Ernst Newman

Ernst Conrad Newman, född 11 december 1889 i Vittsjö församling, Kristianstads län, död 13 juni 1949 i Lund[1] var en svensk präst och teolog.

Newman blev docent i kyrkohistoria vid Lunds universitet 1925, teologie doktor 1926 och professor i kyrkohistoria vid Åbo Akademi 1930–1940. Från 1941 var han domprost i Lund.[2]

Newman ägnade sig särskilt åt utforskandet av de religiösa väckelserna i Sverige och utgav bland annat Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet (1925), Den Waldenströmska försoningsläran i historisk belysning (1932) och Svensk högkyrklighet, lågkyrklighet och frikyrklighet (1932)

Källor

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 999 

Noter

  1. ^ Oloph Bexell: Ernst C Newman i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ Newman, Ernst i Vem är det, 1943.
Auktoritetsdata