Estlands försvarsmakt

Estlands försvarsmakt
Eesti Kaitsevägi
Information
NationEstland Estland
Organisationer Landförsvarsstyrkorna
Flottan
Flygvapnet
HögkvarterTallinn
Högste befälhavarePresident Alar Karis
StatsrådFörsvarsminister Kalle Laanet
FörsvarschefChef för Försvarsmakten Generallöjtnant Martin Herem[1]
MilitärtjänstJa, 8-11 månader.[2]
Stående styrkor6000[3]
Reservstyrkor10 000[4]
Ekonomi
Budget449 miljoner EUR (2016)[5]
Andel av BNP2,07 % (2016)[5]
Övrigt

Estlands försvarsmakt (estniska: Eesti Kaitsevägi) är Republiken Estlands väpnade styrkor som består av Landförsvarsstyrkorna, Flottan och Flygvapnet. Estlands försvarsmakt assisteras också av Estlands försvarsförbund som samlar ungefär 13 000 soldater. [4]

Estland är med i både Nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) och Europeiska unionen (EU). Den huvudsakliga inriktningen för Estlands försvarsmakt i krig är att assistera övergången till krigsorganisation, underlätta för allierade styrkor och försvara riket till dess de sistnämnda anlänt.[4] Genom NATO och EU har Estlands försvarsmakt kommit att delta i flertalet insatser utomlands, bland annat i Libanon, Mali och Irak. [6]

Ledning

Estlands president är den högste befälhavaren för Estlands försvarsmakt och tillika den som i krig leder försvarsmakten. I frågor som gäller försvaret biträdes presidenten av Nationella försvarsrådet som utgöres av talmannen i Estlands parlament, Estlands premiärminister, chefen för Försvarsmakten, försvarsministern, inrikesministern, utrikesministern samt ordföranden i parlamentets försvarsutskott.

I fredstid är chefen för Försvarsmakten den som leder verksamheten, denne utses av parlamentet på förslag av republikens president.[3]

Försvarsmaktens högkvarter

Chefen för Estlands försvarsmakt, generallöjtnant Martin Herem.

Den högsta ledningsenheten inom Estlands försvarsmakt är Högkvarteret, 1991–2008 benämnd Generalstaben.

Högkvarteret lyder under chefen för Försvarsmakten och står under en brigadgenerals befäl. Till Högkvarterets uppgifter hör att samordna de olika organisationsdelarna, övervaka och följa upp de olika organisationsenheternas resultat, bistå de olika organisationsenheterna i den omfattning som är nödvändigt, inhämta och sammanställa nödvändig information för försvarsplaneringen samt besluta om och vidmakthålla erforderlig beredskapsnivå. [7]

Högkvarteret består av nio olika avdelningar:

  • Allmänna avdelningen
  • Strategiska Kommunikationsavdelningen
  • Personalavdelningen (J1)
  • Operationsavdelningen (J3)
  • Logistikavdelningen (J4)
  • Analys- och planavdelningen (J5)
  • Signalavdelningen (J6)
  • Utbildningsavdelningen (J7)
  • Ekonomiavdelningen (J8)

Personal

Korpral i landförsvarstyrkorna under övning i Lettland 2014.

Estlands försvarsmakt har en stående styrka om 6000 man, av dessa är ungefär hälften värnpliktiga. I krigstid uppgår den fullt mobiliserade försvarsmakten till 16 000 soldater, tillsammans med Estlands försvarsförbunds 13 000 soldater består alltså den fullständiga krigsorganisationen av knappt 30 000 soldater. [3][4]

Estland har allmän värnplikt för män, detta innebär att de män som bedöms lämpliga uttas till en militär grundutbildning om 8 eller 11 månader. Var den värnpliktige placeras beror på dennes hemort. Under utbildningen får de värnpliktiga den utbildning som krävs för att de ska kunna verka i krigsförband. Vissa värnpliktiga utbildas till reservunderofficerare eller reservofficerare som en del av grundutbildningen. Efter grundutbildningen är den värnpliktige skyldig att undergå repetitionsutbildning vart femte år. [2]

Kvinnor har kunnat tjänstgöra inom det estniska försvaret på olika sätt allt sedan den återupprättades 1991 och 2013 utgjordes 11,4 % av personalen i aktiv tjänst av kvinnor. Sedan april 2013 kan kvinnor frivilligt genomföra värnpliktstjänstgöring i samma omfattning som män utan inskränkningar. [2]

Internationella insatser

Estlands dåvarande utrikesminister Urmas Paet talar till estniska soldater i Irak 2007.

Estland är medlem i både NATO och EU och deltar inom ramen för dessa båda organisationer i ett antal internationella insatser. [6]

LandOrganisationOperationStyrka
Afghanistan AfghanistanNato NatoRSM4 (stabspersonal)
Irak IrakInternationell styrkaOIROfficerare
Kosovo KosovoNato NatoKFOR1 (stabspersonal)
Libanon LibanonFörenta nationerna Förenta nationernaUNFILEn pluton
Mali MaliFörenta nationerna Förenta nationernaMINUSMAStabspersonal
Mali MaliEuropeiska unionen Europeiska unionenEUTMOfficerare
MedelhavetEuropeiska unionen Europeiska unionenEU Navfor Med1 (stabspersonal)
MellanösternFörenta nationerna Förenta nationernaUNTSOObservatörer

Referenser

  1. ^ ”Commander”. Estlands försvarsmakt. http://www.mil.ee/en/defence-forces/commander. Läst 5 juni 2019.  (engelska)
  2. ^ [a b c] ”Compulsory military service”. Estlands försvarsmakt. http://www.mil.ee/en/defence-forces/compulsory-military-service. Läst 17 april 2017.  (engelska)
  3. ^ [a b c] ”Estonian Defence Forces”. Estlands försvarsmakt. http://www.mil.ee/en/defence-forces. Läst 17 april 2017.  (engelska)
  4. ^ [a b c d] ”Defence and Armed Forces”. Estniska försvarsministeriet. Arkiverad från originalet den 18 april 2017. https://web.archive.org/web/20170418081725/http://www.kmin.ee/en/objectives-activities/defence-and-armed-forces. Läst 17 april 2017.  (engelska)
  5. ^ [a b] ”Estonian defence budget 2016 exceeds 2 percent GDP”. Estniska försvarsministeriet. Arkiverad från originalet den 26 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220226043743/https://www.kmin.ee/en/news/estonian-defence-budget-2016-exceeds-2-percent-gdp. Läst 17 april 2017.  (engelska)
  6. ^ [a b] ”Operations abroad”. Estlands försvarsmakt. http://www.mil.ee/en/defence-forces/operations-abroad. Läst 17 april 2017.  (engelska)
  7. ^ ”Headquarters”. Estlands försvarsmakt. http://www.mil.ee/en/defence-forces/Headquarters-of-the-Estonian-Defence-Forces. Läst 17 april 2017.  (engelska)

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Eesti ohuvagi crest.svg
The emblem of the Estonian Air Force
140611-F-FU926-269 (14257093999).jpg
Estonian Land Forces Cpl. Martin Jaager watches as a simulated enemy U.S. Air Force F-16 Fighting Falcon aircraft assigned to the Air National Guard flies overhead during exercise Saber Strike 2014 at the Adazi Training Area, Latvia, June 11, 2014. Saber Strike is a U.S. European Command-sponsored, Joint Chiefs of Staff-directed regional and multilateral command post and field exercise designed to increase interoperability between the United States and partner nations. (DoD photo by Senior Airman Jonathan Stefanko, U.S. Air Force/Released)
Maavagi crest.svg
estonian military insignia
Martin Herem.png
Författare/Upphovsman: Arno Mikkor (EU2017EE), Licens: CC BY 2.0
Press trip to visit the allied forces stationed in Tapa. Meetings with NATO units and key figures from the Estonian defence and allied forces
Urmas Paet visiting Estonian soldiers in Iraq (1915150584).jpg
Författare/Upphovsman: Estonian Foreign Ministry, Licens: CC BY 2.0
Foreign Minister Urmas Paet addresses Estonian soldiers stationed in Iraq.