Europaparlamentsvalet i Storbritannien 2009
 Val till Europaparlamentet | |
| Val till Europaparlamentet 2009 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |  Storbritannien72 4 juni 2009 |
| Valmanskår Valdeltagande | 45 312 626 34,70 % |
| Valsystem Valmetod Spärr | proportionellt valsystem d’Hondts metod (ej NI)[1] ingen |
| Andra val Föregående val Nästkommande val | Europaparlamentsvalet 2004 Europaparlamentsvalet 2014 |
Europaparlamentsvalet i Storbritannien 2009 ägde rum torsdagen den 4 juni 2009. Drygt 45 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 72 mandat som Storbritannien hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor och d’Hondts metod, utan någon spärr för småpartier. Nordirland tillämpade dock istället ett system med enkel överförbar röst. England var uppdelat i nio valkretsar, medan Skottland, Wales och Nordirland utgjorde varsin valkrets. Olika partier ställde upp i olika valkretsar.
Valets främsta förlorare var Labour Party, som tappade över sex procentenheter av sitt väljarstöd och därmed också sex av sina 19 mandat. Till skillnad från övriga medlemsstater, dominerades Storbritanniens val av många antifederalistiska eller euroskeptiska partier. Konservativa partiet erhöll nästan 27 procent av rösterna och förblev därmed största parti, även om det tappade två mandat. Efter valet var partiet med och bildade Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR), vilket innebar att Storbritannien blev den enda medlemsstaten efter valet 2009 utan representation i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). United Kingdom Independence Party ökade något, vilket gav partiet ytterligare ett mandat. Valet innebar också en framgång för British National Party, som för första gången erhöll mandat i Europaparlamentet. Trots att partiet endast ökade marginellt, innebar det två nya mandat.[2]
Green Party of England and Wales ökade med ett par procentenheter, men det var inte tillräckligt för att ge utslag i mandatfördelningen. I övrigt var förändringarna små. Liberaldemokraterna backade med drygt en procentenhet och tappade därmed också ett mandat.[2]
Valdeltagandet uppgick till 34,70 procent, en minskning med nära tre procentenheter jämfört med valet 2004. Storbritannien hade därmed lägst valdeltagande i valet 2009 av de medlemsstater som blev medlemmar i unionen innan 2004.[3] Nordirland hade med sina 42,81 procent ett betydligt högre valdeltagande än övriga landet.[4]
Valresultat
| Andel | Antal | Mandat | ||
| Konservativa partiet | 26,88 % | 4 198 394 | 25 | |
| +1,03 % | –198 693 | –2 | ||
| United Kingdom Independence Party | 15,99 % | 2 498 226 | 13 | |
| +0,35 % | –162 542 | +1 | ||
| Labour Party | 15,25 % | 2 381 760 | 13 | |
| –6,61 % | –1 336 923 | –6 | ||
| Liberaldemokraterna | 13,32 % | 2 080 613 | 11 | |
| –1,10 % | –371 714 | –1 | ||
| Green Party of England and Wales | 8,35 % | 1 303 745 | 2 | |
| +2,30 % | +275 462 | ±0 | ||
| British National Party | 6,04 % | 943 598 | 2 | |
| +1,29 % | +135 397 | +2 | ||
| Scottish National Party | 2,05 % | 321 007 | 2 | |
| +0,69 % | +89 502 | ±0 | ||
| Plaid Cymru | 0,81 % | 126 702 | 1 | |
| –0,13 % | –33 186 | ±0 | ||
| Sinn Féin | 0,81 % | 126 184 | 1 | |
| –0,04 % | –18 357 | ±0 | ||
| Democratic Unionist Party | 0,57 % | 88 346 | 1 | |
| –0,46 % | –87 415 | ±0 | ||
| Ulster Unionist Party | 0,53 % | 82 892 | 1 | |
| –0,01 % | –8 272 | ±0 | ||
| Övriga partier och kandidater | 9,41 % | 1 470 037 | 0 | |
| +2,71 % | +330 365 | ±0 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 0,65 % | 102 471 | 0 | |
| +0,53 % | +81 404 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 34,70 % | 15 723 975 | 72 | |
| –2,88 % | –1 304 972 | –6 | ||
| Antal röstberättigade 45 312 626
| ||||
Se även
Referenser
Noter
- ^ Nordirland tillämpade ett valsystem med enkel överförbar röst.
- ^ [a b] ”Officiellt valresultat” (på engelska). Storbritanniens valmyndighet. http://www.electoralcommission.org.uk/elections/results/european/european-parliamentary-election-2009. Läst 26 april 2011.
- ^ ”Valdeltagandet i EU-valen 1979–2009”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/turnout_sv.html. Läst 22 april 2011.
- ^ ”Turnout Northern Ireland” (på engelska). Nordirlands valmyndighet. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721203915/http://www.eoni.org.uk/turnout_-_website-4.pdf. Läst 27 april 2011.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.European Parliament logo
.svg)