Eskilstunaknivar

Fickkniv med skaft i pärlemor av C.V. Österberg.
Fickkniv med skaft i ben av C.O. Ryd.

Eskilstunaknivar etablerades som begrepp i slutet av 1800-talet, då det fanns ett flertal tillverkare av knivar i Eskilstuna. En mängd olika sorters knivar kallades inledningsvis för Eskilstunaknivar som skomakarknivar och rakknivar, men namnet syftade senare främst på fällknivar med en mängd olika instrument.[1] Ibland användes namnet som synonym för just fällkniv, även när de inte härstammade från Eskilstuna.

Bakgrund

Naturliga förutsättningar i form av vattenkraft, kolmilor och närheten till Bergslagen bidrog i varierande grad till framväxten av Eskilstuna som centrum för knivtillverkning. Liknande förutsättningar har gjort att knivtillverkning koncentrerats till Sheffield i England, Thiers i Frankrike och Solingen i Tyskland. 1654 erbjöd Carl X Gustav industrimannen Reinhold Rademacher att komma till Eskilstuna, och han anses ha grundlagt Eskilstunasmidets höga anseende. 1771 grundades Fristaden genom ett riksdagsbeslut, det vill säga ett område i Eskilstuna där inflyttade metallarbetare som startade smidesverksamhet i staden var skattebefriade. Dessa behövde inte heller gå med i något skrå eller ha mästarbrev för att verka. Ett flertal smeder lockades till staden och den här perioden lade grunden för att Eskilstuna skulle bli en av landets ledande metallindustriorter.[2] När bryggerinäringen vid mitten av 1880-talet övergick till den standardiserade knoppflaskan skapades ett behov av en fickburen korkskruv varmed fällkniven utvecklades ytterligare. Knoppflaskan med sin lilla kork var i allmänt bruk fram till 1930-talets början.[3]

Marknadsutveckling

Ryssland, Australien, Afrika, Asien, Europa och Amerika var viktiga exportmarknader för Eskilstunaknivar.[när?] Under efterkrigstiden förändrades förutsättningarna för såväl hantverk som industri i Sverige. Knivtillverkningen som var förhållandevis småskalig och hantverksbetonad fick allt svårare att försvara sin plats i en hårdnande världshandel.[2]

Tillverkare

Bland de cirka två hundra kända knivtillverkarna som förekommit i Eskilstuna kan nämnas några mer kända och framstående tillverkare.[2]

KnivfabrikörVerksamhetsperiod
E. A. Berg1880–1959
J. W. Carlsson1910–1953
C. W. Dahlgren1870–1915
EKA(1882) 1917–fortf.
Johan Engström1874–1915
Hadar Hallström1882–1917
Hedengran & Son1833–1916
J. A. Hellberg1891–fortf.
Pontus Holmberg1876–ca. 1960
Anders Karlsson1890–1922
Emil Olsson1896–1967
C. O. Ryd1876–1918
E. T. Segerström1864–1925
C. V. Österberg1824–1931

Idag (2014) återstår, vid sidan av enmansföretagaren Jan-Peter Hammar, blott EKA (från början Hadar Hallströms Knivfabriks AB) av alla de knivföretag som en gång sett dagens ljus i Eskilstuna.[4][5]

Se även

Referenser

  1. ^ https://tidningar.kb.se/4112683/1886-09-03/edition/160717/part/1/page/2/?q=Eskilstunaknif&from=1886-01-01&to=1886-12-31
  2. ^ [a b c] Marmér, Arne (1999). Knivar från Eskilstuna. ISBN 91-630-8176-8 
  3. ^ Buster Berntson; Per Ekman (1994) (på svenska & engelska). Scandinavian Corkscrews/Skandinaviska korkskruvar. Tryckeriförlaget. ISBN 91-970081-7-6 
  4. ^ Eriksson, Torbjörn. ”Historia”. Arkiverad från originalet den 10 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150210012715/http://eskilstunaknivar.se/forskning/historia/. Läst 21 december 2014. 
  5. ^ ”Knivsmedjan i Eskilstuna”. Arkiverad från originalet den 22 december 2014. https://web.archive.org/web/20141222191952/http://eskilstunaknivar.se/knivsmedjan-i-eskilstuna/. Läst 22 december 2014. 

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

C.O. Ryd instrumentkniv.jpg
Författare/Upphovsman: Hoberg, Licens: CC BY-SA 4.0
Instrumentkniv med skaft av ben. Tillverkare C.O. Ryd.
C.V. Österberg instrumentkniv.jpg
Författare/Upphovsman: Hoberg, Licens: CC BY-SA 4.0
Eskilstunakniv. C.V. Österberg instrumentkniv. Pärlemor.