Etiopiska inbördeskriget
| Etiopiska inbördeskriget | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Skadad T-62-stridsvagn i Addis Abeba 1991. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 EPRP
| Derg (1974-1987)  Demokratiska Folkrepubliken Etiopien (1987–1991)  Kuba Uppbackade av (1987-1990) | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
 Meles Zenawi | Mengistu Haile Mariam Fidel Castro | ||||||||
Etiopiska inbördeskriget var ett inbördeskrig i Etiopien, som började den 12 september 1974 efter att den marxistiska organisationen Dergen, ledd av Mengistu Haile Mariam, genomförde en statskupp mot kejsar Haile Selassie. Kriget varade fram tills Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF), en samling rebellgrupper, 1991 lyckades störta regimen.[3] Efter att landet, som traditionellt sett varit ett kejsardöme, övergick till att bli en republik, styrdes det av en militärjunta som därefter kom in i blodiga inbördesstrider. Mariam gjorde landet till en auktoritär enpartistat med kommunistiska tendenser.
Bakgrunden till kriget kan härledas till de etniska spänningarna, matbristen, de ekonomiska problemen på grund av oljekrisen 1973 och ett starkt missnöje i stora delar av det etiopiska samhället, som ej klarats upp efter Dergens maktövertagande. På flera håll, däribland i den f.d. italienska kolonin Eritrea, ärvde den nya regimen väpnade konflikter som upprorsmakarna fått till stånd. I Ogaden, som hade en somalisk majoritetsbefolkning, hade västsomaliska upprorsrörelser uppstått, något som skulle leda till mellanstatliga krig med grannlandet Somalia 1977-1978. De politiska oroligheterna kulminerade i en mycket brutal röd terror, där flera tiotusentals människor dödades. Torkkatastrofer och det brutala styret, som senare skulle komma att bli totalitärt i maktbruk, utlöste en våg av folkligt missnöje som förvärrade situationen i Etiopien.
Medan det eritreanska självständighetskriget fortsatte i den nordliga regionen Eritrea, började flera väpnade motståndsrörelser, däribland TPLF från Tigrayregionen i norr att organisera sig mot den etiopiska militären. 1989 bildades paraplyorganisationen Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF) av samtida motståndsrörelser. I maj 1991 avancerade EPRDF styrkor mot den etiopiska huvudstaden Addis Abeba. Sovjetunionen, som året före hade stoppat det militära biståndet, kunde inte intervenera för att rädda regimen. Mariam flydde från landet och sökte asyl i Zimbabwe.
När kriget var över hade mellan 230 000 och 1,4 miljoner människor dött.
Se även
- Tigraykriget med start 2020
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 september 2012.
Fotnoter
- ^ New York Times
- ^ Der Spiegel
- ^ Valentino, Benjamin A. (2004). Final Solutions: Mass Killing and Genocide in the Twentieth Century. Ithaca: Cornell University Press. sid. 196. ISBN 0-8014-3965-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Etiopiska inbördeskriget.- Ethiopian Civil War
Media som används på denna webbplats
Flag of the Amhara Region
Flag of the Tigray Region
.svg)
The flag of the Ethiopian Empire with the Lion of Judah in the center
Flag of the Eritrean People's Liberation Front
Författare/Upphovsman: Goran tek-en, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Afar after 2012
.svg)
Författare/Upphovsman: Den här W3C-overifiera vektorbilden skapades med Inkscape ., Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Ethiopia, used from 1987 to 1991
.svg)
.svg)
Local residents walk past a T-62 main battle tank stranded outside the Presidential Palace following a battle between rebel forces and the government. (Released to Public) Note: this tank is misidentified by the original source. It is a T-62, not a T-55, judging by the spacing of the road wheels, the location of the bore evacuator halfway down the gun barrel, and the shape of the small round gunner's sight in the turret front.
.svg)
Flag of Eritrea, 1952 to 1995
.svg)
Flag of Ethiopia (1975–1987)
Flag of the Oromo Liberation Front (OLF)