Europaparlamentsvalet i Estland 2009
 Val till Europaparlamentet | |
| Val till Europaparlamentet 2009 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |  Estland6 7 juni 2009 |
| Valmanskår Valdeltagande | 909 628 43,88 % |
| Valsystem Valmetod Spärr | proportionellt valsystem d’Hondts metod ingen |
| Andra val Föregående val Nästkommande val | Europaparlamentsvalet 2004 Europaparlamentsvalet 2014 |
Europaparlamentsvalet i Estland 2009 ägde rum söndagen den 7 juni 2009. Drygt 0,9 miljoner personer var röstberättigade i valet om de sex mandat som Estland hade tilldelats innan valet. Estland var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet. För första gången i ett Europaparlamentsval, var det möjligt för väljarna att rösta via både internet och sms.[1][2][3][4] Nästan 60 000 väljare röstade via internet.[5] I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor och d’Hondts metod, utan någon spärr för småpartier. Det var inte möjligt för väljarna att personrösta, vilket ansågs bidra till ett ökat stöd för de oberoende kandidaternas listor.
Valets stora skräll stod den oberoende kandidaten Indrek Tarand för. Han lyckades erhålla över 25 procent av rösterna och var nära att även passera det största partiet Centerpartiet, som fick drygt 26 procent av rösterna. Både Centerpartiet och Estniska reformpartiet gick framåt, främst på bekostnad av Socialdemokratiska partiet och Förbundet Fäderneslandet och Res Publica, som båda backade.[6] Tillbakagången för Förbundet Fäderneslandet och Res Publica var inte tillräckligt stor för att ge utslag i mandatfördelningen, medan Socialdemokratiska partiet miste två av sina tre mandat från valet 2004. Istället vann Centerpartiet ett mandat mer.[6]
Valdeltagandet ökade signifikant till 43,88 procent av väljarna.[7] Det innebar en uppgång på ungefär sjutton procentenheter jämfört med valet 2004, vilket var den kraftigaste uppgången i valdeltagande i hela unionen. Det var dock fortfarande ungefär 20 procentenheter lägre än vid val till Estlands parlament. Valdeltagandet var högst i städerna; i Tallinn var valdeltagandet över 54 procent.[5]
Valresultat
| Andel | Antal | Mandat | ||
| Centerpartiet | 26,07 % | 103 506 | 2 | |
| +8,54 % | +62 803 | +1 | ||
| Indrek Tarand | 25,81 % | 102 460 | 1 | |
| +25,81 % | +102 460 | +1 | ||
| Estniska reformpartiet | 15,33 % | 60 877 | 1 | |
| +3,11 % | +32 505 | ±0 | ||
| Förbundet Fäderneslandet och Res Publica | 12,22 % | 48 492 | 1 | |
| –4,93 % | +8 661 | ±0 | ||
| Socialdemokratiska partiet | 8,69 % | 34 508 | 1 | |
| –28,10 % | –50 921 | –2 | ||
| Övriga partier och kandidater | 11,87 % | 47 139 | 0 | |
| –4,45 % | +9 244 | ±0 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 0,55 % | 2 199 | 0 | |
| –0,41 % | –56 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 43,88 % | 399 181 | 6 | |
| +17,05 % | +164 696 | ±0 | ||
| Antal röstberättigade 909 628
| ||||
Se även
- Ledamöter i Europaparlamentet från Estland 2009–2014
- Europaparlamentsvalet 2009
Referenser
Noter
- ^ ”European Parliament Election Act” (på engelska). Estlands valmyndighet. http://www.vvk.ee/ep09/public/documents/EPestonia_eng.pdf. Läst 22 april 2011.
- ^ ”M vill locka fler att EU-rösta med sms”. Svenska Dagbladet. 21 april 2009. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/politik/valet2010/m-vill-locka-fler-att-eu-rosta-med-sms_2775979.svd. Läst 22 april 2011.
- ^ ”Estonian man casts first online vote in EU history” (på engelska). EUobserver. 28 maj 2009. http://euobserver.com/9/28204. Läst 22 april 2011.
- ^ ”EU neighbours cast hopeful eye on Estonia's E-voting” (på engelska). EUobserver. 13 december 2006. http://euobserver.com/opinion/23054. Läst 22 juli 2013.
- ^ [a b] ”Voting results” (på engelska). Estlands valmyndighet. 26 juni 2009. http://www.vvk.ee/ep09/index.php?id=11209. Läst 22 april 2011.
- ^ [a b] ”Officiellt valresultat” (på engelska). Estlands valmyndighet. 26 juni 2009. http://www.vvk.ee/ep09/index.php?id=11208. Läst 22 april 2011.
- ^ ”Valdeltagandet i EU-valen 1979–2009”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/turnout_sv.html. Läst 22 april 2011.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.European Parliament logo
