut’jun	ARMTV	2005
	Hajastani hanrajin radio	ARMR
Azerbajdzjan	İctimai Televiziya və Radio Yayımları Şirkəti: İctimai Televiziya (İctimai Television, İTV) İctimai Radio (İR)	İCTI/İTV	2007
Belgien	Vlaamse Radio- en Televisieomroeporganisatie	VRT	1950
	Radio-Télévision Belge de la Communauté Française	RTBF
Bosnien och Hercegovina	Bosanskohercegovačka Radiotelevizija	BHRT	1993
Bulgarien	Bǎlgarsko Natsionalno Radio	BNR	1993
	Bălgarska Natsionalna Televizija	BNT
Cypern	Radiofonikó Ídryma Kýprou Kıbrıs Radyo Yayın Kurumu	CyBC	1969
Danmark	Danmarks Radio	DR	1950
	TV2 Danmark	DK/TV2	1989
Egypten	Al-Hayʾa l-Waṭaniyya li-l-ʾIʿlām	NTU	1985
Estland	Eesti Rahvusringhääling: Eesti Raadio (ER) Eesti Televisioon (ETV)	ERR	1993
Finland	Yleisradio	Yle	1950
Frankrike	Groupe de Radiodiffusion Française: France Télévisions (FTV) Radio France (RF) France Médias Monde (FMM)	GRF	1950
Georgien	Sakartvelos Sazogadoebrivi Mauts'q'ebeli (Georgiens offentliga television)	GPB	2005
Grekland	Ellinikí Radiofonía Tileórasi	ERT	1950-2013, 2015
Irland	Raidió Teilifís Éireann	RTÈ	1950
	TG4	TG4	2007
Island	Ríkisútvarpið	RÚV	1956
Israel	Taʾăḡid HaŠidûr HaYiśrāʾēli Hayʾat al-Baṯṯ al-Isrāʾīlī	IPBC/KAN	1950
Italien	Radiotelevisione Italiana	RAI	1950
Jordanien	Muasasat al'iidhaeat waltilfizyun al'urduniyi	JRTV	1970
Kroatien	Hrvatska Radiotelevizija	HRT	1993
Lettland	Latvijas Sabiedriskie mediji: Latvijas Televīzija (LTV) Latvijas Radio (LR)	LSM	1993
Libanon	Télé Liban	TL	1950
Libyen	Qanaat Libya Alwatanii	LNC	2011
Litauen	Lietuvos Nacionalinis Radijas ir Televizija	LRT	1993
Luxemburg	RTL Group	RTL	1950
	Établissement de Radiodiffusion Socioculturelle du Grand-Duché de Luxembourg	ERSL	1996
Malta	Public Broadcasting Service	PBS	1970
Marocko	Société Nationale de Radiodiffusion et de Télévision	SNRT	1950
Moldavien	TeleRadio-Moldova	TRM	1993
Monaco	Monaco Media Diffusion	MMD	1994
	TVMonaco	TVM	2024
Montenegro	Radio Televizija Crne Gore	RTCG	2006
Nederländerna	Nederlandse Publieke Omroep: AVROTROS BNNVARA Evangelische Omroep (EO) Humanistische Omroep (HUMAN) KRO-NCRV MAX Nederlandse Omroep Stichting (NOS) NTR Ongehoord Nederland (ON) PowNed Stichting Ether Reclame (STER) VPRO WNL Zwart	NPO	1950
Nordmakedonien	Makedonska Radio Televizija	MRT	1993
Norge	Norsk Rikskringkasting	NRK	1950
Polen	Telewizja Polska	TVP	1993
	Polskie Radio	PR
Portugal	Rádio e Televisão de Portugal	RTP	1950
Rumänien	Română de Radiodifuziune	ROR	1993
	Televiziunea Română	TVR
San Marino	Radiotelevisione della Repubblica di San Marino (San Marino RTV)	SMRTV	1995
Schweiz	Schweizerische Radio- und Fernsehgesellschaft: Schweizer Radio und Fernsehen (SRF) Radio Télévision Suisse (RTS) Radiotelevisione Svizzera (RSI) Radiotelevisiun Svizra Rumantscha (RTR)	SRG SSR	1950
Serbien	Radio-televizija Srbije	RTS	2006
Slovakien	Rozhlas a televízia Slovenska	RTVS	2011
Slovenien	Radiotelevizija Slovenija	RTVSLO	1993
Spanien	Radiotelevisión Española	RTVE	1955
Storbritannien	British Broadcasting Corporation	BBC	1950
	United Kingdom Independent Broadcasting: ITV plc STV Group Channel Four Television Corporation S4C Authority	UKIB	1981
Sverige	Sveriges Rundradiotjänst: Sveriges Television (SVT) Sveriges Radio (SR) Sveriges Utbildningsradio (UR)	SRT	1950
Tjeckien	Český Rozhlas	ČRo	1993
	Česká Televize	ČT
Tunisien	Établissement de la Radio Tunisienne	RTT	2007
	Établissement de la Télévision Tunisienne
Turkiet	Türkiye Radyo ve Televizyon Kurumu	TRT	1950
Tyskland	Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland: Bayerischer Rundfunk Hessischer Rundfunk Mitteldeutscher Rundfunk Norddeutscher Rundfunk Radio Bremen Rundfunk Berlin-Brandenburg Saarländischer Rundfunk Südwestrundfunk Westdeutscher Rundfunk Deutsche Welle Deutschlandradio	ARD	1952
	Zweites Deutsches Fernsehen	ZDF	1963
Ukraina	Natsionalna suspilna teleradiokompanija Ukrajiny	NSTU/UA:PBC	1993
Ungern	Médiaszolgáltatás-támogató és Vagyonkezelő Alap: Duna Médiaszolgáltató	MTVA	2014
Vatikanstaten	Radio Vaticana, Statio Radiophonica Vaticana	VR	1950
Österrike	Österreichischer Rundfunk	ORF	1953

Land	Sändningsföretag	Förkortning	År
Australien	Australian Broadcasting Corporation	ABC	1950
	FreeTV Australia	Free	1962
	Special Broadcasting Service	SBS	1979
Bangladesh	Bānlādēśa Tēlibhiśana	NBAB	1974
Brasilien	Fundação Padre Anchieta	FPA	2012
Chile	Canal 13	C13	1971
Georgien	Teleimedi	TEME	2004
	Rustavi 2	RB	2003
Hong Kong	Xiānggǎng Diàntái	RTHK	1983
Iran	Islamic Republic of Iran Broadcasting (صدا و سيمای جمهوری اسلامی ايران)	IRIB	1968
Japan	Nippon Hoso Kyokai	NHK	1951
	TBS Holdings	TBS	2000
Kanada	Canadian Broadcasting Corporation	CBC	1950
Kazakstan	Khabar Agency	KA	2016
Kina	Zhōngyāng Guǎngbò Diànshì Zǒng Tái	CMG	2010
	Shànghǎi Wénhuà Guǎngbò Yǐngshì Jítuán Yǒuxiàn Gōngsī	SMG	2016
Kuba	Instituto Cubano de Radio y Televisión	ICRT	1992
Malaysia	Jabatan Penyiaran Malaysia	RTM	1970
Mauritius	Mauritius Broadcasting Corporation	MBC	1980
Nepal	Association of Community Radio Broadcasters Nepal	ACORAB	2023
Nya Zeeland	Radio New Zealand	RNZ	1950
	Television New Zealand	TVNZ	1980
Oman	Oman TV	PART	1976
Sydkorea	Korean Broadcasting System (한국방송공사)	KBS	1974
Syrien	Alhayyat Aleamat Lil'iidhaeat Waltilfizyun	ORTAS	1978
USA	American Broadcasting Company	ABC	1959
	American Public Media	APM	2004
	Columbia Broadcasting System	CBS	1956
	National Public Radio	NPR	1971
	National Broadcasting Company	NBC	1953
	WFMT Radio Network	WFMT	1980

Land	Sändningsföretag	Förkortning	År
Finland	MTV3	FI/MTV	1993-2019
Frankrike	Radiodiffusion-Télévision Française	RTF	1950-1964
	Office de Radiodiffusion Télévision Française	ORTF	1964-1975
	Télédiffusion de France	TDF	1975-1982
	TF1	TF1	1975-2018
	Europe 1	E1	1978-2022
	Organisme Français de Radiodiffusion et de Télévision	OFRT	1983-1992
	Canal+	C+	1984-2018
Grekland	Néa Ellinikí Radiofonía, Ínternet kai Tileórasi	NERIT	2014-2015
Israel	Rashút HaShidúr	IBA	1957-2017
Jugoslavien	Jugoslavenska Radiotelevizija	JRT	1950-1992
Libyen	Alhayyat Aleamat li'iidhaeat Aljamahiriat Aleuzmaa	LJBC	1974-2011
Malta	Maltese Broadcasting Authority	MBA	1970-2003
Monaco	Groupement de Radiodiffuseurs Monégasques: Radio Monte Carlo (RMC) Télé Monte-Carlo (TMC)	GRMC	1950-2021
	La7	TMC	1981-2001
Ryssland	Pervyj Kanal Ostankino	C1O	1994-1995
Serbien och Montenegro	Udruženje Javnih Radija i Televizija	UJRT	2001-2006
Slovakien	Slovenský Rozhlas	SRo	1993-2001
	Slovenská Televízia	STV	1993-2001
Spanien	Antena 3 Radio	A3R	1986-1993
	Radio Popular SA COPE	COPE	1998-2019
	Sociedad Española de Radiodifusión	SER	1982-2020
Storbritannien	Independent Television Authority	ITA	1959-1972
	Independent Television Companies Association	ITCA	1959-1981
	Independent Broadcasting Authority	IBA	1972-1981
	Radiocentre	CRCA	1981-2006
Sverige	TV4	SE/TV4	2004-2019
Tjeckoslovakien	Československá Televize	ČST	1991-1992
Tunisien	Établissement de la radiodiffusion-télévision tunisienne	ERTT	1990-2007
Ungern	Duna TV	Duna	2013-2015
	Magyar Rádió	MR	1993-2015
	Magyar Televízió	MTV	1993-2015

Land	Sändningsföretag	Förkortning	År	Avstängd
Belarus	Belaruskaja Tele-Radio Campanija	BTRC	1993	2021-
Ryssland	Pervyj Kanal	C1R	1995	2022-
	Vserossiyskaya Gosudarstvennaya Televizionnaya i Radioveshchatelnaya Kompaniya	VGTRK	1993
	Radio Dom Ostankino: Radio Majak (MK) Radio Orpheus (OP)	RDO	1996

På TV-sidan är det viktigaste samarbetet utbyte av nyhetsinslag och bilder i Eurovision. Dessutom görs flera gemensamma sportsatsningar. Eurovision Song Contest som har arrangerats årligen sedan 1956 hör till de mest kända evenemangen. Ursprungligen var det bara medlemsländer som hade sina sändarnät ihoplänkade som kunde delta i Eurovisionssamarbetet och ta emot de direktsända programmen. Sverige blev ihopkopplat med Eurovisionen 1958 i samband med Fotbolls-VM. I början av 1970-talet blev det möjligt för medlemsländer att delta i samarbetet via satellit. Det gjorde det möjligt för exempelvis Turkiet och Israel och senare Cypern och Island att bli en del av det europeiska TV-samarbetet. Sedan 1990-talet har satellitsändningar helt ersätt det markbundna länknätet.

Eurovisionens kända signaturmelodi, "Eurovisionhymnen", är hämtat från den första satsen (Marche en rondeau) ur Te Deum av den franske tonsättaren Marc-Antoine Charpentier. Musikstycket, som är från 1600-talet, var länge bortglömt men återupptäcktes 1953 av den fransk-belgiske musikvetaren Carl de Nys.

• Europeiska radio- och TV-unionens officiella webbplats