Europaparlamentsvalet i Västtyskland 1984

Europeiska flaggan Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet 1984
Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet
Område
Antal mandat
Valdagar
Västtyskland Västtyskland
81
17 juni 1984
Valmanskår
Valdeltagande
44 465 989
56,76 %
Valsystem
Valmetod
Spärr
proportionellt valsystem
Hare-Niemeyers metod
5 %
Andra val
Föregående val
Nästkommande val

Europaparlamentsvalet 1979
Europaparlamentsvalet 1989

Europaparlamentsvalet i Västtyskland 1984 ägde rum söndagen den 17 juni 1984. Drygt 44 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 81 mandat som Västtyskland hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor, Hare-Niemeyers metod och en spärr på 5 procent för småpartier. Västtyskland var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet. Däremot var det möjligt för politiska partier att endast ställa upp i en eller några av delstaterna. Till exempel ställde CSU endast upp i delstaten Bayern, där systerpartiet CDU samtidigt avstod från att ställa upp.[1]

I valet blev de två största tyska partierna, kristdemokratiska CDU och Socialdemokraterna, nästan lika stora. CDU erhöll dock 0,05 procentenheter fler röster, vilket gav partiet ett mandat mer än Socialdemokraterna. Båda partierna backade från valresultatet 1979. Även CSU backade något, vilket innebar ett mandat mindre för partiet.[1] Valets vinnare var Die Grünen, som för första gången vann ett mandat i ett Europaparlamentsval. Partiet erhöll över åtta procent av rösterna, vilket gav totalt sju mandat. Samtidigt föll liberala FDP under femprocentsspärren och miste därmed sina fyra mandat. Inte heller något annat parti lyckades ta sig över femprocentsspärren.[1]

Valdeltagandet föll kraftigt i förhållande till valet 1979. Nedgången uppgick till nästan nio procentenheter. Endast 56,76 procent av de röstberättigade valde att delta i valet, jämfört med 65,73 procent i valet 1979. Valdeltagandet i det tyska valet låg därmed under genomsnittet för hela gemenskaperna.[2]

Valresultat

AndelAntalMandat
CDU37,46 %
  
9 308 41134
–1,62 %
  
–1 574 674±0
Socialdemokraterna37,41 %
  
9 296 41733
–3,42 %
  
–2 073 628–2
CSU8,49 %
  
2 109 1307
–1,63 %
  
–707 990–1
Die Grünen8,15 %
  
2 025 9727
+4,94 %
  
+1 132 289+7
FDP4,80 %
  
1 192 6240
–1,17 %
  
–469 997–4
Övriga partier och kandidater3,70 %
  
918 8170
+2,91 %
  
+698 262±0
Ogiltiga och blanka röster1,53 %
  
387 3830
+0,63 %
  
+135 620±0
Valdeltagande56,76 %
  
25 238 75481
–8,97 %
  
–2 860 118±0
Antal röstberättigade 44 465 989

 33  SOC      41  EPP      00  ED       00  COM      00  LD       00  EDA      07  RBW      00  ER       00  NI

Se även

Referenser

Noter

Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
EP-logo-CMYK SV.svg
European Parliament logo