Erik Stridsberg

Erik Rudolf Stridsberg, född 17 juni 1884 i Karlskrona, död 5 oktober 1949 i Oscars församling, Stockholm,^[3] var en svensk jurist och ämbetsman.

Stridsberg studerade vid Lunds universitet, där han avlade filosofie kandidatexamen 1906 och juris kandidatexamen 1908. Året därpå (1909) antogs han som extra ordinarie tjänsteman i Statskontoret, 1912 i Finansdepartementet och var sekreterare hos revisionskommittén 1912–1914. Han arbetade därefter i riksdagens organ, som tjänsteman hos statsrevisorerna och statsutskottet 1913–1920 samt blev biträdande sekreterare hos kommittén för riksdagsarbetets omläggning 1916. Stridsberg var sekreterare hos Stockholms bangårdskommitté 1916–1918 och i Järnvägsstyrelsen 1917. Han blev statskommissarie och byråchef i Statskontoret 1919 samt var ledamot och sekreterare i budgetårskommittén 1919–1920.

Stridsberg blev expeditionschef i Jordbruksdepartementet 1920 och statssekreterare i Finansdepartementet 1921. Han var konsultativt statsråd (som partipolitiskt obunden ledamot i den borgerliga regeringen Trygger) mellan 19 april 1923 och 18 oktober 1924. Stridsberg var generaldirektör och chef för Riksräkenskapsverket 1926–1945. Han hade vid sidan av detta en rad uppdrag i statliga utredningar med mera. Stridsberg var ordförande i styrelsen för Jordbrukarbanken 1930–1935.

Stridsberg var svärfar till Åke Hasselrot. Han är begraven på Lidingö kyrkogård.

Källor

• Stridsberg, Erik Rudolf i Vem är det 1945
• Erik Rudolf Stridsberg på Gravar.se

Noter