Etel Adnan

Etel Adnan
Etel Adnan, 2008.
Född	Ethel Noel Adnan[1] 24 februari 1925[2][3][4] Beirut[5][6]
Död	14 november 2021[7][1][5] (96 år) Paris sjätte arrondissement[8][9]
Medborgare i	Libanon[10], USA[11] och Frankrike[12]
Utbildad vid	Universitetet i Paris[13] Harvard University[13] University of California, Berkeley[5][13]
Sysselsättning	Målare[14][15][5], lärare, författare[16], tecknare, poet[14][5][6], essäist[14], formgivare[16]
Arbetsgivare	Dominican University of California (1952–1978)[6]
Partner	Simone Fattal[17][18][5]
Utmärkelser
PEN Oakland/Josephine Miles Literary Award (2010) Lambda Literary Award (2013)[13] Riddare av Arts et Lettres-orden (2014)[13] Griffin Poetry Prize (2020)[13] Lichtwarkpriset
Webbplats	eteladnan.com
Redigera Wikidata

Etel Adnan (arabiska: إيتيل عدنان), född 24 februari 1925 i Beirut, Libanon, död 14 november 2021 i Paris, Frankrike,^[19] var en libanesisk-amerikansk poet, essäist och bildkonstnär. Adnan ansågs 2003 vara "den utan tvekan mest fulländade arabamerikanska författaren idag" enligt den akademiska tidskriften MELUS: Multi-Ethnic Literature of the United States.^[20]

Adnan bodde i Paris och i Sausalito, Kalifornien.^[21]

Etel Adnan föddes 1925 i Beirut, Libanon.^[22][23] Adnans mor var en kristen grekiska från Smyrna och hennes far var en syrisk muslim.^[24] Fast hon växte upp som grekisk- och turkisktalande i ett huvudsakligen arabisk-talande samhälle, utbildades hon i franska klosterskolor och i franska språket. Sina tidiga verk skrev hon på franska.^[25]

Vid 24 års ålder reste Adnan till Paris, där hon tog en examen i filosofi vid Paris universitet.^[24] Sedan reste hon till USA, där hon fortsatte på avancerad nivå vid University of California, Berkeley och vid Harvard University.^[24] Från 1952 till 1978 undervisade hon i konstfilosofi vid Dominican University of California i San Rafael.^[24]

Adnan återvände från USA till Libanon och arbetade som journalist och kulturell utgivare för den franskspråkiga tidningen Al-Safa i Beirut. Dessutom hjälpte hon till att bygga upp tidningens kulturella avdelning. Ibland bidrog hon med tecknade filmer och illustrationer. Hennes arbete vid Al-Safa var mest anmärkningsvärt för hennes sektion på första sidan, där hon kommenterade dagens viktiga politiska frågor.^[26]

På senare år började Adnan att öppet erkänna sig som lesbisk.^[27]

Adnan arbetar är också målare; hennes tidigaste abstrakta verk skapades med hjälp av en palettkniv för att applicera oljemålning på duken - ofta direkt från tuben - i fasta svep över bildens yta. Fokus för kompositionerna är ofta en röd kvadrat; hon är fortfarande intresserad av "färgens omedelbara skönhet". 2012 presenterades en serie av konstnärens färgglada abstrakta målningar som en del av dOCUMENTA (13) i Kassel, Tyskland.^[28][29] 2012 ställdes en serie av konstnärens färgglada abstrakta målningar ut som en del av documenta 13 i Kassel, Tyskland.^[30]

På 1960-talet började hon integrera arabisk kalligrafi i sina konstverk och i sina böcker, som i Livres d’Artistes [Artist's Books].^[31] Hon påminner om sådana som sitter i timmar och kopierar ord från en arabisk grammatikbok, utan att försöka förstå betydelsen av orden. Hennes konst påverkas mycket av tidiga hurufiyya-artisterna; inklusive den irakiske konstnären Jawad Salim, den palestinske författaren och konstnären Jabra Ibrahim Jabra och den irakiska målaren Shakir Hassan al Said, som förkastade västerländsk estetik och omfamnade en ny konstform som modern men som ändå anknöt till traditionell kultur, media och tekniker.^[31]

Inspirerad av japanska vikta broschyrer målar Adnan också landskap på vikbara skärmar som kan "utökas i rymden som fristående teckningar".^[28]

2014 ställdes en samling av konstnärens målningar och vävda tapeter ut som en del av Whitneybiennalen vid Whitney Museum of American Art.^[32]

2017 fanns Adnans verk med i "Making Space: Women Artists and Postwar Abstraction", en grupputställning organiserad av MoMA, som förde samman framstående konstnärer som Ruth Asawa, Gertrudes Altschul, Anni Albers, Magdalena Abakanowicz, Lygia Clark, och Lygia Pape, bland andra.^[33][34] 2018 var MASS MoCA värd för en Retrospektiv utställning om konstnären, med titeln "A yellow sun A green sun a yellow sun A red sun a blue sun", som även omfattar målningar med olja och bläck och ett rum där man kunde läsa hennes skrivna verk.^[35] Med utställningen ville man undersöka hur upplevelsen av att läsa poesi skiljer sig från upplevelsen av att titta på en målning.^[36]

2018 publicerades "Etel Adnan", en biografi som hade skrivits av Kaelen Wilson-Goldie. Den reflekterar över konstnärens verk som shaman och aktivist.^[37][38]

• 1978 – Sitt Marie Rose, översatt från franska av Kajsa Sundin, Rámus 2021)
• 2005 – In the Heart of the Heart of Another Country, (I hjärtat av hjärtat av ett annat land, översatt av Iman Mohammed & Jenny Tunedal, Rámus 2018)
• 2018 – Den arabiska apokalypsen och andra dikter dikter i urval, översatt av Kristian Carlsson, Smockadoll förlag 2018)

• 1977: Belönad med France-Pays Arabes award för sin roman Sitt Marie Rose.^[25]
• 2010: Belönad med Arab American Book Award för historiesamling Master of the Eclipse.^[39]
• 2013: Hennes poesisamling Sea and Fog vann California Book Award for Poetry.^[40]
• 2013: Belönad med Lambda Literary Award.^[41]
• 2014: Adnan fick Arts et Lettres-orden av den franska regeringen.^[42]
• 2020: Poesisamlingen Time, ett urval av Adnans verk översatta från franska av Sarah Riggs, vinner Griffin Poetry Prize.^[43]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Etel Adnans webbplats
• Översatt utdrag från Sitt Marie Rose
• Culturebase (på tyska)
• Anne Mullin Burnham, Reflections in Women's Eyes, 1994, Saudi Aramco World
• Etel Adnans sida på Archives of Women Artists, Research and Exhibitions