Europeiska rymdorganisationen
.jpg)
Europeiska rymdorganisationen eller ESA (förkortning av engelskans European Space Agency; organisationens andra arbetsspråk är franska, Agence spatiale européenne och tyska, Europäische Weltraumorganisation) är en mellanstatlig organisation som ägnar sig åt rymdforskning. Huvudkontoret ligger i Paris i Frankrike. ESA är bland annat ansvarigt för utvecklingen av raketerna Ariane 5 och Vega. Organisationen har ungefär 2 000 anställda. Dess budget för 2015 var 4 433 miljoner Euro[1].
ESA:s rymdbas (Avfyrningsramp) är Centre Spatial Guyanais i Kourou i Franska Guyana, en plats vald för att den ligger nära ekvatorn och tillåter därför enklare åtkomst (mindre bränsle för en given massa) till kommersiellt viktiga banor som exempelvis den geostationära.
Historik
Föregångaren till Europeiska rymdorganisationen var ESRO (akronym av ”European Space Research Organisation”) som grundades den 20 mars 1964 enligt ett avtal som skrevs under den 14 juni 1962. ESRO:s efterföljare ESTEC (akronym av ”European Space Research and Technology Centre”) är fortfarande en del av ESA och är belägen i Noordwijk i Nederländerna, även om ESA idag är en betydligt större organisation. ESA som det är i sin nuvarande form grundades 1974 då ESRO slogs ihop med ELDO (akronym av ”European Launcher Development Organisation”).
Medlemsstater
ESA har 22 medlemsstater: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.[2] Det finns även visst samarbete med Kanada. ESA är en mellanstatlig organisation och därför inte en del av Europeiska unionen (EU). Icke-EU-länder som Schweiz och Norge återfinns bland medlemsländerna, medan EU-länder som Bulgarien och Cypern inte är medlemmar i ESA.
Anläggningar
ESA:s viktigaste anläggningar är:[3]
- ESA HQ, ESA headquarters, organisationens högkvarter i Paris, Frankrike
- ESTEC, European Space Research and Technology Centre, ESA:s tekniska utvecklingscentrum med bland annat stora testanläggningar, beläget i Noordwijk, Nederländerna, är ESA:s största anläggning.
- ESOC, European Space Operations Centre, varifrån ESA:s rymdfarkoster kontrolleras, ligger i Darmstadt, Tyskland.
- ESRIN, ESA centre for Earth observation (tidigare European Space Research Institute, varav förkortningen) i Frascati utanför Rom, Italien, arbetar främst med datahantering för jordresurssatelliter.
- EAC, European Astronaut Centre i Köln, Tyskland, är träningscentrum och hemmabas för ESA:s astronauter.
- ESAC, European Space Astronomy Centre i Villanueva de la Cañada utanför Madrid, Spanien sköter datahantering och vetenskaplig planering för ESA:s rymdteleskop och rymdfarkoster till andra planeter.
- ESTRACK är ESA:s kedja av markstationer, totalt ett tiotal spridda över hela världen, med radioantenner för kontakt med rymdfarkoster. Bland annat ingår stationen i Salmijärvi nära Esrange utanför Kiruna.[4]
- Centre Spatial Guyanais, den europeiska rymdhamnen i Kourou i Franska Guyana, ägs av franska staten och är alltså inte en ESA-anläggning, men ESA står för ungefär 2/3 av stationens budget och huvuddelen av infrastrukturen för Arianeraketernas uppsändning.[5]
Budgetanslag och fördelning
ESA:s budget för 2005 var €2,977 miljarder, för 2006 var budgeten €2,904 miljarder. År 2008 ökade den till €3,018 miljarder och 2009 ökade den till €3,600 miljarder.[6][7] Budget för 2015 är €4,433 miljarder.[1] Vart tredje eller fjärde år enas ESA:s medlemsländer vid en konferens om en budgetplan för flera år framåt i tiden. Denna plan kan ändras under de kommande åren, men den utgör den huvudsakliga riktlinjen för ESA under de åren.
Projekt
Internationella rymdstationen
I projektet för den internationella rymdstationen ISS deltar tio av ESA:s medlemsländer: Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Norge, Spanien, Sverige och Schweiz. ESA:s främsta bidrag till ISS är Columbus Orbital Facility, en rymdlaboratoriumsmodul som sköts upp i februari 2008, och observationsmodulen Cupola som byggdes av Alenia Spazio, och sköts upp februari 2010. Nuvarande[när?] uppskattningar för ISS närmar sig 100 miljarder USA-dollar i totalkostnader, av vilka ESA har åtagit sig att stå för åtta miljarder euro. Ungefär 90 % av ESA:s kostnader för ISS står Tyskland (41 %), Frankrike (28 %) och Italien (20 %) för. Den tyske esaastronauten Thomas A. Reiter blev 2006 den förste att stanna på ISS under en längre tid (se Expedition 13).
För transporter till och från ISS har en mängd olika rymdfarkoster använts, bland annat Progress, Sojuz, Rymdfärjor, Kounotori, Cygnus och SpaceX Dragon. Under perioden 2008–2014 sände ESA upp fem ATV (Automated Transfer Vehicle) som hade en kapacitet på 8 ton. ATV-programmet lades sedan ner, och ESA samarbetar nu med NASA i utvecklingen av Orion.
Pågående projekt
- Artemis – Europas mest avancerade telekommunikationssatellit
- BepiColombo – En rymdsond till Merkurius
- Cluster – Fyra satelliter för studier av magnetosfären
- Double Star Mission – Två sonder för studier av solens effekt på jorden (i samarbete med Kina)
- INTEGRAL – Det mest känsliga gammateleskopet som någonsin skjutits upp (2002)
- Mars Express – En rymdsond till Mars
- Rosetta – En rymdsond uppskjuten 2004 som mötte kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko 2014
- Solar and Heliospheric Observatory (SOHO) – Ett rymdbaserat observatorium för studier av solen (i samarbete med Nasa)
- XMM-Newton – En satellit med röntgenobservatorium
- Rymdteleskopet Hubble – Ett rymdteleskop i samarbete med Nasa
- CryoSat-2 – En satellit med radar som mäter förändringar av jordens istäcken. Satelliten sköts upp 8 april 2010.
- Galileo, ett satellitnavigationssystem liknande GPS.
- GIOVE-B – en satellit för att testa teknik för Galileo-satelliterna
- IXV — Intermediate eXperimental Vehicle.
- MetOp-A – vädersatellit
- MetOp-B – vädersatellit
- Proba-1 – Minisatellit, uppskjuten 2001.
- Proba-2 – Minisatellit, uppskjuten 2009
- Proba-V – Minisatellit, uppskjuten i maj 2013.
- SMOS – Satellit som studerar havens salthalt och jordens fuktighet
- Swarm – en satellit som utför mätningar av jordens magnetfält
- Sentinel-1 – vädersatellit
- Gaia – En rymdsond som skall mäta upp en 3D-karta över stora delar av vintergatan, uppföljare till Hipparcos
- KEO – En satellit sponsrad av ESA, som kommer att föra med sig meddelanden från nutida till framtida jordbor och återvända om 50,000 år.[8]
Framtida projekt
- ADM-Aeolus – En satellit för att kartlägga vindar. Planerad uppskjutning 2015.
- ExoMars (Auroraprogrammet) – En farkost som ska gå i bana kring Mars, och även släppa ner en landare.
- EarthCARE – En satellit som ska utforska moln och aerosolers inverkan på klimatet
- James Webb-teleskopet – Hubbles ersättare. I samarbete med NASA.
- LISA Pathfinder (även kallad Smart-2)
- MTG – Vädersatellit. Planerad uppskjutning 2018
- BIOMASS – En satellit för fjärranalys av biomassa.
- Phoenix – En möjlig europeisk bemannad återanvändningsbar rymdfarkost
- XEUS – Ett röntgenteleskop
Tidigare projekt
- Huygens – En rymdsond till Saturnus måne Titan
- Envisat – Världens största satellit för miljöövervakning, som sköts upp i mars 2002 och fungerade till 2012.
- Hipparcos – Ett rymdbaserat astrometriuppdrag
- Giotto – Esas första djuprymdsfarkost, med destination Halleys komet
- ISO – Ett rymdobservatorium för infraröd strålning
- Cos-B – Undersökning av gammastrålningsobjekt
- IUE – Ett rymdobservatorium för studier i det ultravioletta spektrumet
- Venus Express – En rymdsond till Venus
- Chandrayaan-1 – En indisk månsond som bar med sig instrument från Esa (uppskjuten 2008)
- Herschel Space Observatory – Ett rymdteleskop som sköts upp med samma raket som Planck Surveyor 2009
- Ulysses – I samarbete med Nasa
- SMART-1 – En månsond som testade nytt raketdrivningssystem
- CoRoT – Ett rymdteleskop för att söka efter steniga planeter större än jorden. Projektet leddes av den franska rymdorganisationen CNES
- Mars-500, simulerad bemannad rymdresa
- ERS-2 – En jordobservationssatellit uppskjuten 1995, uppföljare till ERS-1
Se även
- Centre Spatial Guyanais
- EUMETSAT
- NASA
- Centre national d'études spatiales (CNES)
- Deutsches Zentrum für Luft- und Raumfahrt (DLR)
- Arianespace
- Rymdstyrelsen
- Esrange
- Rymdforskning
Referenser
- ^ [a b] ESA Bodget 2015
- ^ Poland joins European Space Agency
- ^ Establishments and facilities Arkiverad 9 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine., information på ESAs webbplats, länkad 2009-06-26.
- ^ ESTRACK tracking stations, information på ESAs webbplats, länkad 2009-06-29.
- ^ Europe's Spaceport Arkiverad 15 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine., information på ESAs webbplats, länkad 2009-06-26.
- ^ ”ESA budget for 2009” (PDF). European Space Agency. January 2009. http://esamultimedia.esa.int/docs/corporate/ESA_2009_Budgetsweb.pdf.
- ^ ”ESA and the EU”. European Space Agency. 9 oktober 2008. http://www.esa.int/esaCP/SEMFEPYV1SD_index_0.html.
- ^ KEO FAQ, FAQ med svar av KEOs skapare, Jean-Marc Phillipe
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, European Space Agency, 28 februari 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Europeiska rymdorganisationen.- ESA
- ESA Sverige
| ||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
.svg){kind=link}
Författare/Upphovsman: Andrzej Mirecki, Licens: CC BY-SA 3.0
Artist's rendering of European Giotto spacecraft approaching a comet
Författare/Upphovsman: Thomas Meier, Licens: CC BY-SA 3.0
Exomarsmodell auf der ILA 2006 (Berlin)
Författare/Upphovsman: European Space Agency, Licens: CC BY-SA 3.0 igo
Main Control Room / Mission Control Room of ESA at the European Space Operations Centre (ESOC) in Darmstadt, Germany.
Författare/Upphovsman: Ssolbergj, Licens: CC BY 3.0
ESA member states, Associate Member states, European Cooperating States and countries that signed a general Cooperation Agreement
Ariane 42P rocket with the TOPEX/Poseidon satellite (Kourou, August 10, 1992) (NASA)
Original image caption: The Ariane 42P carrying the TOPEX/Poseidon spacecraft was launched from the European Space Agency's Guiana Space Center in Kourou, French Guiana, on August 10, 1992.
European Space Agency's "Edoardo Amaldi" Automated Transfer Vehicle-3 (ATV-3) approaches the International Space Station. The unmanned cargo spacecraft docked to the space station at 6:31 p.m. (EDT) on March 28, 2012, delivering 220 pounds of oxygen, 628 pounds of water, 4.5 tons of propellant, and nearly 2.5 tons of dry cargo, including experiment hardware, spare parts, food and clothing.