Erland Josephson

Erland Josephson
Erland Josephson som nybliven Dramatenchef 1965.
Född	Erland Josephson 15 juni 1923 Kungsholms församling, Stockholms stad
Död	25 februari 2012 (88 år) Adolf Fredriks församling, Stockholms kommun
Nationalitet	Svensk
Andra namn	Buntel Eriksson (författarpseudonym för Erland Josephson och Ingmar Bergman i samarbete)
Yrke/uppdrag	Skådespelare, regissör, författare
År som aktiv	1946–2008
Maka	Kerstin Wahlbom (1947–1951; skild) Kristina Adolphson (1959–1989; skild) Ulla Åberg (2000–2012; hans död)
Utmärkelser	Guldbaggen för bästa manliga huvudroll 1986 Amorosa, Offret Hedersguldbaggen 2003

Erland Josephson, född 15 juni 1923 i Kungsholms församling, Stockholms stad, död 25 februari 2012 i Adolf Fredriks församling, Stockholms kommun,^[1][2] var en svensk skådespelare, regissör och författare samt chef för Dramaten 1966–1975.^[3] Han var verksam vid Helsingborgs stadsteater 1945–1949, Göteborgs Stadsteater 1949–1956 och Dramaten från 1956. Han arbetade ofta tillsammans med gode vännen Ingmar Bergman och var under en period svärson till Edvin Adolphson. Josephson har även medverkat i en rad utländska produktioner. Han skrev såväl romaner som lyrik och dramatik. Josephsons sista roll på Dramaten var som Sagoberättaren i Sultanens hemlighet (2005).

Erland Josephson föddes i Kungsholms församling^[4] och växte upp på Kammakargatan^[3] på Norrmalm i Stockholm. Han var son till Gunnar Josephson och Maud, ogift Boheman. Fadern ägde och drev Sandbergs bokhandel på Sturegatan.^[5]

Som skådespelare förknippades Josephson ofta med Ingmar Bergman, genom sitt mångåriga samarbete med denne på film och teater alltsedan 1940-talet. Erland Josephson hade ingen skådespelarutbildning, men var verksam vid Stockholms studentteater innan han 1945 anställdes vid Helsingborgs stadsteater.^[5] År 1956 kom han till Dramaten.^[3] Han spelade ofta intellektuella rollfigurer.

På 1970-talet inledde han en internationell filmkarriär med ett antal främst europeiska filmer, oftast av en smalare, mer konstnärligt inriktad karaktär. Han spelade bland annat i Andrej Tarkovskijs Nostalghia (1983) och dennes, på Gotland inspelade, sista film Offret (1986). Detta blev till underlag för Josephsons pjäs En natt i den svenska sommaren.

Han arbetade med ett antal produktioner av författare som Lars Norén och P.O. Enquist på scen och TV/film och skrev och regisserade en del egna filmer, såsom den originella Marmeladupproret (1980).

I Sverige och utomlands filmade han med regissörer som István Szabó, Peter Greenaway, Liliana Cavani, Philip Kaufman, Theo Angelopoulos, Liv Ullmann (vars film Sofie han erhöll flera internationella skådespelarpriser för 1992), Mai Zetterling, Jörn Donner, Lars Molin, Suzanne Osten, Mikael Håfström, Stig Björkman och Unni Straume.

Josephsons parallella yrkesbana som författare inleddes på 1940-talet. Han gav ut diktsamlingar, romaner, noveller, dramatik, bilderböcker och självbiografiska böcker. 1993 och 2007 var han också sommarpratare i Sveriges Radios P1, sistnämnda gången tillsammans med sonen Ludvig. År 1986 fick han en Guldbagge för bästa manliga skådespelare i Offret och Amorösa, och 2004 tilldelades han en Hedersguldbagge för sitt samlade arbete. Ett antal år tidigare tilldelades han även ett hederspris i italienska Rimini. Erland Josephson fick Parkinsons sjukdom 1999 och bidrog till att sprida kunskap om denna sjukdom.^[6]

Erland Josephson var gift med Kerstin Wahlbom (1922–2014), dotter till skådespelaren Nils Wahlbom, från 1947^[7] till 1951.^[8] Han fick 1951 tvillingsöner i ett förhållande med skådespelaren Annika Tretow (1919–1979).^[9][4] Tillsammans med skådespelaren Barbro Larsson fick han 1957 dottern Charlotta Larsson, som även hon är skådespelare. Från 1959^[10] till 1989^[8] var Josephson gift andra gången med skådespelaren Kristina Adolphson. De fick barnen Ludvig och Fanny Josephson, som är verksamma på teaterns respektive filmens område. Från år 2000 och fram till sin död var Josephson gift för tredje gången med dramaturgen Ulla Åberg.

Regissören och teatermannen Ludvig Josephson var bror till Erland Josephsons farfarsfar, och han var även släkt med konstnären Ernst Josephson, diplomaten Erik Boheman samt konsthistorikern och chefen för Dramaten, Ragnar Josephson.

• 1946 – Cirkel
• 1949 – Lyssnarpost

• 1946 – Spegeln och en portvakt
• 1947 – Spel med bedrövade artister
• 1948 – Ensam och fri
• 1952 – De vuxna barnen
• 1957 – En berättelse om herr Silberstein
• 1986 – Loppans kvällsvard
• 1987 – Kameleonterna
• 1994 – Gubbröra
• 2009 – Reskamrater
• 2010 – Livets mening och andra bekymmer (med Ulf Peter Hallberg)

• 1989 – Rollen
• 1990 – Sanningslekar
• 1991 – Föreställningar
• 1993 – Självporträtt
• 1995 – Vita sanningar
• 1996 – Svarslös

• 1988 – Färgen

• 1987 – Konrad på teatern
• 1989 – Peter åker traktor
• 1991 – Konrad på gubbdagis
• 1993 – Konrad tar semester

• 1957 – Svenska Dagbladets litteraturpris
• 1960 – Boklotteriets stipendiat

• Kommendör av Nordstjärneorden, 16 november 1970.^[21]

• 1973 – Litteris et Artibus
• 1992 – O'Neill-stipendiet
• 1994 – Natur & Kulturs Kulturpris
• 1997 – Teaterförbundets guldmedalj
• 1995 – Expressens teaterpris
• 2002 – Samfundet De Nios Särskilda pris
• 2003 – Svenska Akademiens Kungliga pris

• Josephson (släkt)

• Josephson, Erland, Vem är det, s569, 1993

• Wikimedia Commons har media som rör Erland Josephson.
  Bilder & media
• Erland Josephson på Svensk Filmdatabas
• Erland Josephson i Dramatens rollbok
• Erland Josephson i Libris
• Erland Josephson på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida.