Europeiska frihandelssammanslutningen
| Europeiska frihandelssammanslutningen | |
 | |
 | |
| Förkortning | Engelska: EFTA Franska: AELE |
|---|---|
| Bildad | 1960 |
| Typ | Mellanstatlig Frihandelsorganisation |
| Säte | Genève |
| Medlemmar |  Island Liechtenstein Norge Schweiz |
| Officiella språk | Engelska, Franska, Tyska, Isländska, Italienska, Norska, Rätoromanska och Samiska |
| Generalsekreterare | Henri Gétaz[1] |
Europeiska frihandelssammanslutningen (engelska: European Free Trade Association, EFTA, franska: Association européenne de libre-échange, AELE), ofta kallad Efta, är en europeisk frihandelsorganisation grundad 1960. Medlemsstaterna har fri rörlighet sinsemellan för varor, tjänster, personer och kapital (”de fyra friheterna”) i enlighet med Vaduzkonventionen.[2]
Historik
Europeiska frihandelssammanslutningen bildades 1960 av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike, efter att de sju länderna året innan skrivit under Efta-konventionen i Stockholm.[3] Syftet med Efta-samarbetet var att skapa fri handel för industriprodukter mellan länderna. Efta kallades under 60-talet ofta för ”de yttre sju”, de västeuropeiska länder som inte tillhörde ”de inre sex”, det sistnämnda då syftande på medlemsländerna av EEG, sedermera känt som EG och slutligen EU.
Avtalet som låg till grund för skapandet av organisationen kallades Stockholmsavtalet och undertecknades den 4 januari 1960. Avtalet kom till med anledning av att Italien, Frankrike, Västtyskland och Beneluxländerna skapande ett frihandelsavtal inom Europeiska ekonomiska gemenskapen. Ett reviderad avtal, Vaduzkonventionen, undertecknades 21 juni 2001 och trädde i kraft 1 juni 2002.[2]
När Sveriges utrikesminister Östen Undén och övriga sex representanter signerade ratifikationsprotokollet på Utrikesdepartementet den 3 maj 1960, skedde det med bläck och penna från det skrivställ som Frankrikes drottning Marie-Antoinette en gång skänkte Sveriges kung Gustav III.[4]
Mellan 1972 och 1973 slöts ett frihandelsavtal mellan Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Av rädsla för, eller snarare beroende på, Sovjetunionens utveckling, dröjde det nästan 30 år innan Finland 1986 blev fullvärdig medlem. Storbritannien och Danmark lämnade organisationen för EG 1973, Portugal gjorde detsamma 1986. Sverige, Österrike och Finland gjorde under 1994 klart att de också skulle ta farväl av Efta och istället ge sig in i EU.
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) undertecknades av regeringarna i de dåvarande EG-länderna samt i Efta-länderna Sverige, Österrike, Finland, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz den 2 maj 1992. Schweiz avvisade medlemskap i en folkomröstning 6 december 1992. EES-avtalet är ett långtgående associeringsavtal som tillåter Efta-länderna att delta i den inre marknaden och de fyra friheterna utan att vara medlemmar i EU. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. EES-länderna måste anta i princip all EU-lagstiftning relaterad till den inre marknaden, med undantag av lagar om jordbruk och fiske.
Efta anses ha mindre betydelse numera, eftersom alla nuvarande medlemsländer har långtgående frihandelsavtal med EU, antingen EES eller Schweiz EES-liknande avtal, och eftersom de kvarvarande länderna är mindre och ligger relativt långt från varandra.
Europeiska frihandelssammanslutningens säte finns i Genève i Schweiz.[5]
Avtal med Storbritannien
Den 8 Juli 2021 signerade Storbritannien ett handelsavtal med Norge, Island och Lichtenstein, Schweiz hade sedan tidigare ett frihandelsavtal med Storbritannien.[6]
Medlemsstater
Nuvarande medlemsstater i Europeiska frihandelssammanslutningen är Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Av dessa är endast Norge och Schweiz ursprungliga medlemmar. Norge ansökte om att få lämna Efta för EG/EU 1972 och 1994, men vid de folkomröstningar som hölls blev det nej. Därefter har Island (år 2009) ansökt om EU-medlemskap. År 2013 drog den isländska regeringen tillbaka ansökan om ett medlemskap i EU. Övriga som någon gång varit med i Efta har från 1970-talet och framåt gått med i vad som nu är Europeiska unionen.
Brexit har åter aktualiserat Eftas roll, eftersom brittiska parlamentariker och debattörer under 2016-2019 argumenterat för att Storbritannien ska återinträda i organisationen efter att landet lämnat EU.
Även Färöarna har uttryckt vilja att gå med i Efta, något som hittills hindrats av att endast självständiga stater kan bli medlemmar i organisationen.
Nuvarande medlemsstater[3]
Tidigare medlemmar
Danmark (1960–1973)
Finland (1986–1995, associerad 1961–1986)
Portugal (1960–1985)
Storbritannien (1960–1973)
Sverige (1960–1995)
Österrike (1960–1995)
Se även
Referenser
- ^ ”Secretaries-General | European Free Trade Association”. www.efta.int. https://www.efta.int/About-EFTA/Secretaries-General-523. Läst 15 december 2022.
- ^ [a b] ”Short Overview of the EFTA Convention | European Free Trade Association”. www.efta.int. https://www.efta.int/legal-texts/efta-convention/detailed-overview-of-the-efta-convention#persons. Läst 13 augusti 2020.
- ^ [a b] Nymann-Lindegren, Lotta (3 juni 2016). ”Aktuellt - Finland utomlands”. Finlands ständiga representation vid EU. Finland utomlands. https://finlandabroad.fi/web/eu/aktuellt/-/asset_publisher/cGFGQPXL1aKg/content/existerar-efta-fortfarande-/384951. Läst 15 december 2022.
- ^ Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.136
- ^ ”Contact the EFTA Secretariat | European Free Trade Association”. www.efta.int. https://www.efta.int/functional/contact. Läst 15 december 2022.
- ^ ”United Kingdom | European Free Trade Association” (på engelska). www.efta.int. https://www.efta.int/free-trade/Other-trade-agreements/United-Kingdom. Läst 29 februari 2024.
Externa länkar
| |||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
Flag of Liechtenstein
.svg)
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
.svg)
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.”De yttre sjus” representanter samlade i Saltsjöbanden, från vänster Verner Skak-Nielsen, Danmark, Hubert de Besche, Sverige, Jose Calvert de Magalhaes, Portugal, Sir John Coulson, England, Søren Christian Sommerfelt, Norge, Hans Schaffner, Schweiz och Erich Bielka, Österrike.
En tjugoprocentig tullsänkning från den 1 juli nästa år, som ett första led i strävandena att skapa en fast handelsgemenskap, är utgångspunkten för de expertförhandlingar på hög ämbetsmannanivå, som på måndagen inleddes i Saltsjöbaden mellan de så kallade ”yttre sju”, det vill säga Sverige, England, Norge, Danmark, Schweiz, Österrike och Portugal. Huvudalternativet är att tullsänkningen i rask takt ska följas av nya, för att skapa en fast yttre organisation, som inte skall framträda som en kamporganisation mot sexstatsunionens medlemmar utan som ett komplement som skall underlätta nya förhandlingar och ett slutgiltigt europeiskt frihandelsområde.
Författare/Upphovsman:
- Europe_countries.svg: Júlio Reis
- derivative work: Kolja21 (talk)
European Free Trade Association (EFTA)