Ester Almqvist

Ester Almqvist
Ester Almqvist som ung vid Valands konstskola.
FödelsenamnEster Dorothea Almqvist
Född3 november 1869
Bromma
Död11 juni 1934 (64 år)
Lund
BegravningsplatsNorra kyrkogården i Lund[1]
NationalitetSverige Sverige
Konstnärskap
FältMåleri
UtbildningValands konstskola, Konstnärsförbundets skola
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Ester Dorothea Almqvist, född 3 november 1869 i Bromma socken i Stockholms län, död 11 juni 1934 i Lund, var en svensk målare. Hon var verksam i Skåne och fick sitt genombrott inom den nationalromantiska traditionen, men banade senare väg för modernismens genombrott i Sverige med en nyskapande neoimpressionistisk och expressionistisk oeuvre.

Familj

Esters Almqvists familj var från Småland, men hon tillbringade sina första år i Stockholmstrakten under en tid då hennes föräldrar undervisade i en skola för missionärer driven av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). Hennes far kom från en småländsk prästsläkt och var, liksom svägerskan Lina Sandell,[2] djupt engagerad inom EFS, främst inom missionsverksamheten och nykterhetsrörelsen. Han dog när Ester Almqvist var nio år och modern, Augusta, försörjde därefter familjen som privatlärare och som religiös bokhandlare. Ester Almqvists rörlighet var sedan födseln begränsad på grund av en deformerad rygg. En småländsk prästänka och hennes två döttrar, varav en är puckelryggig, är beskrivna i poeten Bo Bergmans postumt utgivna, självbiografiska essäsamling Noaks Ark. Esters syster Maria var poetens inspiration i kärleksdikterna "Stjärnöga" och "Över tid och rum".[3]

Efter moderns död bröt Ester Almqvist med sitt gamla liv, och också med nationalromantikens ideal, och flyttade till Skåne där hon etablerade sin konstnärsverksamhet och hämtade många av sina mest kända motiv.[4]

Utbildning

Esters Almqvist utbildade sig på Tekniska skolan i Stockholm 1888–1891 och på privatlektioner för Gustaf Cederström. Hon valde att inte söka till Konstakademien, utan fortsatte sina konststudier på Konsthögskolan Valand i Göteborg, där konstundervisningen leddes av Carl Larsson och Richard Berg. Hon var även under en tid elev i Konstnärsförbundets skola med Per Hasselberg och Bruno Liljefors som handledare. Hon försörjde sig under sin utbildning genom att illustrera bibelordspråk som gavs ut av EFS, illustrationsjobb som förmedlades av modern. Hon skrev och illustrerade även barnböcker. Som medlem i Konstnärsförbundet 1897–1900[5] var hon redan tidigt i sin karriär representerad på svenska och internationella utställningar. Hon deltog bland annat i världsexpositionen i Saint Louis 1904.[6]

Då Ester Almqvist slog igenom, var hon en av skymningsskildrarna och producerade konst med djupa skuggor och vemodig stämning. Med idéer stöpta i tidens nationalromantiska anda ansåg hon att konstnärers rötter i det svenska landskapet styrde deras kreativa process och närheten till rötterna avgjorde äktheten i konsten. Hon uttryckte detta i ett brev till en vän 1896 där hon beskrev sig som tvingad att leva i "två världar" — den hon trivdes minst i var den hon ansåg sig nödd att anknyta till i sin konst för att vara "äkta". Den första världen var livsbejakande och bohemisk, befolkad av "solmänniskor" (som hon kallade sina konstnärsvänner), medan den andra tillvaron enligt henne var "tung och förhistorisk", "svensk och bondsk". Hon fortsätter: "Det är min gamla tillvaro som småländsk prästdotter, som aldrig kan utplånas. Rolig och upplyftande är den inte, men ändå underligt nog är det bara i den omgivningen och i den luften, så att säga, som jag kan måla så att [...] det är jag och inte dens eller dens efterapare som gjort det, det blir alltid sorgmodiga saker, men i alla fall det enda äkta jag kan åstadkomma."[7]

Yrkesliv

Sammankomsten, 1929.

Ester Almqvist tillbringade huvuddelen av sitt aktiva yrkesliv i Lund och anammade så småningom expressionistiska influenser från kontinenten. Hennes syster Maria flyttade också till Lund och med hennes inkomst som föreståndare för ett sjukhem i staden kunde hon bistå med ekonomiskt stöd till Esters hyra då inkomsterna från konsten inte räckte till.

Hon ingick i en grupp av kvinnliga svenska konstnärer som reste, arbetade, ställde ut och tidvis levde tillsammans, bestående av bland andra Tora Vega Holmström, Agnes Wieslander och Maja Fjæstad. Hon var beroende av sina kollegor för att kunna genomföra studieresor utomlands på grund av sitt handikapp, vilket beskrivits av Maj Bring som tog henne med till Paris. Under de sista åren innan Ester Almqvists död förvärrades hennes värk och 1934, då hon inte längre kunde gå, samlade en yngre generation kvinnliga konstnärer, bland andra Mollie Faustman, Vera Nilsson och Siri Derkert, ihop hennes konst och ställde ut den i Stockholm som en hyllning och ett erkännande av hennes betydelse som kvinnlig pionjär inom den svenska modernismen. I och med denna sista utställning i slutet av hennes liv blev hennes konstnärskap åter uppmärksammat i rikspressen och 1938, fyra år efter hennes död, kom det internationella erkännandet, med en minnesutställning på Galerie Moderne i Bryssel.

Ett av Ester Almqvists verk, oljemålningen "Sammankomsten" från 1929 (ägd av Nationalmuseum[8]), har även gjort henne internationellt känd. Målningen valdes 1992 av Förenta Nationernas postadministration som motiv för ett frimärke som illustrerar den tjugonde artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikeln som behandlar den fria mötesrätten. De övriga artiklarna representeras av konstverk av Johannes Vermeer, Jacques Louis David, Henry Moore, Fernand Léger och Georges Seurat.[9] Hon finns även representerad vid bland annat Thielska Galleriet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum[10] och Norrköpings Konstmuseum.[11]

Ester Almqvist är begravd på Norra kyrkogården i Lund.[12]

Bildgalleri

  • Sågverket vid Aneby station, 1916

    Sågverket vid Aneby station, 1916

  • Landskap från Svartådalen (1900)

    Landskap från Svartådalen (1900)

  • Utanför gården (1903)

    Utanför gården (1903)

  • Ung bokskog (1901)

    Ung bokskog (1901)

  • Åker och skog (odaterad)

    Åker och skog (odaterad)

  • En Själländsk bondgård (odaterad)

    En Själländsk bondgård (odaterad)

Se även

Källor

Noter

  1. ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Almqvist, Ester Dorothea, läs online, läst: 2 december 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Enligt bevarade brev från Ester kallade hon Lina Sandell för "moster" men Lina var egentligen inte släkt med Ester utan bara med Esters halvsyskon. Esters far hade tre barn från sitt första äktenskap och då han blev änkling tog Lina Sandell, den döda makans syster, hand om barnen. När änklingen så småningom gifte om sig med Linas barndomsvän Augusta flyttade barnen hem till det nya paret Almqvist, men Lina fortsatte att vara aktiv i sina syskonbarns liv och hon upprättade också ett nära förhållande med parets gemensamma barn, inklusive Ester.
  3. ^ Birgit Rausing: Ester Almqvist och hennes krets. Signum: Lund, 1998.
  4. ^ Birgitta Rubin: Tre kvinnor som gick sin egen väg. DN, 2005-06-19.
  5. ^ Nils Lundström, Svenska kvinnor i offentlig verksamhet (1924)
  6. ^ Oliver, Maud I. G. "Swedish art at the St. Louis Exposition". The Studio, 1905, s. 51-57.
  7. ^ Rausing, Birgit. Ester Almqvist och hennes krets. Signum: Lund, 1998, s. 49.
  8. ^ Nationalmuseum
  9. ^ Healey, Barth. STAMPS; The U.N. Celebrates Human Rights Vision. The New York Times, 1992-11-29.
  10. ^ Göteborgs konstmuseum
  11. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 26 mars 2020 
  12. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning

Externa länkar


Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Cc-by new.svg
The new « Attribution » icon from Creative Commons
EAlmqvist.jpg
Cropped file created from a scan of a photograph taken while the artist was a student at Valand Art School in Gothenburg
DSC 6482 Ester Almqvist Sågverket Aneby.jpg
{| cellspacing="8" cellpadding="0" style="clear:both; margin:0.5em auto; background-color:#f0f0f0; border:2px solid #e0e0e0; width:100%;" class="layouttemplate" dir="ltr" lang="sv"

|

Denna bild avbildar ett tvådimensionellt konstverk. Konstverket är självt i public domain av följande anledning:
Public domain

Detta verk är också upphovsrättsfritt i länder och områden där upphovsrätten förfaller 70 år eller färre efter upphovsmannens död.

Du måste även inkludera en tagg för allmän egendom i USA för att indikera varför detta verk är allmän egendom i USA. Observera att i en del länder förfaller upphovsrätten senare än efter 70 år: Mexiko har 100 år, Jamaica har 95 år, Colombia har 80 år, samt Guatemala och Samoa har 75 år. Denna bild kanske inte är allmän egendom i dessa länder, som också inte uppfyller regeln om kortare sikt.

Denna fil har identifierats som fri från kända begränsningar enligt upphovsrätten, inklusive alla relaterade och närliggande rättigheter.
Reproduktioner av tvådimensionella verk får inte egen upphovsrätt i USA enligt domen i Bridgeman Art Library v. Corel Corp. Wikimedia Foundation anser att en annan tolkning av upphovsrätten skulle innebära ett angrepp på begreppet ”public domain”, varför också denna fotografiska avbildning bör anses vara i ”public domain”. Se Commons:When to use the PD-Art tag#Other countries. Märk att lokala lagar kan hindra användande av bilden. Se Commons:Reuse of PD-Art photographs.
{{PD-Art}} template without license parameter: please specify why the underlying work is public domain in both the source country and the United States
(Usage: {{PD-Art|1=|deathyear=''year of author's death''|country=''source country''}}, where parameter #1 can be PD-old-auto, PD-old-auto-expired, PD-old-auto-1996, PD-old-100 or similar. See Commons:Multi-license copyright tags for more information.)
|}
Themeeting.jpg
the painting was chosen by the UN as a motif for a stamp commemorating the establishment of the Universal Declaration of Human Rights, paragraph 20: the Right of Assembly