Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

Höga representanten
Nuvarande
   Josep Borrell (PES)
sedan 1 december 2019
SäteBryssel, Belgien
Nomineras avEuropeiska rådet
Utses av
MandatperiodFem år, som kan förnyas
Förste innehavare
Inrättat1 maj 1999

Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, även känd som utrikeschefen eller utrikesrepresentanten, är en hög befattning inom Europeiska unionen som är vice ordförande i Europeiska kommissionen, ordförande i rådet för utrikes frågor samt leder och ansvarar för Europeiska utrikestjänsten. Den höga representantens främsta uppgift är att samordna den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[1] Han eller hon fungerar i praktiken som unionens utrikesminister. Om Europeiska konstitutionen hade trätt i kraft skulle befattningen även officiellt ha benämnts ”unionens utrikesminister”.[2]

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande.[3] I egenskap av ledamot av kommissionen utfrågas och väljs den höga representanten av Europaparlamentet i samband med utnämningen av en ny kommission. Mandatperioden för den höga representanten är densamma som för kommissionen i sin helhet, det vill säga fem år. Denna period kan förnyas.

Den ursprungliga posten som hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skapades genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Den höga representanten var då samtidigt generalsekreterare för Europeiska unionens råd. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, slogs befattningen istället samman med kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, med syfte att skapa mer samstämmighet och samordning i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Sedan den 1 december 2019 är Josep Borrell hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och ingår i kommissionen von der Leyen I.

Historia

Javier Solana med Rysslands president Dmitrij Medvedev 2008.

Den höga representanten inrättades som befattning genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Den första personen att inneha posten som ”hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken” var tysken Jürgen Trumpf. Han var redan sedan den 1 september 1994 rådets generalsekreterare och i egenskap av detta blev han även hög representant, eftersom Amsterdamfördraget föreskrev att båda posterna skulle innehas av en och samma person.[4][5] Hans mandatperiod skulle ha gått ut den 1 september 1999, men förnyades av rådet den 29 juli 1999.[6] Rådet utsåg Javier Solana till ny generalsekreterare och hög representant för en period av fem år den 18 oktober 1999,[7] samtidigt som Pierre de Boissieu utsågs till ställföreträdande generalsekreterare.[8] De blev omvalda för ytterligare var sin femårsperiod under 2004.[9][10] Deras mandatperioder skulle egentligen upphöra den 18 oktober 2009, men förlängdes fram till dess att Lissabonfördraget trädde i kraft.[11][12][13][14]

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, slogs den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ihop med kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser till den ”höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europeiska rådet övertog befogenheten att utse denna höga representant från Europeiska unionens råd och utsåg, efter godkännande av kommissionsordföranden, Catherine Ashton till ny hög representant den 19 november 2009 med verkan från och med den 1 december 2009 för den resterande delen av kommissionens innevarande mandatperiod.[15] Samtidigt utsågs de Boissieu till ny generalsekreterare för rådet.[16] Den 4 december 2009 utsåg Europeiska rådet Ashton till hög representant även för kommissionens nästkommande mandatperiod, det vill säga fram till och med den 31 oktober 2014.[17] Som ledamot av kommissionen tillträdde hon dock inte förrän i februari 2010 när hela kommissionen Barroso II utsågs av Europeiska rådet efter godkännande av Europaparlamentet.[18] Den 1 november 2014 tillträdde Federica Mogherini som hög representant och ledamot av kommissionen Juncker.[19][20][21] Den 5 augusti 2019 utsåg Europeiska rådet Josep Borrell till nästa höga representant med start den 1 december 2019.[22] Den 24 juli 2024 utsågs Europeiska rådet Kaja Kallas till hans efterträdare med start den 1 december 2024.[23]

Utnämningsförfarande

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande. Europeiska rådet kan enligt samma förfarande avsätta den höga representanten.[3][24] Den höga representanten tillträder som ledamot av kommissionen först efter att kommissionen kollektivt har godkänts av Europaparlamentet.[25] Om Europaparlamentet avsätter kommissionen genom en misstroendeförklaring måste den höga representanten avgå från kommissionen tillsammans med övriga ledamöter, men kvarstår i övrigt i sin tjänst som hög representant.[24][26][27] Den höga representanten måste även avgå på begäran av kommissionsordföranden.[28]

Funktioner och befogenheter

Catherine Ashton med USA:s utrikesminister Hillary Clinton 2009.

Den höga representantens främsta uppgift är att leda den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och bidra till utvecklingen och verkställandet av denna politik.[1][29] Han eller hon deltar i Europeiska rådets arbete,[30] är vice ordförande i kommissionen med ansvar för de yttre förbindelserna och för samordningen av övriga delar av de yttre åtgärderna samt är ordförande i rådet för utrikes frågor.[31][32] Den höga representanten ska tillsammans med medlemsstaterna genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med utnyttjande av nationella resurser och unionens resurser.[33][34] Den höga representantens uppgifter innefattar även att säkerställa samstämmigheten i unionens yttre åtgärder och att lägga fram gemensamma förslag för rådet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[32][35] Unionen företräds i internationella organisationer och vid internationella konferenser i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av den höga representanten.[24][36] Han eller hon ansvarar även för att upprätthålla unionens förbindelser med internationella organisationer, såsom Förenta nationernas organ och dess fackorgan, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).[37] Den höga representanten har kontinuerligt en dialog med Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[38]

Den höga representanten bistås av Europeiska utrikestjänsten,[24][39] liksom av rådets och kommissionens avdelningar vid behov. Rådet kan på förslag av den höga representanten utse särskilda representanter för särskilda frågor. Dessa utövar sina uppdrag under den höga representanten.[40] Även unionens delegationer lyder under den höga representanten.[41]

Eftersom utrikes- och säkerhetspolitik utgör ett känsligt politikområde krävs i regel alltid enhällighet för att fatta beslut inom detta befogenhetsområde. Den höga representanten måste få mandat av Europeiska unionens råd innan han eller hon kan göra uttalanden om aktuella händelser runt om i världen. Det begränsade handlingsutrymmet för den höga representanten gör att medlemsstaternas företrädare ofta hinner uttala sig först.

Lön och andra privilegier

Lön, arvode och pension för den höga representanten fastställs av Europeiska unionens råd.[42] Rådet beslutade den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren. Anställningsvillkoren innebär att samma bestämmelser ska gälla för den höga representanten som för en ledamot av kommissionen som är vice ordförande, men med en lön som motsvarar 130 procent av grundlönen för en tjänsteman vid Europeiska unionen i tredje löneklassen av lönegrad 16. Det innebär en lön på 30 240,07 euro per månad, exklusive andra privilegier.[43][44]

Lista över höga representanter

NrNamnÄmbetstidKommissionTillträddeNationalitetPartitillhörighet
1Jürgen Trumpf1999-05-011999-10-17
1994-09-01
1999-09-01
Tyskland Tyskland
2Javier Solana1999-10-182009-11-30


1999-10-18
2004-10-18
2009-10-18
2009-11-01
Spanien SpanienPES
(PSOE)
3Catherine Ashton2009-12-012014-10-31
Kommissionen Barroso II
2009-12-01
2010-02-10
Storbritannien StorbritannienPES
(Labour)
4Federica Mogherini2014-11-012019-11-30Kommissionen Juncker2014-11-01Italien ItalienPES
(PD)
5Josep Borrell2019-12-012024-10-31Kommissionen von der Leyen I2019-12-01Spanien SpanienPES
(PSOE)
6Kaja Kallas2024-11-012029-10-31Kommissionen von der Leyen II2024-11-01Estland EstlandALDE
(ER)

Tidslinje

Kaja KallasJosep BorrellFederica MogheriniCatherine AshtonJavier SolanaJürgen Trumpf

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] ”Artikel 18.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Artikel I-28 i Europeiska konstitutionen”. EUT C 310, 16.12.2004, s. 23–24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12004V/TXT. 
  3. ^ [a b] ”Artikel 18.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ ”Rådets beslut av den 25 juli 1994 om utnämning av generalsekreteraren i Europeiska unionens råd”. EGT L 200, 3.8.1994, s. 481. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31994D0481. 
  5. ^ ”Skäl 1 i rådets beslut av den 20 oktober 1999 om tillsättningsmyndigheten för rådets generalsekretariat (1999/692/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 273, 23.10.1999, s. 12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0692. 
  6. ^ ”Rådets beslut av den 29 juli 1999 om förlängning av mandattiden för Jürgen Trumpf som generalsekreterare i Europeiska unionens råd (1999/543/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 209, 7.8.1999, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0543. 
  7. ^ ”Rådets beslut av den 13 september 1999 om utseende av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (1999/629/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 248, 21.9.1999, s. 33. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0629. 
  8. ^ ”Rådets beslut av den 13 september 1999 om utseende av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (1999/630/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 248, 21.9.1999, s. 12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0630. 
  9. ^ ”Rådets beslut av den 29 juni 2004 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2004/537/EG, Euratom)”. EUT L 236, 7.7.2004, s. 16. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0537. 
  10. ^ ”Rådets beslut av den 29 juni 2004 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (2004/538/EG, Euratom)”. EUT L 236, 7.7.2004, s. 17. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0538. 
  11. ^ ”Rådets beslut av den 14 oktober 2009 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd/hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för perioden 18 oktober 2009–31 oktober 2009 (2009/772/EG, Euratom)”. EUT L 277, 22.10.2009, s. 19. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0772. 
  12. ^ ”Rådets beslut av den 29 oktober 2009 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd/hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för perioden 1 november 2009–31 december 2009 (2009/793/EG, Euratom)”. EUT L 283, 30.10.2009, s. 57. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0793. 
  13. ^ ”Rådets beslut av den 14 oktober 2009 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd för perioden 18 oktober 2009–31 oktober 2009 (2009/773/EG, Euratom)”. EUT L 277, 22.10.2009, s. 20. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0773. 
  14. ^ ”Rådets beslut av den 29 oktober 2009 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd för perioden 1 november 2009–31 december 2009 (2009/792/EG, Euratom)”. EUT L 283, 30.10.2009, s. 56. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0792. 
  15. ^ ”Europeiska rådets beslut fattat med godkännande av kommissionens ordförande av den 1 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/880/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 49. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0880. 
  16. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om utseende av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (2009/911/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 37. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0911. 
  17. ^ ”Europeiska rådets beslut, fattat med godkännande av kommissionens ordförande, av den 4 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/950/EU)”. EUT L 328, 15.12.2009, s. 69. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0950. 
  18. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 9 februari 2010 om utnämning av Europeiska kommissionen (2010/80/EU)”. EUT L 38, 11.2.2010, s. 7–8. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0080. 
  19. ^ ”Poland's Tusk to be EU president, Van Rompuy seems to let slip” (på engelska). EUbusiness. 30 augusti 2014. https://www.eubusiness.com/news-eu/summit-jobs-video.xjs. Läst 21 februari 2022. 
  20. ^ ”EU leaders pick Tusk and Mogherini for top posts” (på engelska). EUobserver. 30 augusti 2014. https://euobserver.com/tickers/125413. Läst 21 februari 2022. 
  21. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 30 augusti 2014 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2014/639/EU)”. EUT L 262, 2.9.2014, s. 6. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0639. 
  22. ^ ”Europeiska rådets beslut (EU) 2019/1330 av den 5 augusti 2019 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. EUT L 207, 7.8.2019, s. 36. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019D1330. 
  23. ^ ”Europeiska rådets beslut (EU) 2024/2086 av den 24 juli 2024 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. EUT L, 2024/2086, 26.7.2024, s. 1. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:L_202402086. 
  24. ^ [a b c d] ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europa (webbportal). 9 januari 2020. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=LEGISSUM:ai0009. Läst 21 februari 2022. 
  25. ^ ”Artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  26. ^ ”Artikel 17.8 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  27. ^ ”Artikel 234 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 152. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  28. ^ ”Artikel 17.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 25–26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  29. ^ ”Ministerrådet: Beslutar om EU:s lagar”. Sveriges riksdags EU-information. 20 december 2021. https://eu.riksdagen.se/vad-ar-eu/eus-institutioner/ministerradet/#. Läst 21 februari 2022. 
  30. ^ ”Artikel 15.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 23. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  31. ^ ”Artikel 18.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  32. ^ [a b] ”Artikel 18.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  33. ^ ”Artikel 24.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 30. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  34. ^ ”Artikel 26.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 31. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  35. ^ ”Artikel 22.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 30. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  36. ^ ”Artikel 27.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 32. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  37. ^ ”Artikel 220 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 147. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  38. ^ ”Artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 35. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  39. ^ ”Artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 32. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  40. ^ ”Artikel 33 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 34. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  41. ^ ”Artikel 221 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 147. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  42. ^ ”Artikel 243 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 155. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  43. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/910/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 36. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0910. 
  44. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/300 av den 29 februari 2016 om ersättning till innehavare av höga EU-ämbeten”. EUT L 58, 4.3.2016, s. 1–12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0300. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AshtonClinton.jpg
U.S. Secretary of State Hillary Rodham Clinton meets with EU High Representative Catherine Ashton between meetings at NATO headquarters in Brussels, Belgium December 4, 2009. U.S. Embassy Brussels photo by Freddy Moris.
Hearing of Josep Borrell, High Representative Vice President-designate, A stronger Europe in the World (48859228713).jpg
Författare/Upphovsman: European Parliament from EU, Licens: CC BY 2.0

Before the European Parliament can vote the new European Commission led by Ursula von der Leyen into office, parliamentary committees will assess the suitability of commissioners-designate.

On 23-26 May, more than 200,000,000 people in 28 EU countries went to the polls to elect members of the European Parliament, giving them a strong democratic mandate, including voting into office the new European Commission and examining the competencies and abilities of its commissioners-designate. Elected members of the European Parliament will also listen to their ideas and will assess their willingness to take concrete actions on the issues that Europeans care about.

Each candidate commissioner is invited for a live-streamed, three-hour hearing in front of the committee or committees responsible for their proposed portfolio. The hearings will take place between Monday 30 September and Tuesday 8 October.

<a href="http://epinsta.eu/EPhearings2019" rel="noreferrer nofollow">epinsta.eu/EPhearings2019</a>

This photo is free to use under Creative Commons license CC-BY-4.0 and must be credited: "CC-BY-4.0: © European Union 2019 – Source: EP". (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/" rel="noreferrer nofollow">creativecommons.org/licenses/by/4.0/</a>) No model release form if applicable. For bigger HR files please contact: webcom-flickr(AT)europarl.europa.eu