Erwin Baur

Erwin Baur
Född16 april 1875[1]
Ichenheim, Tyskland
Död2 december 1933[2][1][3] (58 år)
Berlin
MedborgarskapKejsardömet Tyskland och Weimarrepubliken
SysselsättningGenetiker, botaniker, rasteoretiker, universitetslärare
ArbetsgivareHumboldt-Universität zu Berlin
Utmärkelser
Erzherzog Rainer-Medaille (1912)
Hedersdoktor vid Universität für Bodenkultur Wien (1924)[3]
Redigera Wikidata

Erwin Baur, född 16 april 1875 i Ichenheim (numera en stadsdel i Neuried), död 2 december 1933 i Berlin, var en tysk genetiker.

Baur blev medicine doktor 1900, ägnade sig därefter åt botaniska studier och blev filosofie doktor 1903, assistent hos Simon Schwendener i Berlin, privatdocent vid universitetet där och utnämndes 1914 till professor i ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan i Berlin samt ledare av det nyupprättade Institutet för ärftlighetsforskning i Potsdam.

Baur författade ett antal arbeten, dels om lavarnas utvecklingshistoria, dels och framförallt om bastard- och artbildningsproblem av stor betydelse. Dessa arbeten jämte hans böcker Einführung in die experimentelle Vererbungslehre (tredje upplagan 1919) och Grundriß der menschlichen Erblichkeitslehre und Rassenhygiene, som han författade tillsammans med Eugen Fischer och Fritz Lenz 1921, gav honom ett namn som framstående ärftlighetsforskare.

Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1932.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: baur-erwin, omnämnd som: Erwin Baur, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Баур Эрвин”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] läs online, boku.ac.at, läst: 19 november 2020.[källa från Wikidata]

Tryckta källor