Europaparlamentsvalet i Italien 2009
 Val till Europaparlamentet | |
| Val till Europaparlamentet 2009 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |  Italien72 6 juni 2009–7 juni 2009 |
| Valmanskår Valdeltagande | 50 276 247 65,14 % |
| Valsystem Valmetod Spärr | proportionellt valsystem Hares metod 4 % |
| Andra val Föregående val Nästkommande val | Europaparlamentsvalet 2004 Europaparlamentsvalet 2014 |
Europaparlamentsvalet i Italien 2009 ägde rum lördagen den 6 juni 2009 och söndagen den 7 juni 2009. Drygt 50 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 72 mandat som Italien hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor, Hares metod och en spärr på 4 % för småpartier. Italien var uppdelat i fem valkretsar.
Innan valet skedde flera stora förändringar i det italienska partisystemet. För det första infördes en fyraprocentsspärr av Italiens parlament med syfte att minska antalet partier i de folkvalda församlingarna. Samtidigt konsoliderades två stora politiska partier; Frihetens folk bestående av de två tidigare partierna Forza Italia och Nationella alliansen, respektive Demokratiska partiet, bestående av en blandning av partier som motsatte sig Silvio Berlusconi och hans allierade. För att locka röster och höja valdeltagandet, ställde premiärminister Silvio Berlusconi själv upp som förstanamn för Frihetens folk. Även om han inte upptog sitt mandat, så var han den ende regeringschefen i unionen som själv ställde upp som kandidat.[1]
Den nyinförda spärren mot småpartier hade stor effekt på valutgången. Från att vara den medlemsstat med flest partier representerade i Europaparlamentet, gick Italien till att endast ha sex partier med representation.[2] Valet var en framgång för Silvio Berlusconi. Frihetens folk ökade något jämfört med Forza Italia och Nationella alliansen i valet 2004. På grund av Italiens förhållandevis höga valdeltagande, var Frihetens folk det parti i hela unionen som fick flest röster i Europaparlamentsvalet 2009. Den största framgången stod dock Berlusconis allierade för; Lega Nord mer än fördubblade sin väljarandel och sitt antal mandat. Även det liberala partiet Italia dei Valori lyckades väl i valet.[2] Mindre bra gick det för Demokratiska partiet, som backade med nära fem procentenheter jämfört med vad dess föregångare erhöll 2004.[2] Efter valet var Demokratiska partiet drivande i bildandet av Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet.
Valdeltagandet uppgick till 65,14 procent, en kraftig minskning jämfört med valet 2004.[3] Även om valdeltagandet var högt i jämförelse med andra medlemsstater, var det mycket lågt för att vara ett italienskt val.
Valresultat
| Andel | Antal | Mandat | ||
| Frihetens folk | 35,26 % | 10 797 296 | 29 | |
| +0,32 % | –565 354 | +2 | ||
| Demokratiska partiet | 26,12 % | 7 999 476 | 21 | |
| –4,96 % | –2 106 360 | –1 | ||
| Lega Nord | 10,21 % | 3 126 181 | 9 | |
| +5,25 % | +1 512 675 | +5 | ||
| Italia dei Valori | 8,00 % | 2 450 643 | 7 | |
| +5,86 % | +1 755 464 | +5 | ||
| Mittenunionen | 6,51 % | 1 995 021 | 5 | |
| +0,62 % | +80 295 | ±0 | ||
| Lista Anticapitalista | 3,39 % | 1 037 862 | 0 | |
| –5,09 % | –1 719 527 | –7 | ||
| Sinistra Ecologia Libertà | 3,13 % | 957 822 | 0 | |
| –1,38 % | –509 997 | –6 | ||
| Radicali Italiani | 2,43 % | 743 284 | 0 | |
| +0,16 % | +11 748 | –2 | ||
| L'Autonomia | 2,22 % | 681 290 | 0 | |
| +1,07 % | +306 947 | –1 | ||
| Movimento Sociale Fiamma Tricolore | 0,80 % | 246 403 | 0 | |
| +0,07 % | +9 345 | –1 | ||
| Südtiroler Volkspartei | 0,47 % | 143 509 | 1 | |
| +0,02 % | –2 848 | ±0 | ||
| Övriga partier och kandidater | 1,45 % | 445 053 | 0 | |
| –1,96 % | –664 794 | –2 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 6,49 % | 2 124 835 | 0 | |
| –3,29 % | –1 076 574 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 65,14 % | 32 748 675 | 72 | |
| –6,58 % | –2 968 980 | –6 | ||
| Antal röstberättigade 50 276 247
| ||||
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Allt mäktigare Berlusconi vänder blicken mot Europa”. Dagens Nyheter. 10 april 2009. http://dn.se/nyheter/varlden/allt-maktigare-berlusconi-vander-blicken-mot-europa. Läst 25 april 2011.
- ^ [a b c] ”Officiellt valresultat” (på italienska). Italiens inrikesdepartement. http://elezionistorico.interno.it/index.php?tpel=E&dtel=07/06/2009&tpa=Y&tpe=A&lev0=0&levsut0=0&es0=S&ms=S. Läst 22 april 2011.
- ^ ”Valdeltagandet i EU-valen 1979–2009”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/turnout_sv.html. Läst 22 april 2011.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Europaparlamentsvalet i Italien 2009.
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
European Parliament logo