Ernest Solvay

Ernest Solvay
FöddErnest Gaston Joseph Solvay
16 april 1838[1][2][3]
Rebecq-Rognon[4], Belgien
Död26 maj 1922[5][1][2] (84 år)
Ixelles[5], Belgien
BegravdIxelles begravningsplats[6]
Medborgare iBelgien
SysselsättningKemist, filantrop, politiker, ingenjör, industriidkare
Befattning
Ledamot av Belgiens senat, Bryssel-Halle-Vilvoorde (1892–1894)[4]
Ledamot av Belgiens senat, Bryssel-Halle-Vilvoorde (1897–1900)[4]
Politiskt parti
Liberala partiet[4]
BarnArmand Solvay (f. 1865)
Utmärkelser
Officer av Leopoldorden (1879)[4]
Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles (1898)[7]
Kommendör av Leopoldsorden (1900)[4]
Hedersdoktor vid Universitetet i Genève (1909)[8]
Leibniz guldmedalj (1909)
Storofficer av Leopoldsorden (1913)[4]
Statsminister i Belgien (1918)[4]
Storkors av Leopoldorden (1918)[4]
Storkorset av Alfons XII:s orden (1919)[9]
Storofficer av Hederslegionen (1919)
Riddare av Hederslegionen[4]
Redigera Wikidata
Deltagarna vid Conseil Solvay 1911; Ernest Solvay är tredje sittande från vänster. (Fotomontage)

Ernest Solvay, född 1838 i Rebecq vid Bryssel, död 1922 i Bryssel, var en belgisk kemist, uppfinnare, företagare och filantrop.

Biografi

Solvay mottog vid 22 års ålder en underdirektörsplats vid ett gasverk i en av Bryssels förstäder och uppfann där den så kallade ammoniak-soda-processen eller Solvay-processen, på vilken det första belgiska patentet utställdes 1861, och anlade 1863 en liten försöksfabrik vid Bryssel, som två år senare följdes av en större vid Charleroi. 1869 utställde Solvay sin soda i Paris. Metoden var emellertid ännu ej ekonomiskt bärkraftig; men 1871 uttogs en del viktiga tillsatspatent, och en 1872 igångsatt, för den tiden kolossalt stor fabrik utanför Nancy visade sig med framgång kunna tävla med de äldre sodafabrikerna, och en ännu större fabrik uppfördes för denna fabrikation i England av den sedermera berömda världsfirman Brunner, Mond & Co.

Den påtagliga framgången väckte intresset för den nya metoden i uppfinnarkretsar, och en hel del patent avseende förbättringar i metoden och delaktighet i den hägrande vinsten uttogs. Själv arbetade också Solvay oförtröttat i samma riktning. Något bättre vitsord kan ej ges åt Solvay än det, att de av andra utförda förbättringarna, som någon tid infördes i fabrikationen, alltid fick vika för Solvays egna anordningar. Den ledande principen vid Solvays metod är iakttagande av den största sparsamhet med arbete och material.

Den ekonomiska framgången kan betecknas som sagolik. Storartade anläggningar efter Solvays mönster anlades i England, Tyskland, Frankrike, Österrike, Ryssland och USA; de stod under ledning av Société Solvay i Bryssel. På detta sätt hade Solvay lyckligt löst det gamla problemet om sodas framställning ur koksalt och kolsyra med ammoniak som förmedlare av processen. De stora rikedomar, som Solvay samlade, använde huvudsakligen för filantropiska (särskilt bland hans arbetarskaror) och vetenskapliga ändamål. Villkoren för de Solvay-anställda avseende arbetstid, semester och pension, var för sin tid mycket förmånliga.[10]

Han skänkte Université Libre de Bruxelles (ULB) en hel fakultet, École des sciences politiques et sociales, med fyra sektioner (för politiska, socialekonomiska, sociala och koloniala vetenskaper). Vidare skänkte han Bryssel en handelshögskola med fyraåriga lärokurser (1903); den heter sedan 2008 Solvay Brussels School of Economics and Management och ingår i ULB. Han har inrättat präktiga laboratorier för ren och tillämpad kemi i Bryssel samt ett internationellt fysiskt (1911) och kemiskt (1913) institut. Färdigställandet av det senare fördröjdes av första världskriget. Vid dessa institut anordnas från 1911 Solvay-konferenser, vanligen vart tredje år, med fokus på stora olösta problem inom fysik och kemi. Detta år anordnades Conseil Solvay, världens första internationella fysikkonferens, med särskilt inbjudna, och framgången med denna ledde till att Solvay-konferenserna från 1912 inrättades som regelbundet återkommande.

I Parc Leopold i Bryssel inrättade han två stora institut (Instituts Solvay), ett för fysiologi och ett för sociologi, som ger ut två tidskrifter. Ett institut för energetik inrättades i Paris.[10] Till Vetenskapsakademin i Berlin skänkte han vid 50-årsjubileet av hans sodatillverkning (1913) medel för inrättande av en akademikerplats i de tekniska vetenskaperna.

På grund av sina utomordentliga förtjänster om Belgiens utveckling åtnjöt Solvay högre anseende i detta land än kanske någon annan dess borgare. Det väckte 1914 mycken uppmärksamhet, att den 76-årige Solvay, som, om man undantar belgisk vetenskap, alltid framför andra gynnat och understött tysk vetenskap, blev jämte två andra Brysell-borgare tagen som gisslan för att försäkra den tyska arméledningen om, att den enorma krigsskatt, som pålagts Bryssel, skulle inbetalas.

Solvay var 1893-1900 medlem av Belgiens senat för liberala partiet, och genomdrev i denna roll olika sociala reformer.[10]

Utmärkelser

7 november 1919 blev han storofficer av hederslegionen.

Asteroiden 7537 Solvay är uppkallad efter honom.[11]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Solvay, Ernest, 15 september 1917.

Noter

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Ernest-Solvaytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6gq8btb, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 5891, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j] läs online, www.senate.be , läst: 3 maj 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Сольве Эрнест Гастон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, brupedia.brussels , läst: 4 maj 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.unige.ch , läst: 4 maj 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ BOE-ID: BOE-A-1919-6181.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, band 17 (1995), uppslagsordet Ernest Solvay
  11. ^ ”Minor Planet Center 7537 Solvay” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=7537. Läst 23 juni 2023. 
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

1911 Solvay conference.jpg
Photograph of participants of the first Solvay Conference, in 1911, Brussels, Belgium.
Seated (L-R): Walther Nernst, Hendrik Lorentz, Ernest Solvay (he wasn't present when the above group photo was taken; his portrait was crudely pasted on before the picture was released), Marcel Brillouin, Emil Warburg, Jean Baptiste Perrin, Wilhelm Wien, Marie Skłodowska-Curie, and Henri Poincaré.
Standing (L-R): Robert Goldschmidt, Max Planck, Heinrich Rubens, Arnold Sommerfeld, Frederick Lindemann, Maurice de Broglie, Martin Knudsen, Friedrich Hasenöhrl, Georges Hostelet, Edouard Herzen, James Hopwood Jeans, Ernest Rutherford, Heike Kamerlingh Onnes, Albert Einstein, and Paul Langevin.