Europaparlamentsvalet i Belgien 2009
 Val till Europaparlamentet | |
| Val till Europaparlamentet 2009 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |  Belgien22 7 juni 2009 |
| Valmanskår Valdeltagande | 7 760 436 90,39 % |
| Valsystem Valmetod Spärr | proportionellt valsystem d’Hondts metod ingen |
| Andra val Föregående val Nästkommande val | Europaparlamentsvalet 2004 Europaparlamentsvalet 2014 |
Europaparlamentsvalet i Belgien 2009 ägde rum söndagen den 7 juni 2009. Runt 7,8 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 22 mandat som Belgien hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor och d’Hondts metod, utan någon spärr för småpartier. Belgien var uppdelat i tre valkretsar, svarande mot dess tre gemenskaper; franskspråkiga, tyskspråkiga respektive flamländska gemenskapen. Olika partier ställde upp i de olika valkretsarna; få partier ställde upp i mer än en av valkretsarna. Den flamländska valkretsen hade tilldelats tretton mandat, den franskspråkiga åtta och den tyskspråkiga ett mandat innan valet. I likhet med Belgiens tidigare Europaparlamentsval, gav detta upphov till en stor överrepresentation för Kristsociala partiet från den tyskspråkiga valkretsen.
Valet innebar ett bakslag för nästintill alla etablerade partier. Kristdemokratisk och Flamländsk behöll positionen som största partiet och klarade av att behålla samtliga av sina mandat, trots att Ny-Flamländska Alliansen hade brutit sig loss från det valsamarbete som rådde mellan de båda partierna i valet 2004 och tidigare.[1] Det högerextrema partiet Vlaams Belang ramlade ned från andra till fjärde plats och förlorade ett av sina mandat. Även Öppna VLD, Socialistiska partiet, Mouvement Réformateur och Socialistische Partij Anders backade i väljarandel.[1]
Däremot mer än fördubblade Ecolo sitt stöd och kunde erhålla två mandat, ett mer än i valet 2004. Ny-Flamländska Alliansen, som till skillnad från valet 2004 ställde upp som en egen partilista, erhöll drygt sex procentenheter, vilket gav partiet ett mandat. Det euroskeptiska partiet Lijst Dedecker lyckades få runt 4,5 procent av rösterna och därmed ett mandat. Trots att Kristsociala partiet endast erhöll 0,19 procent av det totala antalet röster, kunde partiet säkra det mandat som tilldelats den tyskspråkiga gemenskapen, där partiet erhöll över 32 procent av rösterna.[1]
I likhet med övriga Europaparlamentsval, var valdeltagandet jämte Luxemburgs det högsta i hela unionen. Det minskade dock marginellt jämfört med valet 2004, och nådde således den lägsta nivån i ett belgiskt Europaparlamentsval.[2] Det höga valdeltagandet på 90,39 procent kunde delvis förklaras med att obligatoriskt valdeltagande tillämpades.
Valresultat
| Andel | Antal | Mandat | ||
| Kristdemokratisk och Flamländsk | 14,43 % | 948 123 | 3 | |
| –3,00 % | –182 996 | ±0 | ||
| Öppna VLD | 12,75 % | 837 884 | 3 | |
| –0,81 % | –42 395 | ±0 | ||
| Socialistiska partiet | 10,88 % | 714 947 | 3 | |
| –2,66 % | –163 630 | –1 | ||
| Vlaams Belang | 9,85 % | 647 170 | 2 | |
| –4,49 % | –283 561 | –1 | ||
| Mouvement Réformateur | 9,74 % | 640 092 | 2 | |
| –0,61 % | –31 330 | –1 | ||
| Ecolo | 8,55 % | 562 081 | 2 | |
| +4,86 % | +322 394 | +1 | ||
| Socialistische Partij Anders | 8,21 % | 539 393 | 2 | |
| –2,83 % | –176 924 | –1 | ||
| Ny-Flamländska Alliansen | 6,13 % | 402 545 | 1 | |
| +6,13 % | +402 545 | +1 | ||
| Centre démocrate humaniste | 4,99 % | 327 824 | 1 | |
| –0,69 % | –40 929 | ±0 | ||
| Grön | 4,90 % | 322 149 | 1 | |
| –0,04 % | +1 275 | ±0 | ||
| Lijst Dedecker | 4,51 % | 296 699 | 1 | |
| +4,51 % | +296 699 | ±0 | ||
| Kristsociala partiet | 0,19 % | 12 475 | 1 | |
| –0,05 % | –3 247 | ±0 | ||
| Övriga partier och kandidater | 4,88 % | 320 420 | 0 | |
| –0,31 % | –16 090 | ±0 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 6,31 % | 442 613 | 0 | |
| +0,94 % | +74 618 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 90,39 % | 7 014 415 | 22 | |
| –0,42 % | +156 429 | –2 | ||
| Antal röstberättigade 7 760 436
| ||||
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c] ”Officiellt valresultat” (på engelska). Belgiens inrikesdepartement. http://polling2009.belgium.be/en/eur/results/results_tab_EUR00000.html. Läst 22 april 2011.
- ^ ”Valdeltagandet i EU-valen 1979–2009”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/turnout_sv.html. Läst 22 april 2011.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.European Parliament logo
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
