Europeiska unionens yttre åtgärder
Europeiska unionens yttre åtgärder är ett samlingsnamn för de åtgärder som Europeiska unionen kan vidta i internationella sammanhang (till exempel gentemot tredjeländer och andra aktörer i omvärlden), i enlighet med bestämmelserna i dess fördrag.
Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens yttre åtgärder ”utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen”, däribland demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.[1][2]
Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 består de yttre åtgärderna av följande sex delar:
- Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet unionens restriktiva åtgärder (”sanktioner”)
- Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik omfattar alla utrikespolitiska områden. Till skillnad från andra befogenhetsområden bedrivs den helt på mellanstatlig basis och beslut fattas i regel av Europeiska unionens råd med enhällighet på förslag av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna.[3] EU-domstolen saknar behörighet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utom vad gäller att granska lagenligheten av beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer.[4]
- Den gemensamma handelspolitiken är ett exklusivt befogenhetsområde för unionen,[5] och syftar till att bidra till ”en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och i utländska direktinvesteringar samt en sänkning av tullmurarna och andra åtgärder”.[6] Lagstiftningsakter antas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet på förslag av Europeiska kommissionen.[7]
- Europeiska unionens politik för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd
- Inom utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd har unionen möjlighet att lagstifta och anta rättsligt bindande akter, men det får inte hindra medlemsstaterna från att utöva sina befogenheter. Lagstiftningsakter antas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet på förslag av Europeiska kommissionen.[8][9][10]
- Unionen har möjlighet att ingå internationella avtal med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer, i de fall som unionens fördrag tillåter. Sådana avtal ingås enligt ett särskilt förfarande som finns fastställt i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[11]
- Unionen upprätthåller förbindelser med bland annat Förenta nationerna (FN) och dess fackorgan, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt tredjeländer.[12] Unionen representeras runt om i världen av sina delegationer, som fungerar som ambassader.[13]
- En särskild solidaritetsklausul kan aktiveras om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.[14]
Rådet för utrikes frågor ansvarar för att utforma unionens yttre åtgärder enligt strategiska riktlinjer som Europeiska rådet fastställer och säkerställa samstämmigheten i unionens åtgärder.[15][16] Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik ansvarar för att leda den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,[17] och för att samordna de olika delarna av unionens yttre åtgärder inom Europeiska kommissionen.[18] Till sitt stöd har den höga representanten Europeiska utrikestjänsten.
Se även
Referenser
- ^ ”Artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 205 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 139. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 24.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 30. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 275 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 166. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 3.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 51. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 206 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 139. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 140. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 209.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 141. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 142. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 214.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 143. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 144–146. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 220 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 147. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 221 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 147. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 148. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 16.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 22.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 29. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 18.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 18.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman:
- S. Solberg J., Kolja21, Masterdeis/ härlett verk: Kolja21
European Union (EU) on a globe