Europaparlamentsvalet i Finland 2009
 Val till Europaparlamentet | |
| Val till Europaparlamentet 2009 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |  Finland13 7 juni 2009 |
| Valmanskår Valdeltagande | 4 332 457 38,60 % |
| Valsystem Valmetod Spärr | proportionellt valsystem d’Hondts metod ingen |
| Andra val Föregående val Nästkommande val | Europaparlamentsvalet 2004 Europaparlamentsvalet 2014 |
Europaparlamentsvalet i Finland 2009 ägde rum söndagen den 7 juni 2009. Drygt 4,3 miljoner personer var röstberättigade i valet om de tretton mandat som Finland hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor och d’Hondts metod, utan någon spärr för småpartier. Finland var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet. Innan valet funderade de åländska partierna att inleda ett samarbete med Svenska folkpartiet för att maximera sina chanser att vinna mandat. Partierna kan gå ihop med varandra(valförbund) för att maximera sina chanser att vinna mandat.
De tre stora partierna, Samlingspartiet, Centern i Finland och Socialdemokraterna, backade samtliga och förlorade varsitt mandat. Samlingspartiet lyckades dock begränsa sin tillbakagång till endast en halv procentenhet, medan de två andra partierna tappade flera procentenheter.[1] Även Vänsterförbundet tappade kraftigt i väljarstöd och förlorade sitt enda mandat, trots att partiet fick fler röster än Kristdemokraterna.
Partierna kan gå ihop med varandra(valförbund) för att maximera sina chanser att vinna mandat. Vilket är förklaringen varför Kristdemokraterna(valförbund med Sannfinländarna) som fick mindre röster än Vänsterförbundet, fick ett mandat medan Vänsterförbundet blev utan.[2]
Valets stora vinnare var det EU-kritiska partiet Sannfinländarna, som ökade med över nio procentenheter och kunde erhålla sitt första mandat i Europaparlamentet. Även Gröna förbundet ökade något och lyckades därmed ta ytterligare ett mandat jämfört med valet 2004. I övrigt var förändringarna små jämfört med valet 2004.[1]
Valdeltagandet hamnade på 38,60 procent, en minskning med en knapp procentenhet jämfört med valet 2004.[3] Deltagandet drogs ner av ett lågt valdeltagande hos de väljare som bodde utomlands.[1] Valdeltagandet var lågt, särskilt jämfört med de nationella riksdagsvalen.
Valresultat
| Andel | Antal | Mandat | ||
| Samlingspartiet | 23,21 % | 386 416 | 3 | |
| –0,50 % | –6 355 | –1 | ||
| Centern i Finland | 19,03 % | 316 798 | 3 | |
| –4,34 % | –70 419 | –1 | ||
| Socialdemokraterna | 17,54 % | 292 051 | 2 | |
| –3,62 % | –58 474 | –1 | ||
| Gröna förbundet | 12,40 % | 206 439 | 2 | |
| +1,97 % | +33 595 | +1 | ||
| Sannfinländarna | 9,79 % | 162 930 | 1 | |
| +9,25 % | +154 030 | +1 | ||
| Svenska folkpartiet | 6,09 % | 101 453 | 1 | |
| +0,39 % | +7 032 | ±0 | ||
| Vänsterförbundet | 5,93 % | 98 690 | 0 | |
| –3,20 % | –52 601 | –1 | ||
| Kristdemokraterna | 4,17 % | 69 458 | 1 | |
| –0,11 % | –1 387 | +1 | ||
| Övriga partier och kandidater | 1,84 % | 30 596 | 0 | |
| +0,16 % | +2 826 | ±0 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 0,45 % | 7 603 | 0 | |
| –0,17 % | –2 745 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 38,60 % | 1 672 434 | 13 | |
| –0,83 % | +5 502 | –1 | ||
| Antal röstberättigade 4 332 457
| ||||
Ledamöter av Europaparlamentet från Finland efter Europaparlamentsvalet 2009
| Namn | Parti | Politisk grupp | Anmärkning |
|---|---|---|---|
| Tarja Cronberg | Gröna förbundet | De gröna/EFA | Ersatte Heidi Hautala i juli 2011 |
| Sari Essayah | Kristdemokraterna | EPP | |
| Satu Hassi | Gröna förbundet | De gröna/EFA | |
| Liisa Jaakonsaari | Socialdemokraterna | S&D | |
| Anneli Jäätteenmäki | Centerpartiet | ALDE | |
| Eija-Riitta Korhola | Samlingspartiet | EPP | |
| Riikka Pakarinen | Centerpartiet | ALDE | |
| Sirpa Pietikäinen | Samlingspartiet | EPP | |
| Mitro Repo | Socialdemokraterna | S&D | |
| Petri Sarvamaa | Samlingspartiet | EPP | Ersatte Ville Itälä mars 2012 |
| Hannu Takkula | Centerpartiet | ALDE | |
| Sampo Terho | Sannfinländarna | EFD | Ersatte Timo Soini april 2011 |
| Nils Torvalds | Svenska Folkpartiet | ALDE | Ersatte Carl Haglund i juli 2012 |
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c] ”Officiellt valresultat” (på engelska). Finlands justitiedepartement. 10 juni 2009. Arkiverad från originalet den 12 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090612055602/http://192.49.229.35/EP2009/e/tulos/tulos_kokomaa.html. Läst 22 april 2011.
- ^ http://tilastokeskus.fi/til/euvaa/2009/euvaa_2009_2009-06-12_tie_001_sv.html läst 2013-10-19
- ^ ”Valdeltagandet i EU-valen 1979–2009”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/turnout_sv.html. Läst 22 april 2011.
| |||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.European Parliament logo
