Eta Leonis

Eta Leonis (η)
Leo IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 07m 19,95186s[1]
Deklination16° 45′ 45,592″[1]
Skenbar magnitud ()3,448[2]
Stjärntyp
SpektraltypA0 Ib[2]
U–B-0,206[2]
B–V-0,026[2]
Astrometri
Radialhastighet ()1,40[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -2,80[1] mas/år
Dek.: -1,82[1] mas/år
Parallax ()2,57 ± 0,16[1]
Avstånd1 270 ± 80  (390 ± 20 pc)
Absolut magnitud ()-5,54[4]
Detaljer
Massa10[5] M
Radie47[4] R
Luminositet19.000[5] L
Temperatur9 600[2] K
Metallicitet-0,04[4]
Vinkelhastighet2[2] km/s
Ålder25[5] miljoner år
Andra beteckningar
η Leo, 30 Leonis, HR 3975, BD + 17° 2171, HD 87737, FK5 379, HIP 49583, SAO 98955, GC 13899

Eta Leonis (η Leonis, förkortat Eta Leo, η Leo) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en jättestjärna belägen i den västra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en skenbar magnitud på 3,49[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,6 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 270 ljusår (390 parsek) från solen.

Egenskaper

Eta Leonis är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass A0 Ib[2]. Sedan 1943 har dess spektra fungerat som en av de stabila referenspunkterna som andra stjärnor klassificeras efter.[6] Den har en massa som är 10 gånger solens massa och en radie som är 47 gånger solens radie. Den utsänder från dess fotosfär 19 000 gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 9 600 K.[2] Det finns vissa tecken som tyder på att Eta Leonis ingår i en dubbelstjärna.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. Bibcode:2007A&A...474..653V. arXiv:0708.1752 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f g h i] [ Firnstein, M.; Przybilla, N. (2012). "Quantitative spectroscopy of Galactic BA-type supergiants. I. Atmospheric parameters". Astronomy & Astrophysics. 543: A80. Bibcode:2012A&A...543A..80F. arXiv:1207.0308 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361/201219034.2]
  3. ^ Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759. Bibcode:2006AstL...32..759G. arXiv:1606.08053 Freely accessible. doi:10.1134/S1063773706110065.
  4. ^ [a b c] Przybilla, N.; Butler, K.; Becker, S. R.; Kudritzki, R. P. (2006). "Quantitative spectroscopy of BA-type supergiants". Astronomy and Astrophysics. 445 (3): 1099. Bibcode:2006A&A...445.1099P. arXiv:astro-ph/0509669 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361:20053832.
  5. ^ [a b c] Tanrıverdi, Taner (2013). "Elemental abundances of the supergiant stars σ Cygnus and η Leonis". New Astronomy. 25: 50. Bibcode:2013NewA...25...50T. arXiv:1512.04557 Freely accessible. doi:10.1016/j.newast.2013.03.013.
  6. ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Leo IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Leo chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.