Europeisk arresteringsorder
En europeisk arresteringsorder (engelska: European Arrest Warrant, EAW) är en arresteringsorder som gäller i samtliga av Europeiska unionens medlemsstater. När väl en medlemsstat har utfärdat en europeisk arresteringsorder är den mottagande medlemsstaten förpliktad att gripa och utlämna den misstänkte eller dömde personen till den utfärdande medlemsstaten, så att personen kan ställas inför rätta eller fullgöra sitt straff.
Utlämningen måste äga rum inom 90 dagar efter att arresteringsordern utfärdats, eller inom tio dagar om personen samtycker.
En europeisk arresteringsorder får endast utfärdas för att fullfölja ett brottmålsåtal (och inte bara en utredning) eller ett frihetsberövande straff. Ordern kan också enbart utfärdas för brott som ger tolv månader fängelsestraff eller mer. Om personen redan har påbörjat sitt straff krävs det att minst fyra månader av straffet kvarstår för att en europeisk arresteringsorder ska få utfärdas.
Syftet med den europeiska arresteringsordern var att öka och förenkla utlämningen mellan unionens medlemsstater genom att ersätta de politiska och administrativa beslutsförfarandena som hade präglat de tidigare systemen i Europa med strikt juridiska förfaranden. Arresteringsordern tillkom efter ett rambeslut av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 13 juni 2002.[1] Rambeslutet var första gången som principen om ömsesidigt erkännande tillämpades på straffrättsliga frågor.[2]
Mellan 2005 och 2016 verkställdes 46 000 överlämningar genom europeiska arresteringsorder.[3]
Utfärdande myndighet
Enligt rättspraxis fastställd av EU-domstolen kan en europeisk arresteringsorder endast utfärdas av en verkställande rättslig myndighet som inte kan påtvingas anvisningar i enskilda ärenden av den verkställande makten i en medlemsstat, till exempel regeringen.[4] Detta är ett striktare kriterium än det som gäller för utfärdandet av en europeisk utredningsorder.[5]
Se även
Referenser
- ^ ”Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF)”. EGT L 190, 18.7.2002, s. 38-39. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:3b151647-772d-48b0-ad8c-0e4c78804c2e.0011.02/DOC_1&format=PDF.
- ^ [1]
- ^ Europaparlamentet: Den europeiska arresteringsordern och förfarandena för överlämnande mellan medlemsstaterna
- ^ Åklagarna i Nederländerna utgör inte en ”verkställande rättslig myndighet” i samband med verkställigheten av en europeisk arresteringsorder, eftersom de kan påtvingas anvisningar i enskilda ärenden av den nederländska justitieministern
- ^ Till skillnad från en europeisk arresteringsorder kan en europeisk utredningsorder utfärdas av åklagarmyndigheten i en medlemsstat när det finns en risk för att nämnda åklagarmyndighet blir föremål för anvisningar i ett enskilt ärende från den verkställande makten
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.