Etiopiensvala

	Etiopiensvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Svalor; Hirundinidae
Släkte	Hirundo
Art	Etiopiensvala; H. aethiopica
Vetenskapligt namn
	§ Hirundo aethiopica
Auktor	Blanford, 1869
Utbredning

Etiopiensvala^[2] (Hirundo aethiopica) är en afrikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Etiopiensvala är en rätt liten svala med en kroppslängd på 13 centimeter. Den är mycket lik guineasvalan (Hirundo lucida) med stålblå ovansida, vit undersida, ett brutet bröstband och rödbrun panna. Det rödbruna i pannan är dock mer utbrett och undersidan mycket blekare. De vita fläckarna i stjärten är också mindre.^[4]

Läte

Sången är ett lågmält och svagt kvitter som fågeln levererar sittande eller flygande. Den har beskrivits som melodisk, varierande och behaglig, starkare än ladusvalans sång.

Utbredning och systematik

Etiopiensvala delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

H. a. aethiopica – förekommer fläckvist från Senegal och Gambia österut till Benin och sedan mer utbrett från södra Niger och norra Benin österut till västra Etiopien, vidare söderut i Östafrika till Uganda, Kenya och nordöstra Tanzania
H. a. amadoni – förekommer från östra Etiopien och Somalia till östra Kenya

Ett fynd har gjorts i Israel 22-23 mars 1991.^[5]

Levnadssätt

Fågeln ses i öppna landskap som savann, busk- och gräsmarker, öppen skog och halvarida områden från havsnivån till 3000 meters höjd. Den kan också ses i byar och städer, i Östafrika ofta utmed kusten. Liksom andra svalor livnär sig den av insekter som den fångar i luften och dricker även i flykten.^[4]

Fågeln häckar mars-augusti i Västafrika, april-december i Etiopien samt mars-juni och december i Östafrika. Likt ladusvalan bygger den uteslutande sitt bo inuti byggnader eller under broar, men kan också utnyttja naturliga platser som bohål i baobabträd eller havsgrottor utmed kusten. Arten lägger två kullar per säsong med vanligtvis tre till fyra ägg. Mestadels honan ruvar, i två veckor, men båda könen matar ungarna som blir flygga efter 21-25 dagar.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig eller mycket vanlig.^[6]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Hirundo aethiopica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c] Turner, Angela K; Chris Rose (1989). Swallows & martins : an identification guide and handbook. Houghton Mifflin. ISBN 0-395-51174-7
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 168. ISBN 978-84-941892-9-6
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om Hirundo aethiopica.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Hirundo aethiopica.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Hirundo aethiopica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[swallows-4] [a b c] Turner, Angela K; Chris Rose (1989). Swallows & martins : an identification guide and handbook. Houghton Mifflin. ISBN 0-395-51174-7

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 168. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler