Ernestine Palmfelt

Ernestine von Grisheim
Född1707[1]
Död22 februari 1767
Stockholm
Medborgare iSverige
SysselsättningMålare
MakeGustaf Palmfelt[2]
Redigera Wikidata
Hönstavlan av Johan Pasch och Johan Henrik Scheffel från 1747, föreställande Lovisa Ulrikas sex hovfröknar: Ernestine von Griesheim, Henrica Juliana von Liewen, Charlotta Sparre, Ulrika Strömfelt, Agneta Strömfelt och Cathérine Charlotte Taube.

Ernestine Palmfelt, född von Grisheim 1707, död 22 februari 1767 i Stockholm, var en svensk hovfunktionär och målare.

Hon var hovfröken hos Ulrika Eleonora, och övergick liksom dennas övriga hovstat i tjänst hos Lovisa Ulrika: hon ingick i det följe som följde denna från Svenska Pommern till hennes bröllop i Sverige 1744. Hon var en av de avbildade på den berömda Hönstavlan från 1747. Ernestine betecknas av Lovisa Ulrika som kvick och "mycket kunskapsrik".[3]

Hon var medlem vid Lovisa Ulrikas amatörteatersällskap, som uppförde pjäser vid hovet från 1746 till Sällskapet Du Londel engagerades. År 1749 uppgavs medlemmarna bestå av bland andra "fröknarna Grisheim, de la Gardie, de båda Strömfelt och Düben, grefvarna de la Gardie, Barck och Fersen".[4] Hon avslutade sin tjänst som hovfröken vid sitt giftermål 1752 på Ulriksdal med överceremonimästare friherre Gustaf Erik Palmfelt (1711–1758).

1766 blev hon utsedd till underhovmästarinna hos kronprinsessan Sofia Magdalena; hon var formellt underställd Anna Maria Hjärne, men skulle i realiteten sköta hela tjänsten medan Hjärne endast skulle vara i tjänst under större högtider:

"Då grefvinnan Hiärne var öfverhofmästarinna, inrättades denna hofmästarinne-sysla hos då varande kronprinsessan för friherrinnan Palmfelt, som dog någon tid därefter. Grefvinnan Hiärne emottog denna sysla under partitiderna, då någon rådsfru skulle utväljas, och hon, ehuru därtil mindre tjenlig, nödgades den samma emottaga; hon skulle endast vid stora representationer göra tjenst, fru Palmfelt, som i all sin tid lefvat vid hofvet, skulle bestrida den dageliga upvaktningen. Efter hennes död fick grefvinnan Carl Fersen samma sysla."[5]

Hon var verksam som målare och är representerad med två oljemålningar på Nationalmuseum[6]: Liggande boskap, kopierad efter Philipp Peter Roos (1736), och Italiensk boskapsdrift, kopierad efter Philipp Peter Roos (1736).

Källor

Noter

  1. ^ KulturNav, omnämnd som: Ernestine von Grisheim, KulturNav-ID: dcd4a5b0-2bcd-4504-8b55-4df0f64d74e3, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Olof Hägerstrand (red.), Personhistorisk tidskrift, läs online, läst: 25 oktober 2018, ”Friherrinna Ernestine von Griesheim (d. 1767), sedan 1752 gift med friherre Gust. Palmfelt,”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Personhistorisk tidskrift / Sjunde årgången 1905
  4. ^ Personne, Nils, Svenska teatern: några anteckningar. 1, Under gustavianska tidehvarfvet jämte en återblick på dess tidigare öden, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1913
  5. ^ Till Sveriges historia utgifna af D:r E. V. Montan. Gustaf Johan Ehrensvärds Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III:s Hov. Dagboskateckningar förda vid Gustaf III:s hof av Friherre Gustav Johan Ehrensvärd. Utgifna af D:r E. V. MONTAN
  6. ^ Nationalmuseum
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

The ´Hen Picturé (Johan Pasch d.ä.) - Nationalmuseum - 15471.jpg
Den mångomtalade Hönstavlan tillkom på initiativ av Carl Gustaf Tessin i samband med en hovfest 1747. Målningen visades för första gången som en av sex tablåer, framförda vid ett sammanträde inom en sällskapsorden, kallad De små mästarinnors akademi. Alla de sex avbildade hovfröknarna var medlemmar i denna akademi vid kronprinsparets hov och som förlagor till deras huvuden fungerade Gustaf Lundbergs pastellporträtt för det planerade skönhetsgalleriet på Drottningholm. Den fabelmässiga framställningen alluderade på en händelse sommaren ovannämnda år, då Tessin skall ha sett hovdamerna "uti nog naturligt tillstånd, under det de skulle påkläda sig". Detta var en episod som uppenbarligen attraherade Tessins fantasi på flera plan. Han var en känd smygtittare och har själv berättat hur han lyckades öppna en badrumsdörr i smyg för att se en skymt av den vackra prinsessan av Rohan. Till Hönstavlan lät han foga ett par galanta verser där han liknade hovfröknarna vid höns och sig själv, som så oskyldigt fått se deras behag, vid en munter tupp. Målningen var alltså strängt privat till sin karaktär och endast avsedd för en trängre krets av initierade. Av samma skäl gav Tessin målningen till sig själv i julklapp 1747. Roger de Robelin (Källa: 1700-tal. Carl Gustaf Tessin på Läckö, Helsingborg 2005, s. 114)