Europeiska grannskapspolitiken
Europeiska grannskapspolitiken utgör en del av Europeiska unionens förbindelser med internationella organisationer och tredjeländer och innefattar samarbete med de stater som gränsar till Europeiska unionen i söder och öster, med undantag för Ryssland samt de stater som räknas som kandidatländer eller potentiella kandidatländer.
Grannskapspolitiken innefattar bland annat Medelhavsunionen och Östligt partnerskap. I samarbetet ingår, förutom Europeiska unionen och dess medlemsstater, följande stater: Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Moldavien, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland. Även palestinska myndigheten omfattas av samarbetet.[1]
Samarbetet syftar bland annat till att stabilisera regionen, förbättra demokratisk och ekonomisk utveckling och bekämpa korruption. På längre sikt syftar grannskapspolitiken till att staterna ska ingå i unionens inre marknad.[2]
Ryssland omfattas inte av grannskapspolitiken, utan har istället ingått ett särskilt partnerskap med Europeiska unionen. De stater som har ansökt om medlemskap i unionen eller som har utlovats medlemskap på längre sikt omfattas inte heller av grannskapspolitiken. Med undantag för Turkiet, som ingår i en egen tullunion med EU, omfattas dessa stater istället av stabiliserings- och associeringsavtal.
Den 16 februari 2011 kritiserade Cypern, Frankrike, Grekland, Malta, Slovenien och Spanien grannskapspolitiken för att vara alltför inriktad på de östligt belägna grannländerna. De krävde därför att resurserna skulle fördelas mer jämnt mellan de södra och östra grannländerna, inte minst till följd av protesterna i arabvärlden 2010–2011.[3]
Se även
- Medelhavsunionen
- Stabiliserings- och associeringsavtal
- Östligt partnerskap
Referenser
Noter
- ^ ”Den europeiska grannskapspolitiken”. Europeiska kommissionen. 10 februari 2010. http://ec.europa.eu/economy_finance/international/neighbourhood_policy/index_sv.htm. Läst 19 februari 2011.
- ^ ”Grannländer i öster och söder”. EU-upplysningen. 4 januari 2010. Arkiverad från originalet den 24 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110524172615/http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Bistand/Grannlander-i-oster-och-soder/. Läst 19 februari 2011.
- ^ ”France and Spain call to shift EU funds from east to south” (på engelska). EUobserver. 21 februari 2011. http://euobserver.com/9/31843. Läst 21 februari 2011.
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman:
- ENP.jpg: User:Siekierki
- BlankMap-World8.svg: AMK1211
- derivative work: Master Uegly (talk)
- derivative work: Aleksa Milićević
European Neighbourhood Policy / Europejska Polityka Sąsiedztwa / Europäische Nachbarschaftspolitik / Європейська політика сусідства / Европейская политика соседства / Եվրոպական Հարևանության Քաղաքականություն