Europaparlamentets talman

Europaparlamentets talman
Nuvarande
   Roberta Metsola (EPP)
sedan 18 januari 2022
SäteStrasbourg, Frankrike
Nomineras avEn partigrupp eller minst 40 ledamöter av parlamentet
Utses avEuropaparlamentet
MandatperiodTvå och ett halvt år, som kan förnyas
Förste innehavare
Inrättat23 juli 1952

Europaparlamentets talman är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder arbetet i Europaparlamentet, dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.[1] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.

Talmansposten är främst ett ceremoniellt och administrativt uppdrag, med begränsad politisk och formell makt.[2] Alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet undertecknas av talmannen (tillsammans med rådsordföranden),[3] som även förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.[4]

Europaparlamentet väljer sin talman för en period av två och ett halvt år.[5] Denna period kan förnyas. Normalt utses talmannen från någon av de två största partigrupperna i Europaparlamentet, som under stora delar av parlamentets historia har ingått i en stor koalition med syftet att just dela på talmansposten.[2] I ett par fall har talmannen istället kommit från den tredje största gruppen.

Sedan parlamentet bildades 1952 har totalt 33 personer suttit på posten, varav 18 har tjänstgjort sedan det första direkta valet 1979. Tre talmän har varit kvinnor och två talmän har kommit från de medlemsstater som anslöt sig till unionen under början av 2000-talet. Simone Veil blev 1979 den första talmannen att utses efter det första direkta valet till parlamentet och också den första kvinnan på posten. Martin Schulz är den enda personen som hittills har blivit omvald på posten som talman.

Den nuvarande talmannen är Roberta Metsola (EPP) sedan den 18 januari 2022.

Historia

(c) Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons - cc-by-sa-3.0
Simone Veil som talman 1979.

Ett antal framstående personer har varit talmän i Europaparlamentet och dess föregångare. Den första talmannen var Paul-Henri Spaak, som spelade en central roll i bildandet av det europeiska samarbetet. Även Alcide De Gasperi och Robert Schuman hade stor betydelse för det europeiska samarbetets utveckling och blev sedermera talmän. Simone Veil blev 1979 den första talmannen att väljas efter det första direkta valet 1979. Hon var också den första kvinnan att väljas till posten. Jerzy Buzek blev 2009 den första talmannen från de central- och östeuropeiska medlemsstater som hade anslutit sig till unionen under 2000-talet.[6]

Under större delen av parlamentets historia har det dominerats av en stor koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater. Dessa två partigrupper har strävat efter att nå överenskommelser inom viktiga frågor, inte minst kring tillsättandet av talmannen. Detta har lett till att talmannen, med några få undantag, under ena halvan av mandatperioden har kommit från den kristdemokratiska gruppen och under andra halvan från den socialdemokratiska gruppen. Denna typ av uppgörelse har kritiserats flera gånger av de mindre grupperna i parlamentet. Inför valet 2009 gick Graham Watson från den liberala gruppen ut för första gången innan ett Europaparlamentsval och bedrev en öppen valkampanj för att bli talman med syfte att få slut på de slutna uppgörelserna mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna.[7] Han drog dock tillbaka sin kandidat i juli 2009 till förmån för Jerzy Buzek (EPP). Jerzy Buzek valdes till talman för första halvan av mandatperioden, och ersattes under andra halvan av Martin Schulz (PES). Samarbetet mellan kristdemokrater och socialdemokrater fortsatte således.

Efter valet 2014 slöt EPP- och S&D-grupperna på nytt en överenskommelse om talmansposten. Överenskommelsen innebar att Schulz kunde fortsätta som talman ännu en halv mandatperiod, medan den andra halvan av mandatperioden skulle innehas av en ledamot från EPP-gruppen. I januari 2017 när den nya talmannen skulle väljas drog sig dock S&D-gruppen ur överenskommelsen. EPP-gruppen lyckades trots detta få sin kandidat Antonio Tajani vald till talman den 17 januari 2017 efter att ha erhållit stöd från Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen). Efter valet 2019 valdes David Sassoli (PES) till ny talman, även denna gång i en uppgörelse med kristdemokraterna. Sassoli avled den 11 januari 2022, vilket innebar att första vice talman Roberta Metsola blev tillförordnad talman.[8] Hon valdes till talman den 18 januari 2022.[9]

Utnämningsförfarande

Antal talmän per medlemsstat
 Ingen
 Sex
 En
 Åtta
 Två
 Tre

Talmannen väljs av kammaren, i likhet med de vice talmännen och kvestorerna, för en period av två och ett halvt år i taget, vilket motsvarar en halv mandatperiod.[5] Denna period kan förnyas. Talmannen måste själv vara ledamot av Europaparlamentet.

Nomineringar till talmansposten kan endast göras av partigrupper eller minst 40 ledamöter. En nominering måste först godkännas av den nominerade. Om det endast finns en kandidat till talmansposten kan han eller hon väljas genom acklamation. I övriga fall avgörs valet genom en sluten omröstning.[10] I de tre första valomgångarna krävs en absolut majoritet för att bli vald. Om ingen ledamot har blivit vald efter tre valomgångar följer en fjärde valomgång mellan de två kandidater som erhöll flest röster i den tredje omröstningen. Om båda kandidaterna erhåller lika många röster i den fjärde valomgången väljs den som är äldst. Den nyvalda talmannen övertar omedelbart ordförandeskapet i parlamentet och har möjlighet att hålla ett öppningsanförande.[11]

Ordförandeskapet under valet av talman

Det är i första hand den avgående talmannen som leder det sammanträde då en ny talman väljs. Om den avgående talmannen inte längre är ledamot av Europaparlamentet, till exempel om han eller hon inte har blivit återvald i det senaste valet till Europaparlamentet, tas rollen över av någon av de fjorton avgående vice talmännen enligt deras rangordning. Om inte heller någon av dessa kan fullgöra uppdraget övergår ordförandeskapet till den ledamot som har suttit längst i Europaparlamentet. När en ledamot tillfälligt utövar ordförandeskapet i parlamentet får endast val av talman och granskning av bevis om val av ledamöter behandlas.[12]

De nuvarande bestämmelserna om vem som ska utöva talmannens uppgifter vid val av ny talman infördes efter valet 2009. Innan dess användes ett system baserat på en ålderspresident, det vill säga den äldsta ledamoten av Europaparlamentet fick i uppdrag att hålla i ordförandeskapet under valet av ny talman. Anledningen till att det gamla systemet med ålderspresident avskaffades var att den breda majoriteten i parlamentet inte ville riskera att Jean-Marie Le Pen från det franska högerextrema partiet Front National skulle bli ålderspresident efter valet 2009.[13] Efter valet visade det sig emellertid att italienaren Ciriaco de Mita istället blev den äldsta ledamoten.

Funktioner och befogenheter

Antonio Tajani (EPP) var parlamentets talman 2017–2019.

Talmannen leder arbetet i Europaparlamentet och dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.[1] Detta innefattar bland annat presidiet och talmanskonferensen. Kammarens sammanträden öppnas, avbryts och avslutas av talmannen. Talmannen avgör också om ändringsförslag ska vara tillåtliga, upprätthåller ordningen i kammaren och ger talare ordet. Talmannen har dessutom ansvar för att arbetsordningen efterföljs i det fortlöpande arbetet. Under en debatt får inte talmannen uttala sig mer än för att sammanfatta debatten eller för att upprätthålla ordningen. Om talmannen vill uttala sig i en debatt, måste därför ordförandeskapet överlåtas till någon av de vice talmännen. Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.[1] Han eller hon kan bjudas in att närvara vid Europeiska rådets sammanträden; normalt håller talmannen ett inledningsanförande.[14] Slutligen undertecknar talmannen alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet,[3] samt förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.[4]

Om talmannen inte kan fullgöra sina uppgifter, tas ordförandeskapet över av en av de vice talmännen. Talmannen kan också delegera alla typer av uppgifter till de vice talmännen.[15]

Ställning inom unionen

Även om talmansposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk, så är Europaparlamentets talman den europeiska politiker som har högst protokollär rang. Detta beror på att Europaparlamentet är unionens främsta institution enligt fördragen. Därmed skiljer sig unionen från vad som är brukligt på nationell nivå, nämligen att statschefen har högst protokollär rang.[16]

Lista över talmän

ÄmbetstidNamnPolitiskt partiPartigruppNationalitet
Gemensamma församlingens talmän 1952–1958
1952–1954Paul-Henri SpaakBSP/SPSOCBelgien Belgien
1954[17]Alcide De GasperiDCCDItalien Italien
1954–1956Giuseppe PellaDCCDItalien Italien
1956–1958Hans FurlerCDUCDVästtyskland Västtyskland
Parlamentariska församlingens talmän 1958–1962
1958–1960Robert SchumanMRPCDFrankrike Frankrike
1960–1962Hans FurlerCDUCDVästtyskland Västtyskland
Talmän i det utnämnda parlamentet 1962–1979
1962–1964Gaetano MartinoPLILIBItalien Italien
1964–1965Jean DuvieusartRWCDBelgien Belgien
1965–1966Victor LeemansCVPCDBelgien Belgien
1966–1969Alain PoherMRPCDFrankrike Frankrike
1969–1971Mario ScelbaDCCDItalien Italien
1971–1973Walter BehrendtSPDSOCVästtyskland Västtyskland
1973–1975Cornelis BerkhouwerVVDLIBNederländerna Nederländerna
1975–1977Georges SpénalePSSOCFrankrike Frankrike
1977–1979Emilio ColomboDCCDItalien Italien
ValperiodTalmän i det valda parlamentet från 1979
11979–1982Simone VeilUDFLDFrankrike Frankrike
1982–1984Piet DankertPvdASOCNederländerna Nederländerna
21984–1987Pierre PflimlinUDF/RPREPPFrankrike Frankrike
1987–1989Charles Henry PlumbCPEDStorbritannien Storbritannien
31989–1992Enrique Barón CrespoPSOESOCSpanien Spanien
1992–1994Egon KlepschCDUEPPTyskland Tyskland
41994–1997Klaus HänschSPDPESTyskland Tyskland
1997–1999José María Gil-RoblesPPEPPSpanien Spanien
51999–2002Nicole FontaineUMPEPP-EDFrankrike Frankrike
2002–2004Pat CoxELDRIrland Irland
62004–2007Josep Borrell FontellesPSOEPESSpanien Spanien
2007–2009Hans-Gert PötteringCDUEPP-EDTyskland Tyskland
72009–2012Jerzy BuzekPOEPPPolen Polen
2012–2014Martin SchulzSPDS&DTyskland Tyskland
2014Gianni Pittella (tf.)PDS&DItalien Italien
82014–2017Martin SchulzSPDS&DTyskland Tyskland
2017–2019Antonio TajaniFIEPPItalien Italien
92019–2022David SassoliPDS&DItalien Italien
2022–2024Roberta MetsolaPNEPPMalta Malta
102024–Roberta MetsolaPNEPPMalta Malta

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Artikel 22 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 20. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  2. ^ [a b] ”Pole takes EU Parliament chair in 'historic' move” (på engelska). EurActiv.com. 14 juli 2009. https://www.euractiv.com/section/eu-priorities-2020/news/pole-takes-eu-parliament-chair-in-historic-move/. Läst 21 februari 2022. 
  3. ^ [a b] ”Artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 176. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 314.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 185. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 19 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 19. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  6. ^ ”Former European Parliament Presidents” (på engelska). Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/former_ep_presidents/president-schulz-2014-2016/en/president/former_european_parliament_presidents.html. Läst 21 februari 2022. 
  7. ^ ”Graham Watson: Make me president” (på engelska). The Guardian. 7 januari 2009. https://www.theguardian.com/commentisfree/2009/jan/07/european-parliament-presidency-liberal-democrats. Läst 21 februari 2022. 
  8. ^ ”Europaparlamentets talman har dött”. Sveriges Radio. 11 januari 2022. https://sverigesradio.se/artikel/europaparlamentets-talman-har-dott. Läst 21 februari 2022. 
  9. ^ ”Roberta Metsola vald till Europaparlamentets nya talman”. Europaparlamentet. 18 januari 2022. https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20220114IPR21012/roberta-metsola-vald-till-europaparlamentets-nya-talman. Läst 21 februari 2022. 
  10. ^ ”Artikel 15 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 18–19. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  11. ^ ”Artikel 16 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 19. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  12. ^ ”Artikel 14 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 18. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  13. ^ ”MEPs move to deny extremist Jean-Marie Le Pen platform” (på engelska). The Guardian. 26 mars 2009. https://www.theguardian.com/politics/2009/mar/26/le-pen-eu-france. Läst 21 februari 2022. 
  14. ^ ”Artikel 235.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 153. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ ”Artikel 23 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 20–21. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01). 
  16. ^ ”Protokollet - omöjligt uppdrag?”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+IM-PRESS+20060728FCS09980+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 21 februari 2022. 
  17. ^ Avled den 19 augusti 1954

Externa länkar

Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Opening- 16-19 October plenary session - 53271694964.jpg
Författare/Upphovsman: European Parliament, Licens: CC BY 2.0
Situation in Israel and Gaza
   Anniversary of death of Samuel Paty and murder of Dominique Bernard 
   Six-year anniversary of assassination of journalist Daphne Caruana Galizia 

President Metsola opened the 16-19 October plenary session in Strasbourg with the following announcements.

www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20231013IPR0712...

____

This photo is free to use under Creative Commons license CC-BY-4.0 and must be credited: "CC-BY-4.0: © European Union 2023 – Source: EP".
Simone Veil par Claude Truong-Ngoc 1979.jpeg
(c) Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons - cc-by-sa-3.0
Mme Simone Veil préside une séance du Parlement européen à Strasbourg le 12 octobre 1979 au Palais de l’Europe.
Map of EU Parliament Presidents.png
Författare/Upphovsman: JLogan, Licens: CC BY-SA 3.0
Map showing the number of Presidents of the European Parliament from each EU member state.
 
Seven
 
Six
 
Five
 
Four
 
Three
 
Two
 
One
 
None
Brexit- the time has come for the UK to clarify its position.jpg
Författare/Upphovsman: European Parliament, Licens: CC BY 2.0
Following the UK parliament's rejection of the Brexit deal in a vote last evening, members of the European Parliament have underlined that the EU will remain united and that citizens’ rights are Europe's priority.

Speaking in a debate in Parliament today, Commission Vice-President Frans Timmermans said commitments on the peace process and the border in Ireland or on citizens’ rights cannot be watered down.

Parliament's lead member on Brexit @guyverhofstadt called on UK politicians to build a positive majority to break the Brexit deadlock.

READ MORE ►► epinsta.eu/qfU5

This photo is free to use under Creative Commons license CC-BY-4.0 and must be credited: "CC-BY-4.0: © European Union 20XY – Source: EP". (creativecommons.org/licenses/by/4.0/) No model release form if applicable. For bigger HR files please contact: webcom-flickr(AT)europarl.europa.eu